• Anonym (Anna-Maria)

    Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

    Jag hade ett tag tankarna på en gift man med två söner, på jobbet. Jag skickade en vänförfrågan på Facebook, och vi blev vänner där. Då kunde jag se vad han hade skrivit på olika sidor, och hittade bland annat en betraktelse om hur han tänkte sig att resten av livet skulle bli.

    När yngsta pojken var tio år, skulle familjen ta time out i ett år och segla jorden runt. När pojkarna blev vuxna, hoppades han att någon av dem skulle vilja stanna i det lilla samhälle där de bor. I så fall skulle de kunna stycka av tomten, och så skulle mannen och sonen bygga ett hus åt sonen och hans familj där. Frun skulle få nära till barnbarnen, och kunna passa dem när ungdomarna ville ha lite barnfri tid. Han drömde även om att han och frun skulle köpa en ferievåning på Solkusten. 

    ...då skämdes jag! Vem var jag, liksom, att gå in och förstöra allt detta? Inte bara för mannen, utan för frun och sönerna - som var helt oskyldiga? Med vilken rätt? Sedan försökte jag inte lägga an på mannen mer, utan höll kontakten så kort som möjligt tills känslorna gick över. Vilket dom alltid gör, fast man inte tror det. 

    Ni som har agerat på era känslor, och faktiskt stulit en gift man, och förstört allt som han och hans fru och deras barn planerat livet ut. Mår ni bra..?

    Och snälla - säg ju inte att "man kan inte stjäla någon annan, det är alltid den andre som gör ett val". Det är ytterst sällan mannen, i sådana här fall, som både tar det första initiativet med en annan kvinna, sedan driver hela förhållandet, och tar initiativet till skilsmässa utan påtryckningar från den nya kvinnan.

  • Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Noll) skrev 2020-10-30 11:41:55 följande:
    Man medverkar till så mycket hela tiden. Detta gör varken mer eller mindre skillnad.

    Jaha så nu existerar helt plötsligt medverkan... 

    För egoisten själv gör det ju ingen skillnad för personen bry ju sig ändå inte om andra, för den som drabbas gör det jävligt stor skillnad.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Noll) skrev 2020-10-30 11:32:10 följande:
    Vi behöver inte dra detta fler varv, vi tycker helt enkelt olika.
    Det handlar fortfarande inte om att tycka, medverkan avgjordes i samma sekund man agerade. Cirkeldiskussionerna handlar snarare helt och hållet om att man vill slippa ta ansvar för det man gör.
  • Anonym (Noll)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-30 11:59:08 följande:

    Det handlar fortfarande inte om att tycka, medverkan avgjordes i samma sekund man agerade. Cirkeldiskussionerna handlar snarare helt och hållet om att man vill slippa ta ansvar för det man gör.


    Ansvaret ligger hos den som givit löftet.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-30 11:54:48 följande:

    Jaha så nu existerar helt plötsligt medverkan... 

    För egoisten själv gör det ju ingen skillnad för personen bry ju sig ändå inte om andra, för den som drabbas gör det jävligt stor skillnad.


    Gör det så stor skillnad för den drabbade? Om min man försökte var otrogen med 10 personer och 10 sa nej eller om han försökte med 10 och en sa ja (och jag fick reda på det) skulle jag bli lika ledsen och känna mig lika sviken i båda fallen. Så för min del tror jag faktiskt inte att älskarinnans beslut skulle göra aå stor skillnad (under förutsättning att jag fick kännedom om min mans agerande förstås).

    Det innebär ju inte att älskarinnan har mindre ansvar för sin egen handlng - vill jag bara säga så att den diskussionen inte blossar upp på nytt.
  • molly50
    Anonym (Noll) skrev 2020-10-30 12:00:35 följande:
    Ansvaret ligger hos den som givit löftet.
    Så älskarinnan har inget som helst ansvar för sina egna handlingar,enligt dig?
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-30 12:02:55 följande:
    Gör det så stor skillnad för den drabbade? Om min man försökte var otrogen med 10 personer och 10 sa nej eller om han försökte med 10 och en sa ja (och jag fick reda på det) skulle jag bli lika ledsen och känna mig lika sviken i båda fallen. Så för min del tror jag faktiskt inte att älskarinnans beslut skulle göra aå stor skillnad (under förutsättning att jag fick kännedom om min mans agerande förstås).

    Det innebär ju inte att älskarinnan har mindre ansvar för sin egen handlng - vill jag bara säga så att den diskussionen inte blossar upp på nytt.
    Jo det där är ju en klassisk rationalisering som både den som är otrogen och den som deltar gärna kör med för att rättfärdiga sitt agerande.... "det man inte vet om mår man inte dåligt av" ser man i alla otrohetstrådar.

    Men det är som sagt inget annat än en väldigt dålig ursäkt eftersom även om du inte vet om vad din partner eller deltagaren gör mot dig bakom din rygg så lever du ju ändå i lögn, i ett förhållande du inte hade varit kvar i om du vetat och med personer du inte hade umgåtts med om du hade vetat sanningen. Lurad är du oavsett, och en omoralisk handling blir inter moralisk bara för att personen man gör det mot inte vet om det än.

    Det argumentet är som att påstå att det är ok att förskingra eller delta i att förskingra företagets pengar bara för att de inte vet om det. Ett brott (eller omoralisk handling) är ju lika fel oavsett om den drabbade vet om det eller ej. 
    Om någon annan än den drabbade kommer på förskingraren och deltagaren med det så kommer de straffas lika hårt oavsett om den drabbade känner till det eller ej.
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-30 12:20:42 följande:

    Jo det där är ju en klassisk rationalisering som både den som är otrogen och den som deltar gärna kör med för att rättfärdiga sitt agerande.... "det man inte vet om mår man inte dåligt av" ser man i alla otrohetstrådar.

    Men det är som sagt inget annat än en väldigt dålig ursäkt eftersom även om du inte vet om vad din partner eller deltagaren gör mot dig bakom din rygg så lever du ju ändå i lögn, i ett förhållande du inte hade varit kvar i om du vetat och med personer du inte hade umgåtts med om du hade vetat sanningen. Lurad är du oavsett, och en omoralisk handling blir inter moralisk bara för att personen man gör det mot inte vet om det än.

    Det argumentet är som att påstå att det är ok att förskingra eller delta i att förskingra företagets pengar bara för att de inte vet om det. Ett brott (eller omoralisk handling) är ju lika fel oavsett om den drabbade vet om det eller ej. 

    Om någon annan än den drabbade kommer på förskingraren och deltagaren med det så kommer de straffas lika hårt oavsett om den drabbade känner till det eller ej.


    Det skulle vara trevligt om du inte hittade på att man sagt andra saker än ,an sagt.

    Jag har inte gett älskarinnan en ursäkt eller sagt att en omoralisk handling blir moralisk. Och jag ahr inte sagt att det gör skillnad för handlingen som sådan om man får reda på den eller ej. Det har jag över huvud taget ej diskuterat i det citerade inlägget.

    Jag ifrågasatte bara om det de facto gör så stor skillnad för den drabbade om älskarinnan säger ja eller nej till att bli älskarinna. Jag skulle bli lika ledsen oavsett i alla fall.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Noll) skrev 2020-10-30 12:00:35 följande:
    Ansvaret ligger hos den som givit löftet.
    Som sagt, ett steg fram, ett steg bak...nyss påstod du att..."man deltar ju i så mycket att det inte gör någon skillnad" dvs du medgav att du deltar i saker, och för att det inte ska spela någon roll (dvs din medverka inte har något påverkan på andra) så måste ju det ändå finnas ett ansvar.... men nu går du som vanligt tillbaka ett steg och förnekar att ett ansvar öht existerar.

    Alla som är otrogna eller deltar i det tycker ju alltid de är oskyldiga. Men omvärlden bedömer ju inte dem efter vad de själva tycker om sitt agerande. De bedöms efter vad de gör.
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Sara) skrev 2020-10-30 12:35:20 följande:
    Det skulle vara trevligt om du inte hittade på att man sagt andra saker än ,an sagt.

    Jag har inte gett älskarinnan en ursäkt eller sagt att en omoralisk handling blir moralisk. Och jag ahr inte sagt att det gör skillnad för handlingen som sådan om man får reda på den eller ej. Det har jag över huvud taget ej diskuterat i det citerade inlägget.

    Jag ifrågasatte bara om det de facto gör så stor skillnad för den drabbade om älskarinnan säger ja eller nej till att bli älskarinna. Jag skulle bli lika ledsen oavsett i alla fall.
    Fast det stämmer ju inte att du skulle bli ledsen oavsett, för du har ju själv skrivit att du skulle bli ledsen på en vän som låg med din man. Och enligt ditt resonemang här så skulle det ju inte spela någon roll för dig om din vän a ja eller nej till att ligga med din man.

    Så de facto verkar det spela roll även för dig om älskarinnan säger ja eller nej
  • Anonym (Sara)
    Anonym (sådär) skrev 2020-10-30 12:44:44 följande:

    Fast det stämmer ju inte att du skulle bli ledsen oavsett, för du har ju själv skrivit att du skulle bli ledsen på en vän som låg med din man. Och enligt ditt resonemang här så skulle det ju inte spela någon roll för dig om din vän a ja eller nej till att ligga med din man.

    Så de facto verkar det spela roll även för dig om älskarinnan säger ja eller nej


    Va?

    Jo jag skulle bli ledsen oavsett. Jag skulle bli ledsen om min partnee försökte vara otrogen. Och jag skulle bli lika ledsen om han lyckades med det eller ej. Jag skulle känna mig otroligt sviken av honom oavsett om kvinnan sa ja eller nej.

    Om min väninna hade sex med min bakom ryggen skulle jag också bli väldigt ledsen och sårad av henne.

    Det finns flee än en sak som gör mig ledsen i livet.

    Men det har du rätt i, att handlar det om en väninna gör det skillnad om hon säger ja eller nej. För säger hon ja blir jag inte bara sårad av min man utan också av henne. Dubbelt upp.

    Handlar det om en främling däremot kan jag inte se att det gör någon skillnad för mig.

    Och i inget av fallen gör det ju skillnad i hur sviken jag känner mig av min man.
Svar på tråden Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?