Bjoer skrev 2020-11-04 09:29:00 följande:
Jag är lite osäker på vad du menar med din fråga här? Otroheten sker när de har sex (eller kysser varann eller vad som nu räknas för paret som är ihop). Men för att det ska ske måste det ju finnas ett tillfälle. Man kan ju skapa förutsättningar för att vara trogen eller för att vara otrogen. Om jag t.ex. vet med mig att jag har dålig impulskontroll när jag är full kan jag låta bli att gå på klubb när jag är i ett förhållande och om jag gör det kan jag välja att låta bli att dricka. Många här skulle anse att jag inte är "äkta trogen" eller vad man vill kalla det för att jag då har risk att inte skulle klara ett "test", dvs. en situation där det det finns möjlighet att vara otrogen. Jag menar att det inte spelar någon roll om man är bra på att klara frestelser eller bara inte utsätter sig för dem, båda är trogna. Därför har man ett ansvar som tredje part för du vet inte hur personen du pratar med är. Utsätt inte andra för frestelser om du vet att de är i ett förhållande. T.ex. skulle jag anse att en polare som vet att dess kompis har dålig impulskontroll när jag är full och som drar med den till en klubb och hetsar om shots, kommer med nya öl hela tiden för att supa ner sin kompis är delansvarig till eventuell otrohet som följer. Den personen har medvetet skapat en situation som den vet höjer risken. Givetvis kan man alltid hävda att den som var otrogen kunde tackat nej till att gå ut, kunde tackat nej till shots, och det är sant och medför ansvar på honom, men människor är som människor är. Don't be an ass, liksom. Är du det = medansvarig.
Jag förstod alltså inte vad du menade, därav frågan.
Nej, nåt sånt strikt moraltänk som du nämner nu har jag inte. Om man väljer att vara trogen genom att undvika frestelser eller genom att stå emot dem är väl upp till var och en. Och kan ,an inte det kan man ju välja att ha ett öppet förhållande. Det har jag verkligen inga invändningar mot.
I övrigt håller jag inte med dig. Visst har man ett amsvar som medmänniska att reflektera över sina handlingar och hur de kan påverka andra människor. Och man har ett moraliskt ansvar för sitt eget liv, sina egna handlingar och vad man gör mot amdra. Man bör göra moraliska övervägningar i livet.
Men att gå från det till att hävda att man också per definition blir delansvarig för en annan persons handling skulle jag inte göra. Jag tycker att det är rejält dålig stil att envisas med att bjuda sin bantande kompis på bullar men jag tycker ändå inte att man kan hävda att bullbjudaren därmed är delvis ansvarig för bullätarens eventuella övervikt. Hen är amsvarig för ett oschysst beteende men inte för den andres egen handling.
Dessutom är det ju så att man i princip inte kan gå igenom livet utan att genomföra någon handling som får dåliga konsekvenser för nån annan. Om jag söker ett jobb som jag får tex innebör det ju att den som annars skulle fått det blir utan, dvs dåliga konsekvenser för den. (Men det är för den delen i nte mitt ansvar attden personen är arbetslös) Så ipraktiken tänker jag att det handlar omattgöra en bedömning, en avvägning i varje situation som man sätter sig själv i. Vilka konsekvenser får handlingen för mig, för andra och vad är rimligt utifrån min egen moraliska ståndpunkt.
Det tycker jag är ett rimligt förhållningssätt i livet.
