Hur får jag min bonusdotter att vara trevlig och respektfull mot mig?
Har en bonusdotter i tidiga tonåren. Varit hennes bonusmamma sen hon gick för förskola.
Hon är otrevlig. Kräver saker. Svär. Beter sig illa. Jag försöker bemöta henne trevligt. Säga att man kan fråga om man vill ha något istället för att kräva, att man inte behöver svära åt någon. Vid något tillfälle har hon kallat mig idiot och bett mig hålla käften. Har sagt till henne att denna typ av bemötande har jag nolltolerans mot.
Min son, sen tidigare, är trevlig. Där har jag arbetat hårt för att han ska vara trevlig och hjälpsam. Men jag har alltid haft honom själv och styrt över det själv.
Här har jag en bonusdotter jag försöker köra samma bemötande mot. Men hon har en pappa som inte bryr sig desto mer. Han säger aldrig ifrån. Är inte konsekvent u hur man ska bete sig osv. Vilket resulterar i att uppfostran inte blir konsekvent. Ibland när hon vill ha något så säger hon "Du måste köpa X till mig". När jag då säger att jag inte måste något att hon kan fråga snällt om hon vill ha något lägger hon till ett "snälla" hånfullt efteråt.
Hon domderar. Får utbrott och släger saker när hon inte får som hon vill. Kallar en okvädesord och beter sig illa. Har många gånger pratat om hennes beteende med henne men når som inte fram. Hos hennes mamma får hon svära och har inga fasta regler heller. Det är bara jag som försöker...
Sen blir hon arg och tycker hon blir orättvist behandlad gentemot min son för att jag kanske köper något extra till honom de veckor hon inte är här. Som en liten belöning för att han alltid är hjälpsam och trevlig.
Känns som att min motivation till att vara snäll tillbaka och göra det lilla extra kommer när barnen är trevliga och hjälpsamma mot mig, vilket hon inte är. Ber man henne om hjälp hjälper hon aldrig medan hon själv kan ropa upp en på övervåningen för att släcka lampan.
Jag gör mycket för henne. Ordnar spakvällar för hon och hennes kompisar, shoppar med henne, blandar alkoholfria drinkar och serverar, gör lyxig middag hon vill ha och dukar fint. Men aldrig ett tack eller något. Känner mer och mer press på att göra mer och mer saker för henne fast jag inte får något tillbaka för att hon känner sig orättvist behandlad.
T ex fick min son välja en sak efter en jobbig operation han gick igenom. Detta var orättvist i hennes tycke och hon tycker att hon också skulle få något. Jag har förklarat att han fick välja en sak för att han gjort en sak han varit orolig inför länge och att hon kommer få göra samma sak om samma sak händer henne.
Men det är otrevligheter och sura miner hela tiden.
Vad gör man?