Anonym (Lina) skrev 2021-08-28 16:44:53 följande:
De fall jag personligen känner till så har mannen sett till/uppfostrat kvinnan att ta hand om honom.
Han bara gör inte. Så kvinnan får till slut ta det. Det blir självklart diskussioner, bråk, besvikna känslor etc men mansbebisen är uthållig.
Eller så gör han, men väldigt dåligt. Följden blir igen att kvinnan får fixa. Igen blir det diskussioner, bråk och besvikna känslor. Men skam den som ger sig tänker mansbebisen.
Sen i allmänhet har han väldigt dålig koll. Han vet inte, och han tänker inte ta reda på det heller. Med tiden blir det så att tjejen får ha koll. På det mesta som rör henne själv, honom och deras gemensamma.
Hon får ha koll på vad som händer i bostadsrättsföreningen, i barnens skola, vilka försäkringar de har, vad de ska äta i nästa vecka, vad barnläkaren sa om lilla Ellas allergi, när svärmor fyller år osv osv.
När hon försöker att prata med mansbebisen får hon höra att hon bara gnäller, att hon ställer för mycket krav, att det är hennes fel för hon är "så noga med allt". Kvinnan undrar stilla hur det kan vara att ha höga krav att tycka att man dammsuger en gång varannan vecka iallafall och att han väl också kan lämna sin mejl och telefonnummer till förskolan så att inte bara hon ska få all info rörande deras gemensamma barn.
Men kvinnan vidmakthåller beteendet genom att stanna i relationen och till och med skaffa barn (!) med personen. Vill man inte leva med en ansvarslös person så behöver man SJÄLV ta ansvar och faktiskt separera, när man efter några månaders samboskap inser att detta går ju inte.
Försvarar inte den late partnern, men kan inte begripa varför man frivilligt väljer att leva med en sådan person. Alla kan liksom inte blivit oplanerat gravida och tvingas göra det bästa av läget...
