• Anonym (RockF)

    Kär i min arbetskamrat

    Började jobba med min kvinnliga kollega ca 2015, då jobbade vi i samma projekt ca 1 år. Tyckte då att hon var söt och trevlig och trivdes i hennes sällskap men inte mer än så. Vid det tillfället så var jag gift och hon hade pojkvän. Har träffat henne då och då på olika tillställningar på jobbet mellan 2016-2020. Visst har jag tänkt på henne nån gång, men inget mer än så.
    Nu är jag skild sen något år och hon är gift och har två små barn. Nu jobbar vi tillsammans igen sen ca ett halvår tillbaks, jag har också i samband med detta blivit hennes chef. Vi kommer väldigt bra överens och tycker om att prata med varandra. I slutet på juni minns jag att jag tänkte att jag skulle sakna henne under de 5 veckor vi inte skulle ses under sommaren. Senaste månaden har det exploderat, jag är så förälskad i henne att jag inte kan sluta tänka på henne. 
    Hon har naturligtvis märkt att jag är intresserad/kär och hon agerar likadant, men inget är uttalat. Tror inte hon är beredd att lämna sin man och då jag är hennes chef vill jag inte ta något initiativ.
    Jag kommer jag bli tvungen att på något sätt berätta för henne hur jag känner, kan inte minns att jag någonsin varit så förälskad. Var(lyckligt) gift i nästan 20 år, men vi växte ifrån varandra men kan som sagt inte minnas att jag varit så här förälskad förut.
    Ville bara skriva ner det här då jag inte har nån direkt att prata med om detta.

  • Svar på tråden Kär i min arbetskamrat
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Lavinia) skrev 2021-10-22 05:08:24 följande:
    Det är ännu svårare för en underlydande som har blivit kär i sin chef att berätta detta för honom/henne, än tvärtom. Så det tror jag absolut inte, att hon skulle ha berättat för TS om hon var kär i honom. 

    Fast när hon blev tillsammans med sin man, så kände hon förmodligen inte TS. Nyfiken fråga: tycker du att alla kvinnor som har förhållanden med mer än en man under sin livstid, är omoraliska? Eller kanske är det männen som är med dem, som är det? Du pratar som i en svartvit film från 1940-talet, där en skilsmässa var en otänkbarhet, och en förälskelse i någon annan än maken/maken ofta slutade i tragedi. D.v.s. i filmens värld. I verkligheten hittade folk ofta något sätt att leva ihop med den de älskade ändå, och bet huvudet av skammen.

    Och jag upprepar, att om någon snygg och trevlig och intressant man hade varit kär i mig under alla de åren då jag satt fast med min trista exman, men inte sagt något av "hänsyn", och jag skulle få reda på det nu... ja då skulle jag nog bli så bitter så jag toge till flaskan... Alla förlorade år, all kärlek man inte fått uppleva...
    Jadu, vad ska man säga, du verkar ju utgå helt och hållet från din situation då och alla försök att förklara för dig att alla fall kanske inte är exakt som din då verkar ju bara rinna av.. så vad vill du att man ska säga?

    Du pratar om kärlek och romantik men skiter fullkomligen i den andra sidan. Att det finns en partner och barn vars liv kommer slås i spillror för att TS ska kunna känna alla de där jättefina känslorna du pratar om. Du kanske skiter i till vilket pris din lycka får för konsekvenser för andra men andra kanske tar lite mer hänsyn till andras känslor och inte bara sina egna?

    Jag skulle absolut inte kunna leva med vetskapen att min lycka kom till priset att någon annans barn fick sina liv fuckade för att jag skulle kunna hoppa runt på rosa moln medan de fick vada i skit. Det skulle lägga en mörk äcklig skugga över förhållandet, totalt avtändande. Dessutom har vi frågan om tillit,  hur fan ska man kunna lita på en person som skiter i allt och alla och bara tänker på sin egen lycka och så fort det pirrar i brallan för någon så drar hon/han? Sen har vi föräldraskap, vad för slags förälder utsätter sina barn för sånt? Flackar runt från ena till den andra i jakt på evig förälskelse?
  • Anonym (Lavinia)
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-22 11:58:52 följande:
    Jag skulle absolut inte kunna leva med vetskapen att min lycka kom till priset att någon annans barn fick sina liv fuckade för att jag skulle kunna hoppa runt på rosa moln medan de fick vada i skit. Det skulle lägga en mörk äcklig skugga över förhållandet, totalt avtändande. Dessutom har vi frågan om tillit,  hur fan ska man kunna lita på en person som skiter i allt och alla och bara tänker på sin egen lycka och så fort det pirrar i brallan för någon så drar hon/han? Sen har vi föräldraskap, vad för slags förälder utsätter sina barn för sånt? Flackar runt från ena till den andra i jakt på evig förälskelse?
    Alltså, sådana kvinnor finns det ju, som flackar runt efter nya förälskelser hela tiden, och utsätter sina barn för ständigt nya styvpappor, styvsyskon och halvsyskon, som finns där ett tag och sedan försvinner igen. Ingen kan tycka mer illa om sådana kvinnor, än jag. Det finns till och med kvinnor som lämnar barnen utan tillsyn när de går på krogen, och drar hem ragg som kan uppträda hotfullt mot barnen om de vaknar och stör exempelvis...

    Men då brukar det även finnas missbruk och andra socioekonomiska problem med i bilden. Och det gör det helt säkert inte i fallet vi diskuterar i tråden. Dessa två skulle mycket väl kunna hålla ihop resten av livet.

    Du svarade inte på om du ser ner på alla ombildade familjer som finns i Sverige?

    Vidare låter du som om TS hade tänkt lämna sina egna och kvinnans barn på ett hemskt barnhem, för att de inte ska vara i vägen för deras kärlekslycka. Och så har inte jag uppfattat TS. Om bara de vuxna uppför sig vettigt, så behöver inte en skilsmässa bli den där svarta livsupplevelsen som förstör resten av livet, som du beskriver. Det kommer inte heller att innebära en flytt till ett dåligt område, som det blir för många skilsmässobarn om mamman bestämmer sig för att skilja sig utan att ha någon ny man, och bara kommer att ha sin egen lilla lön att leva på.  
  • Anonym (sådär)
    Anonym (Lavinia) skrev 2021-10-22 12:16:21 följande:
    Alltså, sådana kvinnor finns det ju, som flackar runt efter nya förälskelser hela tiden, och utsätter sina barn för ständigt nya styvpappor, styvsyskon och halvsyskon, som finns där ett tag och sedan försvinner igen. Ingen kan tycka mer illa om sådana kvinnor, än jag. Det finns till och med kvinnor som lämnar barnen utan tillsyn när de går på krogen, och drar hem ragg som kan uppträda hotfullt mot barnen om de vaknar och stör exempelvis...

    Men då brukar det även finnas missbruk och andra socioekonomiska problem med i bilden. Och det gör det helt säkert inte i fallet vi diskuterar i tråden. Dessa två skulle mycket väl kunna hålla ihop resten av livet.

    Du svarade inte på om du ser ner på alla ombildade familjer som finns i Sverige?

    Vidare låter du som om TS hade tänkt lämna sina egna och kvinnans barn på ett hemskt barnhem, för att de inte ska vara i vägen för deras kärlekslycka. Och så har inte jag uppfattat TS. Om bara de vuxna uppför sig vettigt, så behöver inte en skilsmässa bli den där svarta livsupplevelsen som förstör resten av livet, som du beskriver. Det kommer inte heller att innebära en flytt till ett dåligt område, som det blir för många skilsmässobarn om mamman bestämmer sig för att skilja sig utan att ha någon ny man, och bara kommer att ha sin egen lilla lön att leva på.  
    Fast tänker inte dessa personer precis som du gör? Det är kääääärlek och käääärlek är alltid bra oavsett till vilket pris?
    Anonym (Lavinia) skrev 2021-10-22 05:08:24 följande:
    Och jag upprepar, att om någon snygg och trevlig och intressant man hade varit kär i mig under alla de åren då jag satt fast med min trista exman, men inte sagt något av "hänsyn", och jag skulle få reda på det nu... ja då skulle jag nog bli så bitter så jag toge till flaskan... Alla förlorade år, all kärlek man inte fått uppleva...
    Om man gör kärlek till någon slags målsättning för allt i livet och det absolut viktigaste i universum som rättfärdigar precis vad som helst så är det kanske inte så konstigt om människor gör det mest grisiga saker man kan tänka sig och inbillar sig att det är ok, för det är ju bara i kääääärlekens namn.

    Jag försöker se det från kvinnans familjs synvinkel som både du och TS verkar totalt ignorera i era argument. Ni låtsas båda som att det handlar om två singlar som blivit kära i varandra och att ingen annan kommer drabbas. Jag tycker absolut inte att en krossad familj och ledsna barn är ett vettigt pris för att TS ska uppfylla sina drömmar och skulle aldrig komma på tanken att fucka upp andras liv för att uppfylla mina önskemål.
  • Anonym (Lavinia)
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-22 12:39:25 följande:
    Fast tänker inte dessa personer precis som du gör? Det är kääääärlek och käääärlek är alltid bra oavsett till vilket pris?
    Anonym (Lavinia) skrev 2021-10-22 05:08:24 följande:
    Och jag upprepar, att om någon snygg och trevlig och intressant man hade varit kär i mig under alla de åren då jag satt fast med min trista exman, men inte sagt något av "hänsyn", och jag skulle få reda på det nu... ja då skulle jag nog bli så bitter så jag toge till flaskan... Alla förlorade år, all kärlek man inte fått uppleva...
    Om man gör kärlek till någon slags målsättning för allt i livet och det absolut viktigaste i universum som rättfärdigar precis vad som helst så är det kanske inte så konstigt om människor gör det mest grisiga saker man kan tänka sig och inbillar sig att det är ok, för det är ju bara i kääääärlekens namn.

    Jag försöker se det från kvinnans familjs synvinkel som både du och TS verkar totalt ignorera i era argument. Ni låtsas båda som att det handlar om två singlar som blivit kära i varandra och att ingen annan kommer drabbas. Jag tycker absolut inte att en krossad familj och ledsna barn är ett vettigt pris för att TS ska uppfylla sina drömmar och skulle aldrig komma på tanken att fucka upp andras liv för att uppfylla mina önskemål.
    Man tycker ju att dessa kvinnor någon gång borde lära sig. Om man har barn med tre olika män redan, kanske man borde välja den fjärde mannen mer noggrant, och inte ha så bråttom att flytta ihop, och inte bli med barn på en gång... eller ännu hellre leva ensam en tid, och låta sina stackars barn landa.

    Fast jag tycker nog, att om man INTE är en sådan person som ständigt blir blint förälskad i nya, olämpliga personer, och så går det över lika fort igen, utan man upplever en förälskelse som är stark och unik och inte går över trots att man inte ens haft sex ännu, och man väntat lång tid på det rätta tillfället att bekänna sin kärlek, och denna nya person även rent rationellt, poängmässigt, skulle vara en bättre partner för livet än den torrbollen man har därhemma. Då måste det finnas någon form av ångerrätt. Förutsatt att man sköter det så klokt och skonsamt för barnen som möjligt.

    Jag tror att man kan bli väldigt bitter annars, när barnen börjar springa ute och skaffa sig partners och egna liv, och kanske inte bryr sig om att ringa mamma särskilt ofta när de flyttat hemifrån, om man sitter där ensam och har offrat ALLT för deras skull. Dessutom skulle kanske den mer aktiva, levande styvpappan ha gett dem roligare barndomsupplevelser, och rustat dem bättre för livet? Allt beror ju på vilka kontrahenterna är, och det vet man ju inte när man bara läser en tråd på nätet. Egentligen skulle jag vilja se videoklipp på alla inblandade, innan jag ger råd.

    Du kanske ska flytta till Saudiarabien? Där FÅR inte kvinnorna ta ut skilsmässa. Dock får männen det, så det blir ombildade familjer till och med där... 
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Lavinia) skrev 2021-10-22 15:09:20 följande:
    Man tycker ju att dessa kvinnor någon gång borde lära sig. Om man har barn med tre olika män redan, kanske man borde välja den fjärde mannen mer noggrant, och inte ha så bråttom att flytta ihop, och inte bli med barn på en gång... eller ännu hellre leva ensam en tid, och låta sina stackars barn landa.

    Fast jag tycker nog, att om man INTE är en sådan person som ständigt blir blint förälskad i nya, olämpliga personer, och så går det över lika fort igen, utan man upplever en förälskelse som är stark och unik och inte går över trots att man inte ens haft sex ännu, och man väntat lång tid på det rätta tillfället att bekänna sin kärlek, och denna nya person även rent rationellt, poängmässigt, skulle vara en bättre partner för livet än den torrbollen man har därhemma. Då måste det finnas någon form av ångerrätt. Förutsatt att man sköter det så klokt och skonsamt för barnen som möjligt.

    Jag tror att man kan bli väldigt bitter annars, när barnen börjar springa ute och skaffa sig partners och egna liv, och kanske inte bryr sig om att ringa mamma särskilt ofta när de flyttat hemifrån, om man sitter där ensam och har offrat ALLT för deras skull. Dessutom skulle kanske den mer aktiva, levande styvpappan ha gett dem roligare barndomsupplevelser, och rustat dem bättre för livet? Allt beror ju på vilka kontrahenterna är, och det vet man ju inte när man bara läser en tråd på nätet. Egentligen skulle jag vilja se videoklipp på alla inblandade, innan jag ger råd.

    Du kanske ska flytta till Saudiarabien? Där FÅR inte kvinnorna ta ut skilsmässa. Dock får männen det, så det blir ombildade familjer till och med där... 
    Ja, mycket "kanske" är det??
    Ingen här vet hur hennes man är. Han kanske är en drömman som hon älskar högt, men ändå blir lockad av ett litet äventyr när tillfället kommer i form av en chef som inte kan hålla sina känslor i styr. Är kärleken lika fin då?
  • Monsoon

    Jag har några frågor.

    Skulle du vilja vara omkring henne om hon tackade nej? Skulle det förstöra er relation som den är idag?

    Skulle du kunna vänta igenom hela skilsmässan utan att tappa intresset? Människor kan bli rätt deprimerade även om skilsmässan är självvald.

    Finns det ingen annan som är singel och intresserad som du kan dejta lite istället för henne? Det kan distrahera dig kanske?

  • Anonym (RockF)
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-22 11:58:52 följande:
    Jadu, vad ska man säga, du verkar ju utgå helt och hållet från din situation då och alla försök att förklara för dig att alla fall kanske inte är exakt som din då verkar ju bara rinna av.. så vad vill du att man ska säga?

    Du pratar om kärlek och romantik men skiter fullkomligen i den andra sidan. Att det finns en partner och barn vars liv kommer slås i spillror för att TS ska kunna känna alla de där jättefina känslorna du pratar om. Du kanske skiter i till vilket pris din lycka får för konsekvenser för andra men andra kanske tar lite mer hänsyn till andras känslor och inte bara sina egna?

    Jag skulle absolut inte kunna leva med vetskapen att min lycka kom till priset att någon annans barn fick sina liv fuckade för att jag skulle kunna hoppa runt på rosa moln medan de fick vada i skit. Det skulle lägga en mörk äcklig skugga över förhållandet, totalt avtändande. Dessutom har vi frågan om tillit,  hur fan ska man kunna lita på en person som skiter i allt och alla och bara tänker på sin egen lycka och så fort det pirrar i brallan för någon så drar hon/han? Sen har vi föräldraskap, vad för slags förälder utsätter sina barn för sånt? Flackar runt från ena till den andra i jakt på evig förälskelse?
    Jag är skild, mina barn har inte vadat i skit eller fått sina liv fuckade. Min syster, min exfrus syster är också skilda. Mina föräldrar är skilda, har många vänner och kollegor som också är skilda. En del har nya familjer en del inte. Jag kan garantera att de allra flesta av de inblandade barnen inte vadar i skit.

    Du verkar ha en väldigt skev bild av verkligheten.
  • Anonym (RockF)
    Monsoon skrev 2021-10-22 21:09:06 följande:

    Jag har några frågor.

    Skulle du vilja vara omkring henne om hon tackade nej? Skulle det förstöra er relation som den är idag?

    Skulle du kunna vänta igenom hela skilsmässan utan att tappa intresset? Människor kan bli rätt deprimerade även om skilsmässan är självvald.

    Finns det ingen annan som är singel och intresserad som du kan dejta lite istället för henne? Det kan distrahera dig kanske?


    Finns självklart en stor risk att den relation vi har idag inte blir densamma om hon inte är intresserad.

     Åt vilket håll en eventuell relation tar vägen är ju svårt att förutse, men med en människa man älskar så är ingenting omöjligt.

    Jag är såklart öppen för att dejta nån singel om jag träffar nån intressant. Det är ju alltid trevligt. 
    Idag finns det ingen uppenbar kandidat.
  • Anonym (Outset)

    Spännande läge. Vad kommer du göra när du berättar? Har du ett scenario? Får heja på er.

  • Monsoon
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-27 18:37:47 följande:

    Är det dina ungars åsikt eller DIN åsikt?. Om du frågar dina barn om de tyckte det var skitkul att ni skildes och älskar att pendla mellan två hushåll eller om de hellre hade velat att ni fortsatt vara ihop. Vilket svar tror du att du får?

    Kom igen nu, du är ju så jäkla kåtstinn att du hittar på alla möjliga förklaringar för varför det det är bäst för alla ink hennes barn att hon ska vara med dig för du och dina känslor är ju såklart centrum i universum för alla. Det är väl förfan självklart att deras ungar hellre är med sin pappa än nån okänd gubbe som är kåt på deras mamma. Du och dina känslor betyder ju inte ett skit för dem.

    Ärlig talat, ta en kalldusch och försök iaf för en sekund att tänka utanför dig själv och dina känslor. Varken du eller dina känslor är centrum i universum för någon annan än dig.


    Nu anmälde jag den sista i en lång rad inlägg som bara innehåller personangrepp och förolämpningar. Sluta härja och lämna tråden om inte du kan bidra med civiliserade inlägg.
    Anonym (sådär) skrev 2021-10-27 18:37:47 följande:

    Är det dina ungars åsikt eller DIN åsikt?. Om du frågar dina barn om de tyckte det var skitkul att ni skildes och älskar att pendla mellan två hushåll eller om de hellre hade velat att ni fortsatt vara ihop. Vilket svar tror du att du får?

    Kom igen nu, du är ju så jäkla kåtstinn att du hittar på alla möjliga förklaringar för varför det det är bäst för alla ink hennes barn att hon ska vara med dig för du och dina känslor är ju såklart centrum i universum för alla. Det är väl förfan självklart att deras ungar hellre är med sin pappa än nån okänd gubbe som är kåt på deras mamma. Du och dina känslor betyder ju inte ett skit för dem.

    Ärlig talat, ta en kalldusch och försök iaf för en sekund att tänka utanför dig själv och dina känslor. Varken du eller dina känslor är centrum i universum för någon annan än dig.


    .Det här är senaste av en lång rad hätska inlägg som bara innehåller personangrepp och förolämpningar. Sluta härja och lämna tråden om du inte kan bidra med civiliserade inlägg.
Svar på tråden Kär i min arbetskamrat