Ska få planerat snitt , pappan vill hellre att jag försöker föda vanligt..

Blir ledsen. Det här tycker jag inte du ska behöva tåla; att han säger sådana taskiga saker till dig. Jag skulle ha uppfattat det som väldigt förolämpande och ledsamt om min man hade den synen på mig. Det är ju allvarliga medicinska risker som du berättar om, och han ser det som att du "gråter dig till" behandling (= manipulerar vårdpersonalen fast du inte behöver vårdinsatsen) istället för att bli orolig och stötta. 

Sedan fattar jag inte varför "inte bli förstörd därnere" är ett dåligt skäl, även om det också finns andra skäl i ditt fall. Ja liksom, man kan vilja ha ett funktionellt underliv efter att man fött, och det finns uppenbarligen risker för dig när du redan har skador? Håller på dig!

det ju lite skillnad kanske om man t.ex aldrig har fött barn och kanske är lite orolig för att inte bli exakt som innan där nere .. det är ju inget man får kejsarsnitt för.

Tack så mycket för svaret! Ja alltså blir också ledsen när han säger så.. svårt att förklara ordentligt för nån som inte är insatt och inte förstår riktigt vad allt det där innebär men jag har försökt ..kanske läkaren eller barnmorskan kan förklara bättre för honom. Ja egentligen är ju inte det ett dåligt skäl heller .. Sen är det ju lite skillnad kanske om man t.ex aldrig har fött barn och kanske är lite orolig för att inte bli exakt som innan där nere .. det är ju inget man får kejsarsnitt för. Men eftersom jag redan har gått sönder mycket och sen opererats 2 gånger pga det så tror jag risken är ganska stor att jag skulle bli totalförstörd och knappt kunna fungera normalt om jag skulle försöka föda vaginalt..

Ja alltså han verkar väl inte riktigt fatta att det verkligen är medicinska skäl.

Ett av skälen är att jag har behövt operera en förlossningsskada två gånger. Den fanns redan innan andra barnet (en muskel som aldrig läkte ihop ordentligt) men blev opererad efter andra barnet. Och operationen behövde göras om en gång pga stygn som gick upp..sen hade jag ont av sex ett bra tag efteråt pga ärrvävnad .. Och ärrvävnad är ju inte töjbart som vanlig hud eller slemhinna.. så tror det kan innebära en risk för barnet också. Läkaren som opererade sa iallafall att jag inte borde föda vaginalt igen om jag ska ha fler barn. Men allt det här hände innan jag träffade pappan till barnet jag väntar nu.

Ett annat skäl är att jag har cerklage pga risk att föda för tidigt utan.. normalt så behöver man ju inte snittas pga det utan det klipps ju men när jag hade det förra graviditeten fick de inte bort det och därför blev det akutsnitt (long story short).. Allt gick ju bra till slut men den förlossningen var verkligen jättejobbig och jag visste inte om jag skulle våga skaffa fler barn alls.. så det känns jätteskönt nu när jag vet att jag får planerat snitt istället för att vara med om det där igen.

Sen är det också att första förlossningen slutade med sugklocka (antagligen därför jag gick sönder mycket)..

Men pappan är inte riktigt tillräckligt insatt för att förstå allt det här känns det som , han verkar tro att jag har gråtit mig till snitt för att jag inte vill bli förstörd där nere.. Har inte gråtit någon gång när jag har pratat med läkare eller BM om snitt och det har liksom inte varit något snack om saken när jag tog upp det.. de har tyckt det är självklart att jag inte ska behöva föda vaginalt.

Jag sa till honom att ett kejsarsnitt kostar mycket och ingen skulle få snitt BARA för att man är rädd för att bli förstörd där nere men han sa att jag är bra på att gråta så jag skulle säkert kunna få det..

Men han verkar iallafall acceptera nu att jag ska snittas även om han inte riktigt gillar det.. inte för att han hade kunnat göra nått för att ändra det ändå.

Ursäkta om svaret blev lite långt.. har inte förklarat anledningarna till att jag får planerat snitt innan.

Ja, jag menar att han inte har rätt till några åsikter alls när det kommer till graviditet, förlossning, och amning. Om inte kvinnan gör något som är direkt skadligt för henne själv och barnet, typ dricker stora mängder alkohol, vill föda helt själv utan inblandning av vården, eller avsluta amning/ersättning vid 2 månader för att övergå till vegankost. Om min man sa till mig att han tyckte att jag skulle amma/inte amma eller föda på ett visst sätt skulle jag be honom dra dit pepparn växer. Så vi tycker uppenbarligen olika i den här frågan!

Du, nu får du ge dig.

Du blandar ihop "åsikt" med "bestämma/kräva".. Det syns så tydligt i ditt svar här att du gör detta.

Jo en man har all rätt att ha en åsikt i frågan om amning, förlossning, graviditet. Då det handlar just om en ÅSIKT och inget annat.

Självklart saknar mannen rätt att bestämma/kräva saker av kvinnan kring amning, graviditet och förlossning.

Ja alltså uppenbarligen är det ju värre att säga "du måste amma" än att säga "jag tycker att du ska amma". Alla får ju förstås tycka vad de vill, men jag tycker inte att mannen bör framföra åsikten alls, nej.

Jag vet inte varför du känner behovet av att vara otrevlig. Du behöver liksom inte hålla med! Så nej jag har inte rört ihop några begrepp. Om du tycker att det är helt okej att din man säger till dig att du borde föda på ett visst sätt så får det stå för dig, jag skulle inte tycka det, även om det inte rörde sig om att han ställde ett faktiskt kräva, att bara uttryckte sin åsikt.

Ja alltså han verkar väl inte riktigt fatta att det verkligen är medicinska skäl.

Ett av skälen är att jag har behövt operera en förlossningsskada två gånger. Den fanns redan innan andra barnet (en muskel som aldrig läkte ihop ordentligt) men blev opererad efter andra barnet. Och operationen behövde göras om en gång pga stygn som gick upp..sen hade jag ont av sex ett bra tag efteråt pga ärrvävnad .. Och ärrvävnad är ju inte töjbart som vanlig hud eller slemhinna.. så tror det kan innebära en risk för barnet också. Läkaren som opererade sa iallafall att jag inte borde föda vaginalt igen om jag ska ha fler barn. Men allt det här hände innan jag träffade pappan till barnet jag väntar nu.

Ett annat skäl är att jag har cerklage pga risk att föda för tidigt utan.. normalt så behöver man ju inte snittas pga det utan det klipps ju men när jag hade det förra graviditeten fick de inte bort det och därför blev det akutsnitt (long story short).. Allt gick ju bra till slut men den förlossningen var verkligen jättejobbig och jag visste inte om jag skulle våga skaffa fler barn alls.. så det känns jätteskönt nu när jag vet att jag får planerat snitt istället för att vara med om det där igen.

Sen är det också att första förlossningen slutade med sugklocka (antagligen därför jag gick sönder mycket)..

Men pappan är inte riktigt tillräckligt insatt för att förstå allt det här känns det som , han verkar tro att jag har gråtit mig till snitt för att jag inte vill bli förstörd där nere.. Har inte gråtit någon gång när jag har pratat med läkare eller BM om snitt och det har liksom inte varit något snack om saken när jag tog upp det.. de har tyckt det är självklart att jag inte ska behöva föda vaginalt.

Jag sa till honom att ett kejsarsnitt kostar mycket och ingen skulle få snitt BARA för att man är rädd för att bli förstörd där nere men han sa att jag är bra på att gråta så jag skulle säkert kunna få det..

Men han verkar iallafall acceptera nu att jag ska snittas även om han inte riktigt gillar det.. inte för att han hade kunnat göra nått för att ändra det ändå.

Ursäkta om svaret blev lite långt.. har inte förklarat anledningarna till att jag får planerat snitt innan.

Nu är du där igen.

Blandar ihop åsikt med bestämma/kräva.

Om någon säger "Du borde < fyll i valfritt här>;  så är det att kräva.

Men där emot om mannen säger "jag anser/tycker att man <fyll i valfritt här> då säger han sin åsikt.

Apropå otrevlig.

Tycker inte att du skall kasta Mount Everest i ett tunnglasat glashus.  Det är rätt mycket otrevligt att säga att någon inte bör får lov att ha en åsikt oavsett kön och oavsett fråga.

Ja alltså han verkar väl inte riktigt fatta att det verkligen är medicinska skäl.

Ett av skälen är att jag har behövt operera en förlossningsskada två gånger. Den fanns redan innan andra barnet (en muskel som aldrig läkte ihop ordentligt) men blev opererad efter andra barnet. Och operationen behövde göras om en gång pga stygn som gick upp..sen hade jag ont av sex ett bra tag efteråt pga ärrvävnad .. Och ärrvävnad är ju inte töjbart som vanlig hud eller slemhinna.. så tror det kan innebära en risk för barnet också. Läkaren som opererade sa iallafall att jag inte borde föda vaginalt igen om jag ska ha fler barn. Men allt det här hände innan jag träffade pappan till barnet jag väntar nu.

Ett annat skäl är att jag har cerklage pga risk att föda för tidigt utan.. normalt så behöver man ju inte snittas pga det utan det klipps ju men när jag hade det förra graviditeten fick de inte bort det och därför blev det akutsnitt (long story short).. Allt gick ju bra till slut men den förlossningen var verkligen jättejobbig och jag visste inte om jag skulle våga skaffa fler barn alls.. så det känns jätteskönt nu när jag vet att jag får planerat snitt istället för att vara med om det där igen.

Sen är det också att första förlossningen slutade med sugklocka (antagligen därför jag gick sönder mycket)..

Men pappan är inte riktigt tillräckligt insatt för att förstå allt det här känns det som , han verkar tro att jag har gråtit mig till snitt för att jag inte vill bli förstörd där nere.. Har inte gråtit någon gång när jag har pratat med läkare eller BM om snitt och det har liksom inte varit något snack om saken när jag tog upp det.. de har tyckt det är självklart att jag inte ska behöva föda vaginalt.

Jag sa till honom att ett kejsarsnitt kostar mycket och ingen skulle få snitt BARA för att man är rädd för att bli förstörd där nere men han sa att jag är bra på att gråta så jag skulle säkert kunna få det..

Men han verkar iallafall acceptera nu att jag ska snittas även om han inte riktigt gillar det.. inte för att han hade kunnat göra nått för att ändra det ändå.

Ursäkta om svaret blev lite långt.. har inte förklarat anledningarna till att jag får planerat snitt innan.