Ska få planerat snitt , pappan vill hellre att jag försöker föda vanligt..

Går det inte att han följer med dig på ett besök hos specialisten där de får förklara för honom? Så han kan vara ett bra stöd tänker jag.

Tack för svaret! :)

Det låter faktiskt verkligen som en bra idé. Han har varit med på UL och hos barnmorska men inte hos läkaren på Specialistmödravården. Det är ett stort sjukhus och vad jag har fattat det är de ganska hårda och man får inte ta med besökare men jag kan ju ringa och fråga om de skulle kunna göra ett undantag.

Annars kanske jag kan be min vanliga barnmorska förklara för hon är ju ganska insatt också.

Jag förstår ju att det ofta är bäst att föda vaginalt om

man kan det men i mitt fall är det bättre för både mig och barnet med planerat snitt..

Jag tänker att det inte finns så mycket för honom att fatta. Det är din kropp, det är du som gör jobbet under förlossningen oavsett snitt eller vaginalt. Varför har han ens en åsikt? Barnet kommer att komma ut på ett eller annat sätt, det är det viktiga.

Men förihelvete! Vet han inte om att förlossningar kan vara farliga och att massvis med kvinnor dör för att de inte klarar av att föda vaginalt och inte har tillgång till vård? Önskar han livet ur dig och sitt barn?

Nja, det stämmer ju rent globalt men inte i Sverige.
"Massvis" med kvinnor dör inte under förlossningen här.

....................................................................

Angående ts och hennes snitt, om läkare och bm förordar det utan att ts ens har uttryckt önskan om det, ja då borde ts kille acceptera.
Sen är det helt förståeligt att han vill uppleva sitt barns födsel genom en vaginal förlossning, det vill nog de allra flesta. Det är ju lite att bli snuvad på sitt barns födsel när det bara blir ett snitt!

Men nu finns inte de förutsättningarna och då bör han ju sätta ts först.

Givetvis ska du ha snitt om nu vården bedömt det som bäst.

Jag tänkte bara berätta om hur det var för oss. Första barnet blev det akutsnitt, dvs inte planerat. Det var rätt så traumatiskt alltsammans. Det var inte något att göra åt det, och vi var så klart bara glada att det mesta gick bra till slut. Min man sa väl inget speciellt mer än att det varit oerhört jobbigt även för honom. 

När nästa barn föddes gick allt bra, naturlig förlossning. Han var med och klippte navelsträngen osv. Då efter den förlossningen suckade min man ut djupt av lättnad, och sa "Så skönt att det gick den vanliga vägen den här gången. Nu känns det som att allt är som det ska".
Inte förrän då förstod jag hur jobbigt han tyckt det var första gången. Hur konstigt han tyckte allt blev (det tyckte jag med men inte just för att det inte blev vaginalt). Det var som om den andra förlossningen läkte allt traumatiskt han känt under den första. För mig kändes det inte så. Jag vara glad att både jag och barnet överlevde och visst, det är väl ingen jättefest att ha ett kejsarsnittärr på magen men det läkte fint och för min egen fysiska del så var den här förlossningen egentligen bättre än nummer 2, då det tog mycket längre tid att läka efter den vaginala förlossningen. 

Det kanske är så någonstans, att din man föreställt sig hur förlossningen ska vara, hur han ska delta, hur han ska hålla dig i handen och trösta, medan du krystar. Nu kommer det inte bli så och kanske (medvetet/omedvetet) är det en del av varför han säger som han gör. Att han menar det är bättre för barnet menar han säkert också, men det kanske finns en liten procent av att han också tänker på sig själv/sin egen roll. Han kanske behöver få information exakt vad pappan kan göra vid ett snitt? 

Varför tror han att han vet bättre än läkarna?

Han verkar svara på reflex, av ren okunskap och utan att reflektera kring det. Jag antar att han vet om att läkaren rekommenderar snitt? Så varför sätta sig över läkaren?

Tipset att ta med honom till läkaren/bm är mycket bra. Många män är tyvärr så att de inte vill riktigt lyssna på partnern men de respekterar auktoriteter.

Sedan skulle jag (just för att jag blir så provocerad av män som anser sig veta mer än kvinnor om kvinnokroppen) fråga honom hur han tror att en vaginal förlossning skulle vara "bättre"? Kan han ge konkreta exempel? Kan han påvisa varför det skulle gå lättare denna gången, vad går han efter då när han gör den analysen? Alltså diskutera ned honom som du skulle göra med läkaren och bm. Låt honom få komma med sina medicinska analyser.

Står han på sig under ert samtal så säg: Så då ska vi alltså gå emot läkarens och barnmorskans inrådan? Kan du följa med till läkaren och förklara att vi går på din linje? Säg att du har erfarenhet eftersom du är snickare och detta är ditt första barn, så du är på samma nivå kunskap- och erfarenhetsmässigt som dom.

Säg åt honom att den dagen han ska föda barn får han bestämma om han snittas eller inte. Din kropp, ditt beslut, och du har hela medicinkåren bakom dig. Han kan ta sig nånstans. Han låter fanimig nästan sjuk... Föda naturligt.... Får du inte ha smärtstillande heller då? Jag skulle inte vilja ha honom i rummet under förlossningen, det ska vara en så positiv miljö som möjligt och du kan ju tänka dig hur han kommer lägga sig i. Välj nån annan som står dig nära som följer med istället.

Jag känner samma som K så jag är också hysterisk då? min kropp mitt beslut att han ens har mage att tycka något? Han borde stötta! Det är hans enda uppgift i en förlossning. Stöttande. Har han såna åsikter om något han inte ska genomgå vad har han då för andra åsikter? Är han helt normalt i övrigt skulle jag ge honom en chans att be om ursäkt.