Vem ska kämpa för mig nångång…
Varför är jag den som blir bortvald i förhållanden jämt?
När ska nån se att jag är värd det bästa?
Jag menar detta ödmjukt o med sorg.
Jag är bästa flickvännen. Jag ör omtänksam, fixar o donar, bra i sängen, glad o rolig o trevlig, social duktig kärleksfull lagar bra mat söt
Men ändå räcker jag inte fram.
Verkar inte värd ansträngning. Förstår inte det. Får liksom inte tillbaka. Jag gör allt
Om jag skulle typ kräva nåt tillbaka är jag jobbig o tjatig
Och så rinner det ut i sanden fast jag inte vill
Är så olycklig o ensam