Jag och min sambo har lite olika syn på matlagning och barnen. Jag är uppvuxen med att man ska äta den mat som serveras, medan han tycker att barnen kan få annan mat om dom inte tycker om. Jag tycker man kan få ha "veto" på en maträtt om man verkligen inte tycker om, men sedan får man "gilla läget". Hans barn /mina bonusbarn är 10 och 12 år och där kan det ibland bli tal om att laga annan mat. Känns sådär..
Ja. Man äter det som serveras, punkt. Man måste smaka på allt, men inte äta upp om man inte gillar.
De rätter jag vet att barnet absolut inte gillar lagar jag när jag är ensam.
Jag lagar absolut inte en extra rätt eller anpassar till bara sånt som barnet gillar, då skulle jag dö av tristess.
Möjligen skulle jag kunna göra t ex potatismos istället för rotmos som någon nämnde, men inte ställa mig t ex och steka köttbullar utöver det som serveras. Jag är vegetarian och den mat som lagas hos oss är vegetarisk eller vegansk, kött får man äta ute eller i skolan.
Någon dag i veckan kan barnet få välja mat, inom rimliga gränser (skulle hon vilja ha skaldjursplatå en tisdag skulle jag nog säga nej) och det är inte alltid sånt jag älskar, men jag bestämmer ju för det mesta och då blir det sånt som båda gillar eller iaf äter någorlunda av.
Jag anser att man begränsar sina barn genom att inte få dem att smaka på nya saker och att det är ett extremt tramsande generellt med barn och mat. Är man hungrig äter man det som serveras. (Med vissa undantag för t ex barn med NPF)
Blev ställd för ett par år sen vid en middag där vi skulle äta en jättegod trerätters och barnen fick hamburgare. Min dotter var den enda som åt samma som de vuxna utan omsvep, hon ville ju också ha god mat...
Jag förstår inte heller varför man vill göra middagen till tvång eller pressad situation. Middagen ska vara en trevlig stund tillsammans. Här äter man vad man vill av det som ställs på bordet, vi lagar inte rätter som vi vet att någon inte tycker om och man kastar det som är på tallriken om man blir mätt snabbare än man förväntat sig. När jag var liten så lade pappa upp en stor slev stuvad spenat på våra tallrikar. Vi skulle äta upp, punkt. Efter någon timme var det iskall och han sade att vi kunde lägga den på en knäckemacka. Kommer aldrig att glömma det. Så ville jag inte göra mot mina barn.
Jag liksom Elsi har blivit uppfostrad att man ska äta/smaka på allt. Jag äter fortfarande inte allt
Förstår inte vad du menar. Alla äter inte allt, men smaka kan man göra ändå?
Bara läst TS.
Jag har ALDRIG fattat grejen med "barn får äta vad som serveras" om man samtidigt medvetet serverar man barnen inte tycker om..
Inte sjutton ställer jag mig och lagar mat jag själv inte gillar, eller - om jag åtagit mig att laga mat till heka familjen - man min man inte gillar.
Om en vän, min mamma eller syster kommer på besök lagar jag inte mat som jag vet att de inte tucker om.. så varför skulle jag göra det med barnen?
Om det däremot är mat jag vet att barnen gillar, då är det den maten som gäller.
Tex älskar jag och min man fisk och skaldjur. Barnen - inte alls.. däremot äter de fiskpinnar och fiskbullar, så när vi äter makrill, lax eller torskrygg får de ngn fisk de gillar.
Äter vi ngt annat vi vet att barnen verkligen inte gillar (tex hade de svårt för grillat kött när de var yngre) är det rätt lätt att göra pasta och korv till dem den dagen.
Det går även att kompromissa om samma maträtt. Tex älskar jag och min man champinjoner i köttfärsåsen. Barnen avskyr champinjoner. Så då gör vi stora bitar som kan plockas bort.
Jag o min man äter inte heller samma mat. Jag älskar vissa maträtter han ogillar, och tvärtom. Då lagar vi ofta varsit storkok och sedan får barnen äta vilket som de är sugna på. Det har resultwrat i att ungarna introducerats i väldigt varierad mat ;)
Låt barnen vara med och bestämma meny någon/några dagar i veckan så deblir delaktiga, då brukar intresset för olika maträtter växa :)
Bara läst TS.
Jag har ALDRIG fattat grejen med "barn får äta vad som serveras" om man samtidigt medvetet serverar man barnen inte tycker om..
Inte sjutton ställer jag mig och lagar mat jag själv inte gillar, eller - om jag åtagit mig att laga mat till heka familjen - man min man inte gillar.
Om en vän, min mamma eller syster kommer på besök lagar jag inte mat som jag vet att de inte tucker om.. så varför skulle jag göra det med barnen?
Om det däremot är mat jag vet att barnen gillar, då är det den maten som gäller.
Tex älskar jag och min man fisk och skaldjur. Barnen - inte alls.. däremot äter de fiskpinnar och fiskbullar, så när vi äter makrill, lax eller torskrygg får de ngn fisk de gillar.
Äter vi ngt annat vi vet att barnen verkligen inte gillar (tex hade de svårt för grillat kött när de var yngre) är det rätt lätt att göra pasta och korv till dem den dagen.
Det går även att kompromissa om samma maträtt. Tex älskar jag och min man champinjoner i köttfärsåsen. Barnen avskyr champinjoner. Så då gör vi stora bitar som kan plockas bort.
Jag o min man äter inte heller samma mat. Jag älskar vissa maträtter han ogillar, och tvärtom. Då lagar vi ofta varsit storkok och sedan får barnen äta vilket som de är sugna på. Det har resultwrat i att ungarna introducerats i väldigt varierad mat ;)
Låt barnen vara med och bestämma meny någon/några dagar i veckan så deblir delaktiga, då brukar intresset för olika maträtter växa :)
Att äta knäckemacka istället för maten för att tillfredsställa någon annans behov kanske man kan göra som vuxen, men att kräva det av ett barn är inte okej tycker jag. Varför ska inte alla få mat som de tycker om och kan äta sig mätta av utan en del får nöja sig med knäckemacka medan en vid bordet äter med god aptit? Jag vill att våra famljemåltider ska vara för alla i familjen.
Och att välja bort en grönsakskomponent är såklart inte jämförbart med att inte kunna äta hela huvudrätten.