• Anonym (ledse­n)
    Fri 14 Jan 2022 10:26
    9255 visningar
    74 svar
    74
    9255

    Min särbo irriterar sig på allt med mig!

    Vi var sambos i många år men är nu särbos. Jag har varit otrogen och ilojal. jag är även ganska egoistisk och narcissistiskt lagd har jag insett.

    Sedan jag flyttade ifrån min sambo så har hans irritation på småsaker bara ökat. Om jag svarar på ett sätt som känns egoistiskt, om jag säger något som han tycker känns fel, så blir han galen och irriterad och vi börjar bråka.

    Jag har sagt att jag ska göra allt i min makt för att jobba med min egoism, försöka ge honom tillit genom att inte adda nya vänner på insta eller fb eller ens skriva med någon av motsatt kön. Jag kämpar hela tiden, men han hittar alltid fel känns det som.

    Finns där någonting man kan göra när det gått såhär långt? Jag tror att det är för infekterat efter allt som hänt, alla bråk etc. Han hade behövt läka först.

    Jag kan inte bli eller omvandlas till en helt annan personlighet, även om jag försöker.

  • Svar på tråden Min särbo irriterar sig på allt med mig!
  • Anonym (Here we go again)
    Mon 31 Jan 2022 15:00
    #61
    Anonym (ledsen) skrev 2022-01-31 14:57:43 följande:
    Om jag bara visste svaret på detta! Jag antar att det är rädslan (min borderline) för separationer. Att jag alltid saknar det fina när det väl är slut. Att jag har svårt för att sluta tänka på honom och får ångest av att tänka på honom med en annan kvinna. Vet inte hur man gör för att bara släppa taget på ett vuxet och enkelt sätt?! Jag är helt enkelt galet dålig på det.
    Vad säger din psykolog?
  • Anonym (Släpp honom)
    Mon 31 Jan 2022 15:09
    #62
    +1
    Anonym (ledsen) skrev 2022-01-31 14:57:43 följande:
    Om jag bara visste svaret på detta! Jag antar att det är rädslan (min borderline) för separationer. Att jag alltid saknar det fina när det väl är slut. Att jag har svårt för att sluta tänka på honom och får ångest av att tänka på honom med en annan kvinna. Vet inte hur man gör för att bara släppa taget på ett vuxet och enkelt sätt?! Jag är helt enkelt galet dålig på det.

    Skriv ner en lista med för och nackdelar och var ärlig mot dig själv. Från det som framgått ur dina trådar på familjeliv borde ju den ena kolumnen helt klart bli längre än den andra. Man ska må mycket mer bra än dåligt i ett förhållande, det räcker inte att det är bra ibland. Kan lova dig att man mår bättre som singel än i ett destruktivt förhållande, vilket ni två verkar ha. 
    Skriv sedan upp en lista på hur du vill att det ska vara (tänk bort honom ur ekvationen, utan tänk på hur ett bra förhållande för dig ser ut). Fokusera på detta, så kommer det nog bli lättare och lättare att distansera sig från det andra.


    Det spelar ingen roll vem som har rätt eller fel här, det spelar ingen roll om han eller du är den som behöver ändras. Du mår uppenbarligen väldigt dåligt i den här relationen och han kan eller vill inte möta dig i någonting som ni båda kan trivas i. 

  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Mon 31 Jan 2022 16:16
    #63
    Anonym (Here we go again) skrev 2022-01-31 15:00:52 följande:
    Vad säger din psykolog?
    Min psykolog säger att han behandlar mig respektlöst genom att dagligen kalla mig ego, barn och mytoman och att jag är sjuk. Hon tycker att jag senaste tiden anstränger mig med att visa att jag prioriterar honom och inte är ett ego. Jag försöker mötas och göra det bästa möjliga. Jag gör fortfarande en massa fel, men så som han inte är medgörlig är inte Ok tycker min psykolog. Han kör psykisk misshandel.
  • sextio­talist
    Mon 31 Jan 2022 16:18
    #64
    Anonym (ledsen) skrev 2022-01-31 16:16:50 följande:
    Min psykolog säger att han behandlar mig respektlöst genom att dagligen kalla mig ego, barn och mytoman och att jag är sjuk. Hon tycker att jag senaste tiden anstränger mig med att visa att jag prioriterar honom och inte är ett ego. Jag försöker mötas och göra det bästa möjliga. Jag gör fortfarande en massa fel, men så som han inte är medgörlig är inte Ok tycker min psykolog. Han kör psykisk misshandel.
    Och du väljer att fortsätta med en man som misshandlar dig psykiskt?
    För din egen skull, bryt, du kan slå knut på dig själv, du kommer ändå inte att duga
  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Mon 31 Jan 2022 16:34
    #65
    Anonym (Släpp honom) skrev 2022-01-31 15:09:42 följande:

    Skriv ner en lista med för och nackdelar och var ärlig mot dig själv. Från det som framgått ur dina trådar på familjeliv borde ju den ena kolumnen helt klart bli längre än den andra. Man ska må mycket mer bra än dåligt i ett förhållande, det räcker inte att det är bra ibland. Kan lova dig att man mår bättre som singel än i ett destruktivt förhållande, vilket ni två verkar ha. 
    Skriv sedan upp en lista på hur du vill att det ska vara (tänk bort honom ur ekvationen, utan tänk på hur ett bra förhållande för dig ser ut). Fokusera på detta, så kommer det nog bli lättare och lättare att distansera sig från det andra.


    Det spelar ingen roll vem som har rätt eller fel här, det spelar ingen roll om han eller du är den som behöver ändras. Du mår uppenbarligen väldigt dåligt i den här relationen och han kan eller vill inte möta dig i någonting som ni båda kan trivas i. 


    Jag gillar bara vissa bitar med honom. Men många som inte är som jag vill ha det.

    Han vill ha familjeliv även när barnen flyttat hemifrån. Hans dröm är att bo typ grannar och alltid träffa dem. Han vill aldrig klippa navelsträngen.

    Jag vill ha bra kontakt med barn och träffas, men ha ett eget liv med min älskade. Att vi kan planera saker tillsammans, som att bosätta oss utomlands och ett liv där UTAN barn. Så fort han planerar utlandet så inkluderar han sina barn, som att de ska ha egna rum och kunna bo med oss även när de är vuxna.

    Jag vill ha mer romantik och att vi gör saker på tu man hand, som att resa vi två och laga goda middagar och dricka lite vin och mysa. Han ser mer framemot att vi bara hänger i soffan och tar det lugnt och att barnen är någonstans i närheten. Han tycker matlagning är jobbigt, att dricka är tråkigt. Att hitta på saker tillsammans är också överreklamerat. Detta är också anledningen till att hans äktenskap tog slut, så han borde ha lärt sig.
  • Mon 31 Jan 2022 16:37
    #66
    Anonym (ledsen) skrev 2022-01-31 16:34:47 följande:
    Jag gillar bara vissa bitar med honom. Men många som inte är som jag vill ha det.

    Han vill ha familjeliv även när barnen flyttat hemifrån. Hans dröm är att bo typ grannar och alltid träffa dem. Han vill aldrig klippa navelsträngen.

    Jag vill ha bra kontakt med barn och träffas, men ha ett eget liv med min älskade. Att vi kan planera saker tillsammans, som att bosätta oss utomlands och ett liv där UTAN barn. Så fort han planerar utlandet så inkluderar han sina barn, som att de ska ha egna rum och kunna bo med oss även när de är vuxna.

    Jag vill ha mer romantik och att vi gör saker på tu man hand, som att resa vi två och laga goda middagar och dricka lite vin och mysa. Han ser mer framemot att vi bara hänger i soffan och tar det lugnt och att barnen är någonstans i närheten. Han tycker matlagning är jobbigt, att dricka är tråkigt. Att hitta på saker tillsammans är också överreklamerat. Detta är också anledningen till att hans äktenskap tog slut, så han borde ha lärt sig.
    Ni har haft ett kasst förhållande, och ni vill helt olika saker. Ändå klamrar du dig fast vid en elak karl för att? ja, varför?
  • Mon 31 Jan 2022 16:38
    #67

    Väljer du honom välker du bort allt du skrev att du uppskattade och vill ha, och förlikar dig med att hoppa när han säger hoppa.

  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Fri 11 Feb 2022 08:34
    #68

    Sedan jag flyttade ut i november efter många års samboskap, så blev vårt förhållande bara ännu sämre....även om jag slapp att träffa hans barn, som avskyr mig. Tror att det handlar om att han såg det som ett misslyckande att vi går ifrån sambo till särbo. Han avskyr att vara i min lägenhet och så fort han kom in i den så fick han ångest över att allt var som i början när vi träffades; dvs att han inte kan lita på mig och är ständigt orolig för vad jag gör när jag inte är med honom. 

    Samma sak för min del, när jag kom till huset varannan helg när barnen inte är där, så kändes det som att allt som är mitt, gemensamma foton, min tandborste och tillhörigheter är borta. Dottern har utrotat mig på nåt sätt. 

    Och sist men inte minst för hans del, att jag och hans dotter inte fungerar ihop. Jag kan inte släppa att hon är 19 år och vägrar släppa taget om sin pappa, hon vill vara drottningen av huset ENSAM utan någon annan kvinna. Därför kändes det alltid som att vi var i ett triangeldrama. Två kvinnor som slåss om samma man. Hon tog mina trosor, kläder, kopierade min stil. Jag blev alltid irriterad. På ett sätt ser hon upp till mig, men på ett annat sätt så avskyr hon mig och vill inte ha mig i huset.

    Hursomhelst så var droppen nådd nu för en vecka sedan när jag kom till huset och allt som är mitt var undanstoppad (jag vet att det är dottern). Jag fick panik och började skrika saker om att vi inte var två i detta förhållandet, utan tre. Att hon bestämmer om jag får eller inte får vara i huset. Han är en sån toffel som tillåter detta. Men han har sina skäl, eftersom han känner att han har försummat sina barn.

    Jag lämnade huset efter 30 minuter och satte mig i en taxi till min lägenhet. Jag blockade honom överallt denna gången eftersom jag var så innerligt trött på allting. Han hittade ändå ett sätt att skriva till mig att han alltid känt på sig att jag har träffat en annan man samtidigt. Jag blockade honom även där. Han ringde ändå med hemligt nummer mitt i natten, men jag svarade ej.

    Såklart så ångrade jag mig efter 2 dagar och blockade upp honom och skrev att jag inte alls träffar eller har kontakt med någon annan man. Han öppnade inte ens meddelandet. Jag bad därefter vår gemensamma vän kontakt honom och prata med honom. Då sa han att han älskar mig men att allt det andra med barnen och tilliten inte fungerar. Jag bad om ett värdigt avslut efter 5,5 år tillsammans, dvs att vi kan prata och ta ett beslut tillsammans. Han vill inte det, utan sa till vår vän att jag inte ska "få det" ifrån honom. Han vet hur dåligt jag mår och han tycker att jag förtjänar ovissheten som jag hatar. Han tycker att jag själv ska ta beslutet, men samtidigt så sa min vän att det verkligen känns som att han inte vill längre nu. Att det är över!! Han kommer aldrig att läsa mitt senaste meddelande!

    En sten föll ifrån mitt hjärta och sedan i förrgår har jag äntligen kunnat börja sova igen och ser lite ljust på framtiden. Jag får äntligen prata med vem jag vill, umgås med vem jag vill, prata högt och skratta högt om jag vill, resa utomlands om jag vill, komma och gå hur jag vill. Vara den jag verkligen är!! Jag känner mig fri!!

    Jag vet att det kommer att gå upp och ner, och att det kanske känns sämre vissa dagar. Men det kan inte bli värre än vad det var då jag blev utkastad och fick flytta alla mina saker till en annan stad och lägenhet. Det var fruktansvärt. Nu har jag redan mitt eget och det känns inte lika jobbigt. Jag är glad att han tog beslutet för då behöver inte jag göra det.

  • Anonym (Hmm..­)
    Fri 11 Feb 2022 08:49
    #69

    Ja det var riktigt bra gjort av honom även om han borde ha gjort det för flera år sen. Men bättre sent än aldrig. 

    Nu har ni båda chansen att äntligen bli lyckliga, antingen ensamma eller med nya partners som passar er bättre.

    Lycka till!

  • Fri 11 Feb 2022 08:49
    #69
    Anonym (ledsen) skrev 2022-02-11 08:34:20 följande:

    Sedan jag flyttade ut i november efter många års samboskap, så blev vårt förhållande bara ännu sämre....även om jag slapp att träffa hans barn, som avskyr mig. Tror att det handlar om att han såg det som ett misslyckande att vi går ifrån sambo till särbo. Han avskyr att vara i min lägenhet och så fort han kom in i den så fick han ångest över att allt var som i början när vi träffades; dvs att han inte kan lita på mig och är ständigt orolig för vad jag gör när jag inte är med honom. 

    Samma sak för min del, när jag kom till huset varannan helg när barnen inte är där, så kändes det som att allt som är mitt, gemensamma foton, min tandborste och tillhörigheter är borta. Dottern har utrotat mig på nåt sätt. 

    Och sist men inte minst för hans del, att jag och hans dotter inte fungerar ihop. Jag kan inte släppa att hon är 19 år och vägrar släppa taget om sin pappa, hon vill vara drottningen av huset ENSAM utan någon annan kvinna. Därför kändes det alltid som att vi var i ett triangeldrama. Två kvinnor som slåss om samma man. Hon tog mina trosor, kläder, kopierade min stil. Jag blev alltid irriterad. På ett sätt ser hon upp till mig, men på ett annat sätt så avskyr hon mig och vill inte ha mig i huset.

    Hursomhelst så var droppen nådd nu för en vecka sedan när jag kom till huset och allt som är mitt var undanstoppad (jag vet att det är dottern). Jag fick panik och började skrika saker om att vi inte var två i detta förhållandet, utan tre. Att hon bestämmer om jag får eller inte får vara i huset. Han är en sån toffel som tillåter detta. Men han har sina skäl, eftersom han känner att han har försummat sina barn.

    Jag lämnade huset efter 30 minuter och satte mig i en taxi till min lägenhet. Jag blockade honom överallt denna gången eftersom jag var så innerligt trött på allting. Han hittade ändå ett sätt att skriva till mig att han alltid känt på sig att jag har träffat en annan man samtidigt. Jag blockade honom även där. Han ringde ändå med hemligt nummer mitt i natten, men jag svarade ej.

    Såklart så ångrade jag mig efter 2 dagar och blockade upp honom och skrev att jag inte alls träffar eller har kontakt med någon annan man. Han öppnade inte ens meddelandet. Jag bad därefter vår gemensamma vän kontakt honom och prata med honom. Då sa han att han älskar mig men att allt det andra med barnen och tilliten inte fungerar. Jag bad om ett värdigt avslut efter 5,5 år tillsammans, dvs att vi kan prata och ta ett beslut tillsammans. Han vill inte det, utan sa till vår vän att jag inte ska "få det" ifrån honom. Han vet hur dåligt jag mår och han tycker att jag förtjänar ovissheten som jag hatar. Han tycker att jag själv ska ta beslutet, men samtidigt så sa min vän att det verkligen känns som att han inte vill längre nu. Att det är över!! Han kommer aldrig att läsa mitt senaste meddelande!

    En sten föll ifrån mitt hjärta och sedan i förrgår har jag äntligen kunnat börja sova igen och ser lite ljust på framtiden. Jag får äntligen prata med vem jag vill, umgås med vem jag vill, prata högt och skratta högt om jag vill, resa utomlands om jag vill, komma och gå hur jag vill. Vara den jag verkligen är!! Jag känner mig fri!!

    Jag vet att det kommer att gå upp och ner, och att det kanske känns sämre vissa dagar. Men det kan inte bli värre än vad det var då jag blev utkastad och fick flytta alla mina saker till en annan stad och lägenhet. Det var fruktansvärt. Nu har jag redan mitt eget och det känns inte lika jobbigt. Jag är glad att han tog beslutet för då behöver inte jag göra det.


    Grattis till friheten. Vänd inte tillbaka, han verkar störd.
  • sextio­talist
    Fri 11 Feb 2022 08:56
    #70
    Anonym (ledsen) skrev 2022-02-11 08:34:20 följande:

    Sedan jag flyttade ut i november efter många års samboskap, så blev vårt förhållande bara ännu sämre....även om jag slapp att träffa hans barn, som avskyr mig. Tror att det handlar om att han såg det som ett misslyckande att vi går ifrån sambo till särbo. Han avskyr att vara i min lägenhet och så fort han kom in i den så fick han ångest över att allt var som i början när vi träffades; dvs att han inte kan lita på mig och är ständigt orolig för vad jag gör när jag inte är med honom. 

    Samma sak för min del, när jag kom till huset varannan helg när barnen inte är där, så kändes det som att allt som är mitt, gemensamma foton, min tandborste och tillhörigheter är borta. Dottern har utrotat mig på nåt sätt. 

    Och sist men inte minst för hans del, att jag och hans dotter inte fungerar ihop. Jag kan inte släppa att hon är 19 år och vägrar släppa taget om sin pappa, hon vill vara drottningen av huset ENSAM utan någon annan kvinna. Därför kändes det alltid som att vi var i ett triangeldrama. Två kvinnor som slåss om samma man. Hon tog mina trosor, kläder, kopierade min stil. Jag blev alltid irriterad. På ett sätt ser hon upp till mig, men på ett annat sätt så avskyr hon mig och vill inte ha mig i huset.

    Hursomhelst så var droppen nådd nu för en vecka sedan när jag kom till huset och allt som är mitt var undanstoppad (jag vet att det är dottern). Jag fick panik och började skrika saker om att vi inte var två i detta förhållandet, utan tre. Att hon bestämmer om jag får eller inte får vara i huset. Han är en sån toffel som tillåter detta. Men han har sina skäl, eftersom han känner att han har försummat sina barn.

    Jag lämnade huset efter 30 minuter och satte mig i en taxi till min lägenhet. Jag blockade honom överallt denna gången eftersom jag var så innerligt trött på allting. Han hittade ändå ett sätt att skriva till mig att han alltid känt på sig att jag har träffat en annan man samtidigt. Jag blockade honom även där. Han ringde ändå med hemligt nummer mitt i natten, men jag svarade ej.

    Såklart så ångrade jag mig efter 2 dagar och blockade upp honom och skrev att jag inte alls träffar eller har kontakt med någon annan man. Han öppnade inte ens meddelandet. Jag bad därefter vår gemensamma vän kontakt honom och prata med honom. Då sa han att han älskar mig men att allt det andra med barnen och tilliten inte fungerar. Jag bad om ett värdigt avslut efter 5,5 år tillsammans, dvs att vi kan prata och ta ett beslut tillsammans. Han vill inte det, utan sa till vår vän att jag inte ska "få det" ifrån honom. Han vet hur dåligt jag mår och han tycker att jag förtjänar ovissheten som jag hatar. Han tycker att jag själv ska ta beslutet, men samtidigt så sa min vän att det verkligen känns som att han inte vill längre nu. Att det är över!! Han kommer aldrig att läsa mitt senaste meddelande!

    En sten föll ifrån mitt hjärta och sedan i förrgår har jag äntligen kunnat börja sova igen och ser lite ljust på framtiden. Jag får äntligen prata med vem jag vill, umgås med vem jag vill, prata högt och skratta högt om jag vill, resa utomlands om jag vill, komma och gå hur jag vill. Vara den jag verkligen är!! Jag känner mig fri!!

    Jag vet att det kommer att gå upp och ner, och att det kanske känns sämre vissa dagar. Men det kan inte bli värre än vad det var då jag blev utkastad och fick flytta alla mina saker till en annan stad och lägenhet. Det var fruktansvärt. Nu har jag redan mitt eget och det känns inte lika jobbigt. Jag är glad att han tog beslutet för då behöver inte jag göra det.


    Nu ska du prioritera dig själv och hitta den du verkligen är. Åk på spa, ta en härligt promenad i skogen. In till stan och (fönster?)shoppa, hitta ett mysigt fik eller restaurang och bara njut. 


    Nu är det du som ska vara i fokus i ditt liv

  • LFF
    Fri 11 Feb 2022 09:04
    #71

    Men snälla! Har du återupptagit kontakten med honom?! Du ska blockera honom från allt. Radera hans kontaktuppgifter från din telefon och sociala medier. Byt stad. Åk utomlands på egen hand. Gör vad f*n som helst men sluta ha kontakt med den där sk mannen!

  • Anonym (Hmm)
    Fri 11 Feb 2022 09:45
    #72

    Det var ytterst insiktsfullt TS. Inte många hade kunnat klara av att inse sådan sak om sig själv då de aldrig hade velat erkänna det för sig själva ens. 

    Det låter inte som att ni är bra för varandra. Du har sårat han något enormt mycket och skadat allt vad ni hade och han känner mer eller mindre avsky / hat när det kommer till dig. 

    Det bästa ni kan göra är att bryta kontakten och gå vidare och kämpa med era egna sorger det och problem. 

    Hände mig nyligen detsamma. Tjejen var som dig och vi kunde inte säga ett ord till varandra utan att någon var nära på att lyfta taket. 

    När man står inför att bryta kontakten då kan det kännas läskigt, men det går faktiskt snabbare över än vad man tror i de flesta fallen.

    Så va inte för hård mot dig själv. Utan fortsätt arbeta med dina problem och bryt kontakten så du kan få arbeta på det i lugn och ro utan att ha någon som du skadat bredvid dig som inte vill annat än att skada dig psykiskt tillbaka. 

    Ni vinner båda på att bryta kontakten. Och därefter kan ni kanske bli kompisar en dag igen, när ni har distans ifrån allt det jobbiga. Men i dags läget så ska ni inte ha någon kontakt. 

  • Anonym (ledse­n) Trådstartaren
    Fri 11 Feb 2022 09:52
    #73

    Det har varit otroligt svårt för oss BÅDA att bryta oss loss ifrån detta förhållande! Men nu är det gjort.

    Nu känner jag ett ljus, att få ett liv som jag förtjänar UTAN andras barn och med någon som är mer äventyrslysten och vill hitta på saker. Inte en familjemänniska som bara ser glädjen i att ha sina vuxna barn i närheten och ligga i soffan och kolla TV hela dagarna. 

    Jag är en levnadsglad kvinna med massor av ideer och galenskaper i mig. Jag måste hitta någon som gillar mig som den jag är och slutar trycka ner mig för att jag är som jag är. Någon som ser upp till mig.

    Jag lever redan så som du skriver sedan förra helgen då vi bröt helt. Jag träffar vilken väninna jag vill, jag tar 1 eller 2 glas vin utan att ha dåligt samvete att bli kallad alkis. Jag ska ut med väninnor ikväll och göra precis vad jag vill. Jag ska åka utomlands i mars med en väninna för att JAG vill. Och inte vänta in honom att han ska vilja åka med och OM han eventuellt vill åka med så får han dåligt samvete för sina vuxna barn som isåfall blir hämndlystna och säger att han prioriterar att resa med mig och inte dem!!

    Samtidigt så får han vara med sina barn 24/7 utan att må dåligt och känna oro i kroppen, han får resa med dem och göra allt med dem. Önskar honom bara lycka. Vi passade inte ihop så som vi inbillade oss. 

    Vill bara skriva av mig här. Ni behöver inte svara och skriva något som inte hjälper mig. Jag tänker inte blocka honom, eftersom jag tycker det är barnsligt och då vi ändå har väldigt många gemensamma vänner så kommer de ändå berätta allt för mig. Jag måste ta mig vidare som en vuxen människa och acceptera att han existerar, men välja bort honom.

    Vi bor inte ens i samma stad, utan 25 km ifrån varandra, så jag behöver aldrig stöta på honom.

  • Anonym (A)
    Fri 11 Feb 2022 18:32
    #74
    Anonym (Hmm..) skrev 2022-02-11 08:49:06 följande:
    Ja det var riktigt bra gjort av honom även om han borde ha gjort det för flera år sen. Men bättre sent än aldrig. 

    Nu har ni båda chansen att äntligen bli lyckliga, antingen ensamma eller med nya partners som passar er bättre.

    Lycka till!
    Håller med
Svar på tråden Min särbo irriterar sig på allt med mig!