IVF efter sommaren 2022

Hoppar in här (igen) och hoppas att vi kanske är en eller två som ska köra igång, vore kul att följas åt!

Är 32 år med sambo som har ett barn sedan en tidigare relation (också via IVF).

Jag har låg äggreserv och sambon lite sämre simmare men i övrigt inga hinder. Försökt runt 3 år, aldrig varit gravid trots 4 IVF försök med totalt 7 återföringar. 

Igår satte vi igång med sprutorna för vårt 5e IVF försök vilket troligtvis blir vårt sista då vi inte har de ekonomiska medlen att fortsätta betala privat tyvärr. Förra IVFen satte vi in 2 embryon och lär få göra det denna gången med. Hoppas verkligen på mirakel men har tyvärr inga större förhoppningar om att något skulle vara annorlunda denna gången. 

Vilken tur med avbokningarna! Jag läste också att det har hjälpt att höra av sig så jag testade också de och fick en avbokning men det var tätt inpå när jag borde blivit kallad.
I och med väntetiden gissar jag att du går i Göteborg? rmc i malmö berättade att dom tar emot patienter från dels hela skåne men även från halland och göteborg, troligtvis pga väntetiden, otroligt att väntetiden är så lång. 

haha jag är som din sambo, men det är mest för att jag inte vill att andra ska tycka synd om oss, jag gör det så bra själv haha..

Ja, jag har gjort min första ivf omgång och testade positivt för snart två veckor sen, väntar på tidigt ultraljud. Känns overkligt, rmc uppmana till in skrivning på mvc men jag tänker att det inte kommer se något på ultraljudet så det känns förtidigt, snopet att behöva avboka för jag var för naiv. 

Välkommen tillbaka! 
Gud vad man önskade att läkarna visste mer, varför går det inte om förutsättningarna väl finns där.. Jag hoppas verkligen att den här gången är din tur!
Ni har inte funderat på donation? Det kändes som att jag hann processa alla möjliga alternativ innan det ens var alternativ medans min sambo fick ta alla besked och alternativ med chock. 

Tack 

Ja man önskar verkligen att de kunde veta mer, vi har väntat flera månader för denna 5e omgången då vi tog blodprov för att kolla Karyotyp, men även det såg normalt ut. Så vi är helt normala, och jag känner såklart stress över att det bara är mig det är fel på då han har ett barn sedan tidigare förhållande 

Jag har funderat över alternativen i några år nu och kommit fram till att om jag inte får biologiska barn så vill jag nog avstå helt från barn, ingen donation eller adoption.
Sambon är öppen för t.ex. dubbeldonation osv. Men för egen del så har jag så svårt att se att jag skulle knyta an osv, jag känner mig "för rädd & bitter" och hade varit rädd för att det inte skulle bli som jag tänkt. Svårt att förklara... men avundas de som känner att det är ett val som fungerar för dem.

Men håller med om att en själv som ofta är lite mer "inne" i processen hinner smälta och finna andra alternativ snabbare än sin partner.

Jo precis, också IVF barn då mamman var 42. Hon närmar sig 5 snart. Han har lite sega och få spermier visserligen, vi kör ICSI under IVF omgångarna, både pga mina fåtala ägg och hans segisar.

Det är alltid lätt att lägga skuld på sig själv men som du säger så vet man sällan vart det felar eller om det ens felar, även om det hade vart "enklare" att veta, eftersom man då kan åtgärda.

Mycket som är läskigt med donation i olika former, både att ta emot och ge. Men det är väldigt fint att det finns, både de som kan ta emot och de som kan ge. 

Var på första VUL igår och peppar peppar ta i trä så ser det ut som vi kommer få lite fler blåsor vid detta tillfället. Var så ångestfylld innan besöket.

5 st so far, och det lär hinna växa till ett par till tänker jag innan ev plock på fredag eller måndag! Vanligen får jag knappt ens till 3-4 blåsor. Känns lite hoppfullt.