Varför är du vegan?

Jag använder aldrig heller dun. Dunindustrin är helt vidrig. Såg en dokumentär om den för några år sedan, och det är bland det värsta jag sett

Ville bara säga det eftersom att så många inte ens tänker på att kuddar, täcken, jackor osv kan ha inneburit så mycket lidande för djurens del. Finns massor med andra material som duger minst lika bra, så det borde inte vara några större problem att avstå ifrån dun.

Är det någon av er veganer och vegetarianer som har husdjur? Köper ni isåfall köttprodukter till dem, eller får de också bara egenkost/ vegetarisk kost? Och ni som har barn, "föder ni upp" barnen på vegankost/ vegetarisk kost också? Och ni som planerar barn, hur kommer ni att göra med barnens kost i framtiden?

Maliinka. Ja jag har husdjur, jag har 2 katter varav minst den ena ö h t inte levt om vi inte tagit hand om den. Vi försöker ge dem möjlighet att få utlopp för sina normala behov och sitt normala beteende utan att för den delens skull utgöra obehag eller fara för sig själva eller andra.
Människan behöver inte alls animalier. Katter är inte människor utan har ett behov av det som inte människan har. Det finns dock vegetabiliskt helfoder till antingen hund eller katt.

Min man är blandkostare. Hade han också varit vegan hade sonen också bara ätit vegankost. Nu äter han vegankost när jag tillagar och serverar maten, lite olika när maken tillagar och serverar, och lakto-ovo-vegetariskt på förskolan.

Nej, jag vet att katter behöver kött. Dock undrar jag om ni köper det i affär, i och med att ni ju även då stöder köttindustrin, eller om ni helt enkelt låter katterna jaga rätt på sitt eget kött ute (fåglar t.ex.) Personligen köper jag köttprodukter till våra katter.

Okej, ja något liknande kommer vi också att göra med vårat barn. Laktoovovegetariskt när jag lagar men blandat när sambon lagar eftersom han också är allätare. På förskolan kommer h*n nog att få blandkost, tror jag.

Våra katter skulle dö om de skulle behöva jaga för att få sin mat, helt enkelt eftersom de inte vet hur man gör. De har instinkten att jaga men inte att ta hand om bytet och äta det. Ingen har visat dem.... ingen har lärt dem...  Så jag ser hellre att de äter mat med kontrollerat näringsvärde och kontrollerad kvalitet.

Här har jag varit bortrest i ett par veckor och upptäcker att jag fått en massa svar. Kul!

Kan som en parantes nämna att på den lilla ön Agistri, Grekland är det inte lätt att vara vegetarian/vegan. Det enda någorlunda proteinrika vi hittade var friterad ost, ja och pistagenötter förstås (är det lätt att få proteinbrist?).

Köper ingan skinnprodukter, har en dunjacka men den är många år gamla. Det händer att det slinker ned godis med gelatin även om jag egentligen inte handlar det. Jag vill bara köpa produkter som jag säkert vet inte är djurtestade, men ibland vinner latheten tyvärr.

Som middag äter jag mest veganskt. Äter väldigt sällan ägg. Det händer ibland att jag har mjölk eller grädde i, mest av vana. Har testat med havregrädde och det blir precis lika gott. Pannkakor med sojamjöl är lika goda som de med ägg.

Det svåra är frukosten. Plötsligt förstår jag alla köttätare som säger "jag vill ju egentligen bli vegetarian, men kött är så gott". Tycker sojamjölk/havremjölk/rismjölk smakar läskigt men det kanske är en vanesak som någon ju skrev ovan. Nästa gång jag handlar ska jag köpa sojamjölk.

Och sedan det där med B12, vill helst klara mig utan kosttillskott. Det är ju väldigt små mängder man behöver, så jag undrar om man klarar sig på att vara nästan-vegan? (dvs tex äta mat med ägg i ibland när man äter ute eller köpa en liter mjölk en gång i halvåret, eller någon gång då och då äta sojakorv och pizza med ost...)

Maliinka: Mina katter får vanlig kattmat. De är ju köttätande djur. Mina (eventuella framtida) barn kommer att växa upp lakto-ovo-vegetariskt då både jag och min sambo är det. (även om jag som sagt ju tänker äta mer veganskt)

***
Varför inte äta honung?
Bin har det väl ändå rätt bra? Även om man föder upp dem för honungen så får de ju flyga fritt.

Hur är det med ull?

Hur gör ni med djurtestade läkemedel?

***

det finns en eminent relativt ny bok om hur, var och varför blir man vegan som heter Vegan freak. de har även en hemsida på nätet med forum (som dock bara är för veganer, redan aktiva eller på väg) men ibland kan det bli lite väl mycket predikan. just boken är bra för den tar upp saker man lätt missar om man inte är uppfödd på landet, som mjölkproduktion där korna måste få kalva för att kunna ge mjölk, alltså stödjer man som mjölkdrickande vegetarian även köttproduktionen då kalvar blir kalvkött/veal.
http://www.veganfreak.com/

jag har varit vegetarian sedan jag var 18 och blev sedan vegan. dock strulade livet till sig med sjukdom, undervikt, ätstörning pga medicinering och sedan graviditet, så just nu äter jag allsidigt tills jag har fött, för att sedan kunna återgå till vegan. dock är mina åsikter ju de samma som tidigare vilket gör det hela struligt. så jag är 'hemma-vegan' men äter socialt vad andra lagat (dvs, ätstörningen ska ge vika) och har inte lika svårt för fisk som för kött & fågel.

det största skälet att jag undviker animaliska produkter är att jag växt upp med djur, allt från hundar till getter, kossor och katter, och jag har svårt att se skillnad på mitt husdjur som är min bästa vän, och att äta grannens gris som är en potentiell bästa vän. jag är trots allt tjejen som hade en kalv som husdjur... 
däremot kan jag lugnt erkänna att jag avskyr seitan och att jag måste grilla fast tofu för att få ner det. min veganism lägger fokuset på grönsaker, nötter, frukt och bönor. jag har alltid haft tillskott för b12, järn och selen kan vara jobbigt att få ner om man inte är omnivore.

som vegan använder jag ull eftersom jag samtidigt vill tänka på miljön. man kan ju köpa 'ekologisk' ull och sticka själv. hellre det än HMs acrykstickat som gjorts av småbarn någonstans.

(om du känner för att kolla upp veganism mer så vill jag tipsa dig om
Vegan with a vengeance (http://www.theppk.com/), en kokbok som tillochmed tilltalar min sambo som är allätare,
och http://community.livejournal.com/veganfoodpics som är en community där man postar bilder av sin veganmat, vilket får många att inse att skillnaden mellan dom och oss inte är så stor. att få lust att testa något är en bra väg in för det är alltid inte så att magen vill vad hjärtat säger.

ps;
många veganer använder fortfarande skinn pga att de kanskeäger det sedan tidigare eller för att de handlar 2nd hand och att köpa nytt vore att stödja konsumtionssamhället.
jag använder 2nd hand skinnprodukter, tex skor, av det skälet. köpa nya billighets som gjort av ungar i Burma? njet.

Tack för dina länktips dallring!

Är också uppvuxen på landet, men vi hade mindre djur som höns (som mest kanske 10 st), ankor och kaniner . Jag ägnade mycket tid i hönshuset, och de hade olika personligheter, njöt av att bli kliade på halsen och så. och jag förstod inte hur någon skulle kunna äta dem.