Ensamstående Mammor

Jag flyttade ju hemifrån när fortfarande var rätt små så det är möjligt att jag inte var där då.

usch sitter på jobbet och lider...vill vara ure i värmen. men nu är det bara två timmar idag och 4 timmar imorgon och sen har jag semester....tjohooo!!!

Hej på er! Nu har vi varit i Halmstad på en liten mini semester. 36 grader varmt igår... Blev lite för mycke, men det va sååååå skönt i havet.

Idag åker Tilde m mormor o morfar till husvagnen, jag ska gå på bio m nya killen.

Halkar me in på den här tråden, är ensamstående med två barn, en på snart fyra och en liten på 15mån...

Hej hopp,
Är singel o mamma. Ingen lek på rosor... Kan vara bra att ha en tråd som denna att vädra sina frustrationer på...

Här är några frustrationer..

1. Måltider
Svårt att få ro att äta. Brukar äta själv o sen mata honom eller tvärtom. Med resultat att man känner sig lite misslyckad. Tycker det är svårt att låta honom äta själv då det mesta landar där det inte ska landa. Jag vet att han är ett barn o att han lär sig så småningom..men frustrerad blir man. Särskilt om man e hungrig o har lågt blodsocker...

2. Fritid
Tack o lova har jag hjälp av min mamma. Men nu börjar hon bli trött då han kräver så mycket passning så hon har " semester". Sen att jag måste söka jobb mitt i sommaren gör ju inte saken lättare....

3. Tillrättavisning
Känner mig som en elak morsa ofta då jag ibland brusar upp för snabbt istället för att vara lugn o pedagogisk. Nån som känner igen sig (hoppas!)...

4. Frånvarande pappa
jaa...här kan man skriva hur mycket som helst. Har försökt få honom delaktig. Men då det var mitt beslut att lämna pappan innan förlossning så har kännt att jag inte kan pressa pappan hur mycket som helst. Fasst jag känner mer o mer ju större lillplutten blir att han skulle må bra av kontakt med sin biologiske far.

5. Att vara singel
Trivs inte att vara själv egentligen. Men att hitta nån därute som accepterar ens situation samt uppfyller de numer strängare krav du har på en blivande partner..verkar vara hopplöst...

Så nu har jag lättat på trycket lite...

Ha de!

Kram
Anna & Hugo (snart 17 månader)

Hugos mum: Ha ha känner igen mig i det mesta du skriver.

Måltider: Här hemma är det mest kaos. Stora killen (4år) vill aldrig äta man måste muta och hota om vartannat. Antar att det inte klassas som pedagogiskt. Lilltösen är istället matgalen. Hugger efter skeden och skriker när det går för sakta. Sen att hinna m att laga maten, duka och diska på att sansat...går det?

Fritid: Inte mycket men mamma ställer upp så jag kan träna några dagar i veckan. Får lite dåligt samvete dock...vet inte varför.

Tillrättavisningar: Vissa dagar känns det som man inte gör annat än att säga nej, nej, nej. Försöker också va lugn o sansad men ibland brister det vilket inte känns bra.

Pappan: Finns mycket o skriva...bäst att inte säga något alls!

Att va singel: Känns omöjligt o träffa någon när man redan har barn...särskillt nu när jag är mammaledig.

Lägger till ämnet sömn: Tycker vi allihop sover för lite!!! Lillan är väldigt lättväckt och svårsövd. Pojken gillar att väcka sin syster samt har svårt att somna. Själv är jag mörkrädd och somnar inte förän jag är helt matt samtidigt som jag blir väckt runt 6 VARJE morgon.

blev lite sugen att svåra på ovan

1, våra måltider har 3 barn 8 och 6 år fast båda fyller snart, och minstingen fyller 2 år nästa fredag, vi har alltid haft bra måltider jag har låtit min barn äta själva tidigt och har inte matat någon av dem efter att de fyllt 1 år då det inte behövts, visst det blir klet ett tag men de lär sig snabbt

2 fritid har jag inte alls, har ingen avlastning alls min mamma tar mitt äldsta någon gång men då har jag ändå 2 kvar

3, tillrättavisningar, jo har skakar fönster rutor ibland av en arg mamma men har man en trygg o bra relation så är det ingen fara med mindre utbrott ibland, och tillrättavisningar tycker jag är att uppfostra

4 pappan bor sedan ca 1 år och 4 månader i himlen. på sitt sätt är han närvarande

5 singel hmmm trivs ibland så bra med det att jag tror att jag aldrig kommer att träffa någon, jag o barnens pappa hade separerat ett par år innan han dog så jag har varit singel ett tag, har faktiskt haft några som varit intresserade utav mig men jag fixar inte den biten med förhållande. men dyker mr right upp så kanske, det är inget jag tänker på eller längtar till, händer det så gör det

6 sömn, vet jag inte vad det är riktigt

lite från oss

Skriver av mig jag med...Rasmus nyss blivna 10 månader

Måltider: Rasmus äter när han är hungrig jag matar honom...ibland äter jag själv, rasmus är jätte duktig på att mata sig själv men de blir kladd överallt men de får de gärna bli.

Fritid: har ingen fritid över huvudtaget: på kvällarna kanske och då sitter jag vid datorn eller slappar i tv soffan

Tillrättavisningar: Säger AJJABAJJA och rasmus bara skrattar åt mig hehe

Pappan: Finns mycket o skriva...bäst att inte säga något alls!

Att va singel: jag har skaffat mig en nät flirt---men frgan är ju om jag vågar lita på nån igen....han är iofs hur gullig som helst och ringer ofta och vi har kul ihop över telefonen...han hjälper mig och stöttar mig vad gäller de här med rasmus och hans pappa...han har själv en son som han träffar bara ibland....synd att han bor 45 mil ifrån. är sugen på att träffa honom och känner mig pirrig....men törs jag lita på nån igen?

Hugos mum
Att hitta en partner går även om man har barn.
Jag har lyckats träffa 2 sympatiska män, men eftersom min lilla tjej behöver mycket av min tid + att jag har ett krävande jobb så avstår jag för tillfället att involvera någon i mitt liv. Med andra ord så "dumpade" jag dom.

Hej, här är en till nybliven makalösing. Vi bor dock fortfarande ihop och det är planerat att vi ska göra det tills november då min utbildning börjar och jag och dottern (21 mån) flyttar till annan ort. Jag har valt att avsluta förhållandet medan det fortfarande finns någon sorts sympati mellan oss istället för att dra ut på det hela, köra det i botten och sen hata varandra. Jag har sett alldeles för många "dåliga" separationer och vårdnadsbekymmer i min närhet för att jag ska vilja vara med om det själv. Vi har bestämt att dottern ska bo med mig tills hon är gammal nog att bestämma själv men att hon så klart ska vara välkommen i sin fars hem så ofta som det passar.

Ni lite mer erfarna på området, är det något jag ska tänka på nu inför den slutgiltiga separationen, några tips?

Blir ngn ensamstående träff ngn gång då
..jag har varit det sen 1999 , så jag e väl veteranen här inne känns det som :-/