Halloj
behöver en vidare syn på en sak jag hakat upp mig på....kanske ni kan se annat...?
Sambon skulle resa bort under hans barnvecka...en natt kvar till mamma skulle ta barnen.
Mamma undrar vad som händer med barnen...kan hon få ta dem(en dag tidigare)
Min sambo säger nej...vi löser detta själva(jag +sambo) Jag vill ta hans barn för att få bättre tid med dem. Mamma säger inget mer om saken.
Kvällen innan sambon ska bort(detta handlar om 1 lusen natt) är jag hemma ensam med hans en barn och hjälper med läxa(sambon hämtar annat barn på sportaktivitet) Då ringer telefonen, mitt ena barn svarar och kommer in till oss: ****, det är din mamma, hon vill prata med dig.
De pratar längre ca 10-15 min. När barnet lagt på, luskar jag lite vad de pratade om...eftersom hon så lägligt ringt när sambo var borta.
Jo, hon frågade om det gick bra att vara med mig och om de(båda sambon barn) komma och sova hos henne en natt tidigare.....
Nu sade hans barn nej...ville sova med mig....
Detta är just vad jag blir lite arg över. Min sambo sa att vi löser detta själva...och hon går bakvägen via barnen. Enligt min sambo litear hans ex på hans omdöme (har han hävddat hela vår relation) men uppenbarligen gör hon inte det.
Jag personligen tycker det är fult att försöka med barnen när vi sagt att vi sköter detta själva.
hon blir ocskå arg om vi skulle lägga oss i bara en yttepytte sak om när HON har barnen...Men att HON får minsann lägga sig i våra veckor...som hon gjorde i detta fall....
Förmodligen komemr några iaf tycka att jag överreagerar men det är SÅÅ mycket med denna mamma som är sååå konstigt. hon pratar ALDRIG med mig OM mig...utan med min sambo om MIG...ex om hon tycker att jag sagt eller gjort nåt fel.
Jag har själv två barn och jag och min sambo har varit ihop flera år och bott ihop med alla barnen i snart 2 år....så det är ju inte så att jag är en främling direkt...
Jag blir snurrig på denna kvinna, faktiskt