Är adoption moraliskt rätt eller fel?

LIlli 77: Jag undrar faktiskt vad reaktionerna skulle bli om alla länder satte stopp för adoption, samtidigt. Skulle vi verkligen glatt jubla åt att barnen nu tas om hand i sina egna länder? Eller skulle det kunna blir frostigt här och där?

Aaliyah, visst måste katolska kyrkan lägga av med det! Och visst måste kvinnor ges förutsättningar att behålla barnen. Men vill vi verkligen det? Vill vi strypa adoptionerna?

Pellinell; jag menar inte att något ska strypas, utan att många adoptioner skulle kunna undvikas om de biologiska mammorna fick schyssta förutsättningar.

Men visst finns det dem som har ett eknomiskt intresse av att antalet adoptioner inte minskar.

Tror verkligen INTE att folk tycker att de har ratt till barn, skulle det sta sa klart.

Om jag själv inte kan få barn, varför är det då fel att jag tar hand om ett barn som ingen annan vill ha ?!? Anledningen till alla barnhem är väl att föräldrarna inte vill/kan ta hand om barnen själva ?!

Är adopterad själv och jag tycker det är rätt, hade inte haft en chans i mitt ursprungsland.

Dock tycker jag att det är FEL FEL FEL att adoptera om man bara vill "göra en god gärning"

Jag hoppas som sagt att jag kom hit för att mina föräldrar verkligen VILLE ha barn, och inte för att göra en god gärning typ som att ta hem en hemlös kattunge bara för att det är synd om den.

Rhu: det är inte fel, men det är intressant att diskutera varför en så märklig företeelse som adoptioner ens finns. Tänk dig att det var fattiga svenska barn som adopterades bort till rikare familjer i USA. Om man då var fattig men ville behålla sitt barn, tror du inte det skulle kunna bli ett socialt tryck att ändå lämna barnet till adoption, "för så gör ju alla andra"?

Da jag inte ar sa insatt i hur det funkar nar barn adopteras bort sa skulle jag garna vilja veta lite mer. Finns det tex nan fordel for bio foraldrarna forutom att deras barn som de inte kan ta hand om av olika anledningar ges chansen att fa ett battre liv nan annanstans?

Pellinell;
Jag förstår din tanke, men så länge barnen lider och det finns "föräldrar" som längtar ihjäl sig efter en liten, så kan jag inte förstå varför man inte ska adoptera.

Då får man ju försöka hjälpa unga kvinnor att inte bli gravida i så fall.

En del länders inställning är ju att det är lite fult nästan att föda en flicka, jag tror det är mer än pengar och hjälp för att ett helt lands inställning skall ändras.

Jag tycker Pellinell har en poäng i det hon skriver.
Jag tror att de flesta som adopterar gör det i första hand för att de vill ha ett barn. Att de sedan "hjälper ett stackars hemlöst barn" är nog mer ett sätt att övertyga sig själva om att "det är det bästa för båda parter".

Jag är själv adopterad och inser självklart att jag "fått det bättre" här i Sverige än vad jag skulle ha fått det i mitt ursprungsland, åtminstone om man ser till det materiella och utbildning. Självklart älskar jag mina adoptivföräldrar då de är de enda föräldrar jag har haft och jag tvivlar inte heller en sekund på att de älskar mig lika mycket som de skulle älska ett biologiskt barn. Tvärtom kanske de till och med älskar mig mer då jag var extra efterlängtad då de försökt skaffa barn så länge.

Trots alla materiella saker och min utbildning kan jag inte komma ifrån att jag funderar på hur jag skulle haft det om jag inte blivit bortadopterad. Jag tror att jag hade levt ett betydligt enklare liv, på både gott och ont, samtidigt som jag antagligen hade känt en starkare samhörighet med min familj än jag gör nu.

Jag kan ärligt talat inte svara på frågan om huruvida jag skulle välja att bli "omadopterad" om jag fick bestämma idag hur mitt liv skulle sett ut.

Fram till några år sedan kände jag mig jätteensam och jag önskade nästan att jag aldrig hade blivit adopterad. Nu har jag en underbar fru som jag älskar mest av allt och i början av nästa år ska vi få vårt första barn och jag börjar äntligen känna att jag har en "riktig" familj.

Min biologiska mamma var tvungen att lämna bort mig av ekonomiska skäl, så min åsikt i fågan om adoption är att jag håller med tidigare inlägg om att ekonomisk hjälp i hemlandet vore ett bra steg i rätt riktning samtidigt som adoption är en bra "sista utväg" för barnet om föräldrarna tex dör och barnhem är det enda alternativet.

Slutligen vill jag bara poängtera att jag startade en liknande tråd om adoption igår kväll som senare blev raderad. Jag skrev ingenting provocerande utan skrev i stort sett samma sak som här, dvs min synvinkel på adoption.
Antagligen blev någon som "gjort barnet den goda gärningen att adoptera" förskräckt av att höra mina synpunkter. Jag tycker det var dåligt att radera min tråd bara för att jag inte var 100% positiv till adoption,speciellt då jag själv är adopterad och således vet vad jag pratar om.