Är adoption moraliskt rätt eller fel?

Lilith74. Det tillbaka lämnade barnet adopterades till en Irländsk familj boendes i Irland. Nu bor vi i Sverige och följer svenska lagar. Det är ganska svårt att diskutera hur adoptioner går till i andra länder då väldigt få av oss vet hur andra länders lagar ser ut.

Ojdå, då kanske vi ska sluta prata internationella adoptioner helt och hållet!
Stäng tråden, Pellinell!

maisie: Du missuppfattar lite, är jag rädd. Här talar vi om internationella adoptioner och barnen som adopteras kommer från länder som inte är Sverige och följer svenska lagar. Det är just därför det här med adoptioner kan vara ett problem, eftersom korruption finns och illegala adoptioner och förmedlinga äger rum.
Vill du bara diskutera hur de cirka 0 svenska barnen som adopteras bort per år har det så blir det nog få inlägg.

Lilith:Har inte sagt att det är otänkbart det du säger,men jag undrar om du har mer fakta om att vissa länder är mer korrupta än vissa andra?
Jag själv är nämligen helt värdelös på att hitta fakta på nätet..
Hur vanligt kan det vara med illegala adoptioner?

Jag har inget svar på frågorna Greta05. Jag vet inte riktigt vad jag ska söka på. Illegal adoptions kanske.
I Irish Times var det som sagt ingen gradering av hur korrupta de olika adoptionsländerna var, utan vissa länder (som också är korrupta) var det mer risk för oschysst hantering av adoptionerna, i andra mindre. Däremot sade de inte att Colombia är mindre korrupt än tex. Kina.

ok,Tack Lilith!
Så om jag vill adoptera,borde jag ta hänsyn till allt detta eller borde jag förlita mig på att den Svenska staten har insyn i hur alla adoptivländer fungerar?
Känner att jag mer&mer glider ifrån Ts grundfråga...Sorry!

Greta05: Ja du. Vi har också tänkt på adoption. Men jag vet inte. Jag skulle ju inte vilja adoptera ett barn som mamman velat ha kvar. Men hur stor risken är för det - ? ÄR det någon risk? Jag vet inte.

silentwings: Ja..är de tacksamma för att de känner detta själva? Eller har föräldrarna antytt att de ska vara tacksamma för att de togs om hand. Det är en viss skillnad i det. Jag hoppas såklart att mitt barn ska känna sig såpass svensk att det är glad för att vara i Sverige. På samma sätt som man kan vara glad eller tacksam mot sina bioföräldrar (Gud?) att det var just jag som blev född. Nog inser du varför man inte ska adoptera bara för välgörenhet?

Lilith: det Maisie menade var nog att det är svårt att som svensk diskutera varför det går till si eller så i Irland. Inte att man inte skulle kunna diskutera adoptioner från andra länder till Sverige utan adoption till ett annat land. Vi vet ju inte vilka lagar som gäller där eller hur noga utredningen går till. Det du beskriver låter hemskt men jag är tveksam till att detta skulle kunna ske i Sverige. Precis som jag litar på att de organisationer och den myndighet man går genom i Sverige har så pass bra koll på länderna, barnhemmen och barnen så att det inte pågår något fuffens där!

Jag ahr itne läst igenom tråden, svarar direkt till TS.

Jag har varit gravid, fått två underbara barn och vi har länge pratat om att skaffa ett tredje barn och då adoptera. ja, vi kan få egna barn, men vi vill adoptera iaf. Dels för att det känns rätt, det är en känsla som jag ahr burit länge, att jag ska adoptera, mitt kall. Vi vill gärna hjälpa ett oönskat barn eller ett barn som har blivit av m sina föräldrar på ett eller annat vis, ett barn är ett barn.
Själva adoptionen kostar ju inte så mycket. Det är resan som kostar, man ska vara i ursprungslandet och lära sig kultur osv, alltså flygbiljett, uppehälle osv.. Så jag ser det itne som att BARNEN kostar. Utan resan, administration, papper osv... Pass kostar ju ex... Ja, jag tror att du förstår hur jag menar.