Är adoption moraliskt rätt eller fel?

"Jag skulle ju inte vilja adoptera ett barn som mamman velat ha kvar. Men hur stor risken är för det - ?"

Det beror väl på vad man menar. Många skulle kanske velat ha kvar sina barn om det fanns ekonomiska och sociala möjligheter men anser att det bästa valet för dem själva och barnet är adoption eftersom de möjligheterna saknas. Och då är det väl jättebra att det finns familjer som mer än gärna tar emot dessa barn...?

Ang att inte veta om det är nåt fuffens: Sverige har inte koll på allt som sker i de olika givarländerna. Såklart. Men Sverige samarbetar helle rinte med hela länder utan med olika organisationer, olika barnhem, olika kontakter i länderna. Och dessa kan Sverige ställa krav på vad gäller dokumentation och insyn. Och när man väl är inne i adoptionsprocessen och valt utlandskontakt så får man ta del av det som pågås just vad gäller regler, rutiner, dokumentation, krav osv. Numera tycker jag att man som svensk adoptionssökande kan känna sig trygg med att adoptionerna gått rätt till.

Men Bemma, klyver du inte harstran nu? Jag tror att de flesta normalfuntade barn kanner tacksamhet om de har fatt vaxa upp med en bra familj, bio och adoptivbarn. OAVSETT vad foraldrarna har sagt eller inte.

Och nej, jag "inser" inte varfor man inte kan adoptera barn av "valgorenhet" som du kallar det. Om jag valjer att skaffa ett adoptivbarn for att jag tycker att det finns sa manga hemlosa barn istallet for att skaffa ett biobarn sa ar det inte valgorenhet. Jag vill ha ett barn helt enkelt men foredrar att hjalpa nagon som redan lever.

Och forovrigt, ni menar alltsa att det ar battre att lamna barnet pa ett barnhem i Tjotahejti an att nagon far adoptera det av "valgorenhet"? Det verkar ju inte vettigt pa nagot plan.

Silentwing: Men att växa upp med en känsla av att man måste vara tacksam mot föräldrarna är nog inte så nyttigt. Kanske finns det då en annan, lämpligare familj.
Å andra sidan - jag är inte adopterad men kan ändå känna en tacksamhet mot mina föräldrar för att de fött mig, tagit hand om mig, stöttat etc. Det kanske de flesta gör - ? Men om föräldrar adopterar ett barn med baktanken att barnet ska vara tacksamt tror jag det blir fel.

Vi har ett biobarn och kan alltså få barn, men jag har också tänkt i de banorna att varför sätta ännu fler barn till världen när det finns så många hemlösa barn - fast det är inte riktigt välgörenhetstänkande, som jag ser det, mer realism...

Ska man adoptera ska man göra det för att man vill ha barn. Oavsett var det barnet kommer från. Att adoptera för att göra "en god gärning" tycker jag är att vara ute på hal is... Vill man hjälpa barn i andra länder så åker man dit som biståndsarbetare eller så kan man skaffa fadderbarn. Att tro/tycka att man är snäll och gör en god gärning för att man adopterar ett barn är för mig ofattbart. Vad ger det för signaler till barnet??? Tack för att ni som är så snälla och goda tar hit mig som inte bett om det och så ska jag försöka gengälda er goda omsorg med evig tacksamhet???? Att vara förälder handlar om helt andra saker än att barnen ska stå i tacksamhetsskuld till sina föräldrar.... Vill man hjälpa utsatta barn så gör man det på plats. Då hjälper man någon för deras egen skull,inte för att jag ska framstå i bättre dager. Vill man däremot bli förälder då adopterar man. Oavsett bio eller adoptivbarn så är det inte alls självklart att de kommer att tacka dig för att just du tagit hand om dem....

Yrslan - hur ser du på det här med överbefolkningen som argument? Alltså om man känner att det redan finns så många barn i världen och att det inte är nödvändigt för en med biobarn, att man därför adopterar? Tror du det uppfattas som välgörenhet?

Vi tar det igen eftersom att ingen verkar fatta. Det ar INTE valgorenhet man tanker att man ska utfora bara for att man adopterar och det ar val for fasiken SJALVKLART ATT MAN ALDRIG SKULLE TJATA TILL BARNET ATT DET MINSANN SKA VARA TACKSAMT.

Varfor tror ni att man har det som baktanke att barnet ska vara sa javla tacksamt??? Det har jag aldrig sagt sa det ar uppenbarligen er egen tolkning.

Och Yrslan, nar har jag sagt att man gor det for att framsta i battre dager??? Jag skiter fullstandigt i vad hela varlden tror om mig och mina motiv med barn i det har fallet. Jag kunde inte bry mig mindre om grannen tycker att jag ar god eller ond for att jag har adopterat. Jag gor det som kanns ratt i mitt hjarta.

Och det ar alltsa battre att lamna barnet pa ett barnhem enligt er utsago???

Silentwings: Lugn, vi tycker olika.

Jag VET att det finns folk som adopterar för att göra en god gärning. En granne till min mans brorsa adopterade och sade det rent ut, att de väntade sig att barnet skulle vara tacksamt.

Du är inte ensam på jorden om åsikter om adoption, det finns folk som adopterar delvis för att barnet ska vara tacksamt.

Jag ar hur lugn som helst sa du behover inte prata till mig sa dar Lilith74.

Och bara for att nagot pucko adopterar sa att barnet ska vara tacksamt sa innebar det inte att alla tanker sa. Och det ar det tankesattet ni forsoker tvinga pa mig i det har fallet. Trots att jag sager gang pa gang att det INTE ar sa i mitt fall.