Är adoption moraliskt rätt eller fel?

mn73, jag tror jag fattar. Men i princip sa vill jag ju hjalpa ett barn till ett battre liv eftersom att jag kunde valja att fa biologiska barn men valjer att adoptera. Inte for att det verkar vara ett bra satt att bli foralder pa i forsta hand. Det ar ju inte det som snurrar i huvudet forst och framst utan tanken pa hur manga barn som lider i varlden och behover ett hem.

Vad kan man mer ha for orsaker da? Att man ar livradd for att foda barn och vara gravid, ar det en bra orsak?

Att man ar radd for att foda ett skadat barn, ar det en bra orsak?

Tillägg:
Åtminstone när det gäller de utlandskontakter som Sverige samarbetar med så har den biologiska mamman först en tid på sig att ångra sitt beslut att lämna barnet för adoption, kanske har hon hittat sätt att kunna ta hand om det... sedan söks efter familjemedlemmar och släkt som kan ta hand om barnet... därefter söks adoptivföräldrar inom det egna landet... och först därefter blir internationell adoption aktuellt. Så barnen "ges chans" att få en familj och ett hem nära sitt ursprung i första hand.

Ytterligare ett tillägg:
I adoptionsavgiften ingår normalt även bistånd och hjälp till barnhemmet, till barnsjukhusen, till mördrahemmen osv, så att även de mammor som önskar behålla sina barn och även de barn som blir kvar på barnhemmen får hjälp och större möjligheter.

Har inte läst hela tråden nu...

Att hjälpa ett föräldralöst (eller övergivet) barn kan väl aldrig vara fel?! Eller??

Att man först försökt få ett eget barn är väl inget negativt, det visar att man gärna välkomnar ett barn i sitt liv och när man väl inser att det inte går av sig självt eller ens med hjälp av IVF eller annat så är det väl självklart okej att vilja adoptera ett barn från ett annat land!!

Det kan aldrig vara fel att välkomna ett barn fött i ett annat land om det kan innebära att han/hon får det bättre?!

Ett liv i ett hem där man får kärlek och omvårdnad och är välkomnad måste ju alltid vara bättre än ett liv på t.ex. barnhem där det i många fall handlar om ren förvaring och där kramar och kärlek är en total bristvara.

Sallisen, jo det kan vara fel om man gör det som välgörenhet, ett barn ska aldrig behöva känna tacksamhetsskuld till sina föräldrar för att de tog hand om det. Så visst kan det vara fel att ta hand om ett föräldralöst eller övergivet barn.

Ang det som skrivits i tråden att adoptivföräldrar inte funderar över de etiska och moraliska aspekterna av adoption så säger jag emot det å det bestämdaste. Nu är det obligatoriskt med föräldrautbildning inför adoption, innan man ö h t kan få medgivande, och även tidigare så gick de flesta en sådan utbildning/kurs. I alla fall de senaste 10-15 åren. Och där tas även dessa aspekter upp och diskuteras och vrids och vänds på...

Utan att vara insatt i att adoptera annat än via vänner som gjort det vill jag säja följande:

- det är skillnad på att diskutera i samhällsperspektiv och i enskilda fall. Det är givetvis så att ett samhälle som väljer att adoptera bort massor av barn utomlands kanske ska överväga om det är rätt väg att gå eller om man behöver reformera så att ens befolkning har råd och social möjlighet att behålla sina barn. Men det är INTE en fråga för dem som adopterar utan för landet som väljer att tillåta utlandsadoption.

- de föräldrar som väljer att adoptera gör det ju förstås av samma egoistiska skäl som alla andra, nämligen att de längtar barn. Att skaffa barn för att göra en god gärning är rätt gräsligt, om något så förtjänar väl i så fall alla barn att få växa upp utan att behöva känna tacksamhetsskuld över att ens "goda" föräldrar räddat en från ett liv i fattigdom (antagligen).

- Sverige kanske skulle överväga att öka möjligheterna till att adoptera svenska barn genom att inte mer eller mindre framställa två val vid oönskad graviditet: behåll eller abortera utan lägga till adoptera bort vid födseln...

- jag förstår inte varför det skulle vara viktigast att få växa upp med sina bioföräldrar, det väsentliga är väl att ha föräldrar som älskar en och tar hand om en, inte att man har gemensamma gener?

Om inte vägen till utlandsadoption fanns skulle det skapas en riktig svart marknad för barn eftersom det alltid kommer finnas de som är beredda att betala för att få ett barn att älska och uppfostra som sin egen...

Oj, vilket liv det blev här efter att jag gått och lagt mig!
Lösa antaganden kastas ut i cyberrymden på ett rent hårresande sätt.
Cherimoya påstår att jag tycker att folk från Kina passar bättre i sin egen kultur än här . Smurfan berättar att man får diskutera adoption men på sakliga grunder. På vilket sätt har vi diskuterat osakligt här inne? Tråden höll sig på en mycket bra och saklig nivå länge i går kväll.

Nej, trist att det inte kan få bli en normal diskussion om ett etiskt dilemma, för det är det faktiskt.

Och än en gång; om det inte är tydligt nog: Jag har inget emot adopterade, eller de som står i kö för att adoptera, eller de som har adopterat. Jag är tveksam till fenomenet att den fattiga världens barn "skickas" till den rika världen och det tycker jag är viktigt att kunna diskutera.

Jo en sak till,

de tär skillnad också på föräldrarnas motiv för att adpotera och adoptionsorganisationens motiv att välja ett visst par.
Adoptionsorganisationens uppgift är ju att tillvarata BARNETS intressen och se till att h*n får det så bra som möjligt, föräldrarnas motiv att de längtar barn. Eftersom barnet är viktigast är det adoptionsorganisationen som väljer ut föräldrar och inte tvärtom...