Paranormala upplevelser? Berätta! (lite långt)

Ja barn ser mer än vuxna, helt klart!

Barnens mamma och jag satt vid varsin sida av ett ganska brett köksbord av furu inne i stan på Södermannagatan.
Huset är nybyggt så man väntade sig inget märkligt.
Hon säger något surt och nämner ordet "skilsmässa".

Då får hon en rejäl, ljudlig, smäll i ryggen så hon riktigt hoppar till.

Det är bara vi två i köket och till all lycka har hon sett på mig hela tiden så hon vet också att det inte är jag som gjort något.

men gud vilken spännande tråd, nu kan jag nog inte sova i natt. Varför har jag aldrig, och jag menar verkligen aldrig, varit med om något konstig eller ens underligt? Jag tror ju på det och vill verkligen (fast jag är skiträdd). Vad ska man göra?

I vårat hus har det hänt en del läbbiga saker under tiden vi har bott här. Huset är byggt 1971 och bara min familj samt min farmor och farfar har bott här under dessa år, så vi känner till husets histori, inget konstigt med den.

* En sen kväll när jag är ensam hemma och sitter på nedevåningen i mitt rum framför datorn hör jag helt plötsligt röster på övervåningen. Blev förstås rätt så skraj men går ändå upp för att kolla. Då står TV:n på utan att något har rört den. Kommer nämligen ihop att jag hade stänkts av TV:n på huvudknappen innan jag ger ner till mitt rum. Alltså kan det omöjligt sättas på eftersom där inte finns någon ström. Skumt!

* Då min mamma var själv hemma under tiden hon var sjukskriven så hände något underligt. Hon sitter på övervåningen och ser på TV då hon plötsligt hör snabba steg på nedervåningen (stegen hörs väldigt tydligt och väl, ung. som om en tung människa springer, duns duns) och sedan hör hon en dörr smällas igen. Gick inte att ta misste på sa hon. Hon rusar ner för att kolla vem f*n som är inne i huset. Men här nere finns ingen, och alla dörrar är öppna.

* Min mammas dyra skinnvantar hade försvunnit spårlöst en dag. Varken pappa eller jag hade sätt/rört dem. De var bara borta. Vi letade precis överallt! Men de var helt spårlöst försvunna. Ca ½ år efter de försvunnit hittar mamma dem i hallskåpet då hon öppnar dörrarna. De ligger snyggt och pryligt på översta hyllan (den hyllan man ser direkt man öppnar dörrarna). Varken pappa eller jageller någonannan har lagt dem där. Vi öppnar dessa skåpdörrar dagligen så, och så en dag bara åg de där. Mamma blev förstås överlycklig =)

Det konstigaste och läbbigaste vi varit med om var i förra huset vi bådde. Huset var byggt på 80-talet och bara vi hade bott där ditills.

Bakom elskpået i garderoben upptäckte mina föräldrar att det var ett stort hål, kanske 15*15 cm, som INTE skulle vara där. Detta upptäckte de när de precis flyttat in i huset, nybyggt. Men eftersom grannens cigarettrökt togs sig igenom hålet och in i vårat hus, täppte mina föräldrar igen hålet temporärt med bla tidningspapper. Dock så var ju detta brandfarligt pga alla sladdar och kontakter där så de hade ju tänkt bygga igen hålet med rätt material senare. Dock så blev aldrig detta riktigt av utan hålet var proppat med tidningspapper tills dess att vi skulle flytta, 14 år senare. Mina föräldrar ville fixa hålet innan de flyttade så att inte de skulle få skulden för hålet, det fanns ju där redan när de flyttade in. Men när de tar bort elskåpet så är hålet borta. Där är bara en slät vägg, med samma tapeter som i övriga rummet. Inga skarvar, ingenting. Man skulle ju komma ihåg om man tömde halva garderopen för att fixa ett hål och tapetsera rummet på nytt, eller hur? Vilket mina föräldrar INTE gjort. Ingen har heller haft nyckel till huset.

Då börjar man ju fundera över om det var "någon" som ville skydda oss genom att fixa hålet, pga brandrisken.

Efter alla dessa händelser börjar jag mer och mer tro på att det kanske finns "något mer", som andar tex. För de här är saker som inte går att förklara på vårat existensiella plan.

Jag har inga paranormala upplevelser alls och ingen i min nära omgivning heller. Hur skall man se på det?

Det kanske visst finns en massa vänner och bekanta som har paranormala upplevelser. Det mest troliga är att det är så. Men att dom inte berättar det för dig.
Om du dessutom ställer dig kritisk inför sånt är det nåt du nog aldrig kommer att få reda på.
Jag vänder mig inte heller till kritiska personer, det e som att slå huvet på en spik.
(ifall det är så, att du e kritisk. Det vet jag ju inte)

TS här!

3 barnsmamman - bra kommenterat, bra för att även klargöra denna tråds syfte.

Vad spännande/gripande upplevelser ni berättar om. Tack!

Tyvärr har jag för tillfället inget nytt att bidra med, men jag pratar runt bland släkt, vänner, bekanta, så det kan definitivt komma fram något framöver då man minst anar det.

Min vän har varit med om en del saker.. Hos hennes killes farfar och farmor har de varit en hundkennel och hon såg massor av schäferhundar där som alla sprang åt samma håll alltid och då frågade hon om dom fött upp schäfrar där och såklart hade dom det.. usch..
En annan gång så körde hon på lilla grusvägen där med några andra i bilen en höstkväll och så springer de över en liten flicka lättklätt med strumpor på fötterna, dom ringde polisen men dom hittade ingenting.
I ett hus som hon bodde i för några år sen fanns det någon som alltid studsade med en boll på övervåningen klockan 00.50 varje natt och grinden in till gården stod alltid och gungade.

Så kul att läsa den här tråden. Känner att jag vill bidra lite

För ungefär 14 år sedan så flyttade jag av nån märklig andledning ut på landet.. från stan.
Hyrde ett litet torp av en jag känner.

Det var ett GAMMALT hus och dom som bodde där innan hade bara packat o dragit.

På den tiden var jag inte mycket för spöken o sånt. Visste knappt att det fanns.. och under tiden ajg bodde i huset så ville jag nog inte fatta heller. Det var först efter 5-10 år som jag började förstå va det var!

Under dom 2 åren som jag bodde där så kändes det bara obehagligt lixom....

På nätterna vaknade jag OFTA och var som paralyserad, det kändes som det stod nån och kikade på mig, men jag kunde varken röra mig eller säga nåt. (det har ALDRIG hänt sen jag flyttade därifrån)

Ibland vaknade jag av att det lixom blixtrade i rummet. Det blev helt upplyst som att nån fotograferade, men jag såg aldrig nån.

Vissa nätter var det nån i köket på bottenvåningen och rumstreade om. JAg vågade mig inte ner.. vågade mig bara på en svag viskning "hallå?".

En kväll när jag kom hem så satt mina 3 vuxna katter och en kattunge ute på trappan!
Min ena katt Denice var ALLTID EXTREMT skygg för folk och jag kunde inte begripa hur hon kommit ut.

Jag tänkte att det nog var min hyresvärd som hade varit inne och läst av elen och råkat släppa ut mina katter.
Men Denice skulle ALDRIG ens ha visat sig för honom..

En natt vaknade jag vid 2 draget och VARENDA lampa i hela huset lös. DÅ blev jag rädd och några dagar senare hade jag sökt lägenhet i stan.

Under mina år i stugan så hände det massor med gånger att det lös nån lampa på morronen, eller det rumlade i köket på natten..och alla gånger så hade jag bortförklaringar.

Många gånger trodde jag att det min hyresvärd som var inne, men jag kunde inte begripa varför!!!
Och jag kan inte idag begripa varför i hela friden jag inte frågade honom.. men jag visste kankse inerst inne att det inte var han som var i mitt hus om natten.

Jag lämnade nycklarna kvar i låsen om natten (det var såna där gamla runda nycklar med nyckelhål som gick genom dörren) för att han inte skull ekunna öppna, jag "säkrade" köksingången med saker som stod framför dörren så jag skulle höra när den öppnades... men icke.
Plötsligt lät det bara som nån gick i skåpen.. eller så lös det lite lampor.. eller så var det nån som "fotade" i sovrummet...

Jag får lite gåshud när jag tänker på det där huset.. och jag undrar om det bor nån där nu som upplever samma saker som jag gjorde.

Och varje gång jag tänker på det här så blir jag lika irriterad på mig själv att jag inte frågade min hyresvärd varför han var inne hos mig på natten

Det där med att folk berättar först när man öppnar sig själv är väldigt sant.
Vi har vänner i 90-årsåldern som öppnade för väldiga spökhändelser sedan de förstått att jag också upplevt saker.
Folk som bankade väldigt ofta på ytterdörren deras fast inga fotspår fanns i snön. Konturer efter en stor kropp ideligen på tantens finbäddade säng osv.
Jag nämnde i ett brev till mina spelvänner att jag sett ett UFO uppe i Norrland 1975. Fick massor av svar. Bl a från en kvinnlig gotländsk trafikpilot, Berit Hägg, som berättade att hon haft sällskap på sina flygningar av UFON många gånger men att hon inte vågade berätta om det för att inte förlora jobbet.

Kom på en till sak just med att se något tillsammans med nån annan. Detta inträffade för några år sedan, det var ganska sent på hösten och klockan var runt 18 så det var mörkt ute. Min pappa skulle skjutsa mig till tågstationen i Krylbo (stor gammal station) och när vi närmar oss stationen ser vi på håll att det är smockfullt med folk på perrongerna, båda säger i mun på varandra typ "men vad mycket folk" Hoppas det inte blir trångt på tåget". När vi kört förbi stationen vilket tar ca 10 sek och svängt in på parkeringen vid perrongen står INGEN och väntar vid nåt spår! Det är alltså helt öde!!!!! Då blev vi båda lite skraja just för att vi båda sett det!!! Mycket konstigt!