Paranormala upplevelser? Berätta! (lite långt)

Jan 39:
Din vän som var pilot och som hade haft sällskap under flygresan, hur såg de ut? Ljusobjekt?

iiijda:
Din vän som såg hundarna och flickan kanske hade förmågan att se vad som hänt på platser eller ett föremåls historia? Vad kallas det? Kanske var det därför hon såg just hundarna. Eller så inte...

Mirris:
Jag hade då flyttat på 3 röda... Lustigt vad logiken kan vara extra bred vid sådana här upplevelser som du beskriver. Men många bäckar små...

För ett par år sen var jag nere på en lekplats med mina grabbar, 7 och 3 år och vi kastade boll på en gammal skateboardramp. Bakom fanns en skogsdunge som var lite mörk och dyster,ingen stor dunge men ingen som man kände att man ville gå in i. Ändå var vi där ibland och byggde på en nedriven koja nån gång. För sjuttio-åttio år den hade det legat typ en lite by där, nära en insjö. Man ser spår av förvildade fruktträd, några stenmurar och lite skräp.

Hur som helst, en dag kastade vi till varandra över den här rampen, en golfboll och plötsligt bara går den upp i rök. Helt obegripligt,givetvis letade vi igenom varje kvadratcentimeter runt omkring. Bollen finns inte där. Grabbarna tycker ju det är helmysko, vi får rysningar och går hem, Sen dess har vi flyttat men bor fortfarande i området.
Tänker fortfarande på den här bollen ibland, det fanns liksom ingenstans den kunde tagit vägen, det var en sandlåda, några buskar och en gräsmatta. Och så skogen i bakgrunden.

När jag var yngre och bodde i en annan stad, så var jag ute och gick med min far en eftermiddag. Vi bodde i Nyköping då, och var ute och gick lite utanför Kilabergen. Det är åkrar och landsvägar runt om, typisk landsbygd.
Plötsligt ser jag två personer mitt ute på en åker, och det jag tycker är konstigt är hur de kommit dit, för det syns ingen stig, de bara går mitt ute i sådden.De verkar vara lite gammeldags klädda,typ i mantel med huva, så man ser inga ansikten. Jag blir brydd,tittar på min pappa igen för att fråga om han märker samma sak, och när jag tittar åt de tvås håll igen, så vips!de är bara borta. De hade inte kunnat sticka så långt utom synhåll på bara typ en halv minut. Jag tycker det är väldigt märkligt och berättar senare detta för min dåvarande kille och hans pappa och bror men de bara HAHA vad löjligt, det tror vi inte på.

jag säger ingen men minns ju än, fast det gått tjugo år!

En god vän, en lite äldre dam som jag bodde granne med, berättade att hon och hennes väninna suttit i väninnans sommarstuga. Vägen till stugan såg man delvis från köksfönstret, så att man såg de som var på väg till dem, en stund innan de ringde på.
En dag hade de suttit där och sett en gumma komma gåendes på vägen, gammaldags klädd med huckle och långkjol. De väntade sig att få besök av den gamla damen, eftersom vägen ifråga bara ledde till deras hus,man kom ingen annan stans.
Damen i huckle ringde aldrig på, hon bara gick upp i rök............

Min man har berättat när HAN var i sin mors dåvarande sommarstuga och sov över i kökssoffan, så vaknade han vid ett tillfälle mitt i natten av att någon stod och slog honom i huvudet och drog honom i sovtröjan. Det var bara det att det var ingen där. De två andra som sov i stugan snusade som barn, dessutom i ett annat rum. Min man tyckte detta var riktigt läskigt så han har försökt förklara bort det med att han måste ha legat tokigt på sin arm, så att han skulle ha slagit sig själv i huvet och vaknat utav det..Men han har aldrig velat vara i stugan själv sen dess. Till saken hör att en tidigare ägare sägs ha tagit livet av sig.

En tidigare lgh vi bodde i trivdes vi aldrig i, fast vi försökte piffa upp den. Vi hade besvär med tokiga grannar som aldrig var nöjda vad man än gjorde. Den tidigare ägaren hade väl sagt det lite mellan raderna när vi skulle flytta in, och det stämde verkligen. Vi gjorde allt vi kunde för att komma därifrån, särskilt när en av "kärringarna" ringde på, och prompt skulle in och titta "var "han som bodde här innan skjutit sig" eftersom hon hade "hört skottet och "ville se märkena i väggen".

När vi äntligen kom därifrån skulle nman ju flyttstäda och allt var borta,vägarna var rena. Utan kulhål eller något.
I vårt nya boende har vi blivit som nya människor och kan vara avspända på ett helt annat sätt. Hela det tidigare boendet gav oss negativa vibbar, många var otrevliga och det hände tråkiga saker, bl a blev grabbens cykel stulen fast den var fastkedjad och vår katt ramlade ut och dog.

Sen har jag ju blivit väldigt fundersam ibland när man inte kunnat hitta ett föremål hemma, som man är ganska säker på var man lagt. Man har kanske vänt upp o ner på hela lgh utan att hitta saken. Det kan vara ett kvitto, ett smycke eller för den delen en leksak som oförklarligt försvann från lillen när vi flyttade, som var rätt stor och som INTE var borta på dagis. Ja nog tror man att det inte bara är här och nu som vi lever..............
Det finns inga svar ännu...
Lägg denna tråd i mina favoriter
Annons:

Ja, med risk för att låta störd...

Förra veckan så vaknade jag vid fyra på natten och en lampa lös, är helt säker på att den var släckt när jag lade mig, men kan ju ha irrat runt i sömnen...

På eftermiddagen när jag och min dotter åt mellanmål så började jag plocka in i kylskåpet. Jag satte in mjölken, tog ur smörkniven ur smöret och satte på locket och satte in det, vänder mig om till bordet igen för att sätta på plast på osten... och så är den inte där utan står istället i kylskåpet - med plast på! Jaja, jag kanske virrade till det igen...

På natten så gick jag och lade mig i gästsängen för sambon snarkade. Hade väldigt svårt att somna, men var väldigt trött. Sen hör jag hur det prasslar på golvet (det låg plastflickor som min dotter spridit ut på golvet). Hade en tanke/känsla att någon stod bredvid mig. Sedan kände jag ett tryck mot mig, något ljud och hur jag lättar, lyfter uppåt som att någon skulle dra i mig. Jag gjorde mig själsligt tung och tänkte; nej, inte nu, jag vill inte, inte nu. Allt blev som vanligt. Jag tänkte; hjälp mig att somna, jag måste få somna så jag blir pigg. Somnade nästan direkt och vaknade 2-3 timmar senare och var pigg, trots att jag bara sovit kanske 5 timmar sammanlagt. Jaja, jag kanske bara var trött...

Vaknade i våras, mitt i natten att att det något en bit från sängen i en mörk lång mantel med en huva som gick ner över pannan.

Har hört, eller får känslan också av att det går någon i hallen eller är någonstans annanstans i huset. Jag får sådana där kalla rysningar hela tiden, men tänker inte på det längre. Som nu, det omsluter mig. Ibland känns det som om någon håller händer på mina axlar, kramar mig. Jag känner mig aldrig ensam, väldigt älskad, trygg, värdefull, trots att jag har haft en väldigt jävligt liv, så känns det som om jag alltid fått hjälp, som en djup inre känsla eller röst. Sen om det enbart är mitt briljanta förstånd eller någon annan, får var och en bestämma...

Jag och min bror bodde hos vår pappa större delen av somrarna när vi var små, inget konstigt hände där förrän pappas nya tjej flyttade in (jag var väl runt 10 år gammal, brorsan 14).

Nya tjejen berättade att hon vaknat av att någon drog hårt i täcket nere vid fötterna, det var inte pappa som hon trodde först för han sov som en sten. Plötsligt slutade det och ett par sekunder senare hörde hon att en lös golvplatta i hallen vickade ordentligt och plötsligt en tung duns. På morgonen var en stor påse returtidningar vält, som stått stadigt i ett hörn.
När hennes dotter sov över på vardagsrumssoffan såg hon en mörk rygg räta ut sig eller resa sig upp vid den öppna spisen och börja vända sig mot henne (då dök hon under täcket).
En massa andra konstigheter hände i huset, men efter ca 2 år lugnade det ner sig, så vår teori är att det var en gammal ägare som ville kolla vem det var som flyttat in.

Mina upplevelser där handlade framför allt om att jag i mitt rum mitt i natten vaknade av MYCKET tunga andetag ca 2-3 meter från min säng. Tänk er en astmatisk kedjerökare på 90 år som sprungit tio trappor, liksom väsande andetag med lite "röst" bakom... Det var otrevliga nätter vill jag lova. Det hände minst ett par gånger i veckan, en period nästan varje natt. Jag var så panikslagen att jag inte vågade tända en lampa eller vända mig om och kolla. Skakade i sängen, höll för öronen och knep ihop ögonen och bad brinnande böner att få somna, vilket jag konstigt nog gjorde fort.
Kanske jag blev onödigt rädd eftersom jag var liten, men jag ryser lite än idag när jag ska hälsa på och sova över i samma rum, trots att det varit helt lungt i över 10 år nu.

När jag var kring 12-13 år så var vi hundvakt åt min mormors hund Kino. En kväll då jag hade gått och lagt mig och när jag ligger där och ska försöka sova så hör jag hur han är under sängen och bökar. Det låter precis som han går med nosen ner i golvet och "söker", han fnyser och har sig. Jag ropar då på mamma så hon ska öppna dörren och ta ut hunden. Min mamma hör mig inte riktigt så efter mycket vrålande från min sida så kommer hon och öppnar dörren och frågar vad jag vill. Hela tiden medans jag har ropat på henne så hör jag fortfarande hunden under sängen. När hon väl öppnar dörren och jag ska till att säga åt henne att kalla på Kino så ser jag att han står bredvid henne,han har följt med henne från köket. Han har alltså aldrig varit under min säng. Jag blev som alldeles stum och flög sedan ur sängen. Jag sov inte i min säng/rum på flera nätter och när jag väl började sova där igen så var det med lamporna tända.

Kom på en annan sak också. Mina föräldrar bor i en tvåplans villa med källare. Tvättstugan är där nere och dörren som är lika gammalt som huset är en sådan dörr som alltid öppnas om man bara skjuter igen den. Vissa dörrar har ju en tendens att stängas när man bara lämnar dörren öppen men den här dörren var alltså tvärtom, den öppnas om man försiktigt skjuter igen den. När jag då är ensam hemma en kväll och är på övervåningen så hör jag hur tvättstugedörren slängs igen med ett dån. Det var inte öppet en massa fönster och ytterdörrar så det hade kunnat bildats korsdrag. Även om man hade haft det så blir det inte korsdrag ner i källaren. Mörkrädd som jag är blev jag skitskraj men som tur var så kommer mina föräldrar hem kort efter det. Finns än i dag ingen vettig förklaring till hur dörren med sådan kraft kunde slängas igen.

Kom ihåg en sak till.
I vår förra lägenhet kunde man ibland känna sig iakttagen, mest i hallen och badrummet. Katten betedde sig konstigt också, tittade på något i hallen som inte fanns där, jamade på något etc. Det kändes dock aldrig hotande, men både jag och maken blev irriterade när det hände när man dushade. Då sa vi till bestämt att "jag vill faktiskt duscha ifred, tack!" och då försvann det. Hade nästan glömt det, antagligen för att det aldrig var hotande. I nuvarande lägenheten händer ingenting, det känns skönt att bara vi är här.

Kom också på en sak till.

Det var i somras och det var väldigt varmt inne, så där när man ligger och vrider sig i sängen hela tiden. Jag lade en madrass framför altandörren och sov där istället för i sängen. Mitt i natten vaknar jag till och känner som om någon/något stiger ner i hallen (som om det åkte ner genom taket) och börjar sig röra sig genom hallen och in i vardagsrummet där jag låg. Jag fick obehagskänslor, det närmade sig mig och kände som att det gjorde en djupdykning mot mig. Jag röt till inne i mitt huvud: Försvinn! Reste på mig och gick till sängen där jag kröp tätt intill sambon. Kikade på klockan som var tre och somnade om till slut.

Ts här igen! Roligt med fler inmlägg!

Jag har lite att fylla på med nu. Inte självupplevt:

En kurskamrat berättade i förrgår att hon vid ett tillfälle under sin uppväxt bott i ett hus som hon (i efterhand) tror var hemsökt.
Dörrar och fönster stor och slog, periodvis både dagar och nätter, som att någon var arg.
På de vita garderobdörrarna på övervåningen var det ständigt "mörka fläckar" som bildade olika, föränderliga, mönster. Trots att de torkade dem ständigt, bildades nya formationer. Det var som att svärtan inte satt på ytan, som smuts, utan att det var mer i själva färgen. Med lite fantasi kunde de se ansikten i dessa.

Skumt? Inbillning?

När de kollade upp husets historia, visade det sig att grunden var ett gammalt fängelse. En koppling till upplevelserna?
De bodde bara i ett år, de stod inte ut med störningarna och de kände sig aldrig välkomna där.

Hm.

Ge mig mer!

Neelah, i den här lägenheten försvinner det oxå saker!
Ett viktigt papper som jag la på soffbordet, en del kläder, främst mina linnen och min sambos tröja var borta i fem månader! Vi har letat efter den i alla garderober och den är väldigt speciell så man kan inte missa den, men en dag hängde den bara i garderoben, som vi tittat i 1000 gånger och tagit kläder ur varje dag.

En dag när jag skulle bjuda en vän på te så var sockerpaketet borta, jag letade i alla skåp och på alla bord, även på öppna spisen. Och det stod verkligen inte på sin plats i skåpet! Jag bad till och med kompisen att titta i skåpen ifall jag hade missat det och visade honom den tomma platsen. Sambon letade oxå överallt när han kom hem. Efter typ 10 dagar så står det helt plötsligt på sin plats, var har det varit under tiden lixom?

Puff puff!

Hej!
Kolla min systers blogg, sussi77...där kan du läsa vad vi upplevt.
Ann-Catrin