Som rubriken lyder: Vad har ni bonusmammor för relation till biomamman???
Själv får jag besök ganska frekvent av biomamman på mitt jobb.
Hon är hos mej ett par ggr. i veckan och vi fikar och bara pratar allmänt. Som med vilken vän som helst.
Så här har det dock inte alltid varit tyvärr. Jag önskar att de skulle varit de,det hade besparat oss så mycke.
Men mén nu e de som de e och vi gör vårt bästa.
Nu vill jag veta hur ni andra har det ??? 
Turboathena:
Förstår dej!
Håller även med om att IBLAND kan de vara ett helvet att vara bonusmamma,men det ger mycket också.
Men någon som ALDRIG har varit i en sån situation ska heller ALDRIG yttra sej. Dom vet inte vad det handlar om och tror oftast att det är helt okomplicerat 
Ungefär som att varför ska du bry dej det är ju inte dina barn,en sån kommentar kräks jag över.
Jag vill att vår relation ska vara av rent praktisk natur. Det handlar om att samarbeta kring saker som gäller barnet. Förutom det, så vill jag ha henne i mitt liv så lite som möjligt. Hon är trevlig och jag är trevlig.
Ingen relation alls. Jag undviker henne. Finns skäl, som jag inte ska skriva på internet.
Hon bor långt borta, så vi har bara träffats en gång. Annars är det bara de vanliga fraserna när man svarar i telefon. Hennes och pappans förhållande är uselt vilket är jobbigt för alla. Hon och jag har inget med varandra att göra, vilket är lika bra eftersom jag inte vill bli indragen i bråk med henne också.
Det enda hon hade att säga när hennes son berättade om vårt kommande gemensamma barn var "du skämtar?!" Hon har tidigare hävdat att ett barn skulle ta alldeles för mycket av min mans tid från deras son.
Annars har hon aldrig visat att hon känner till att vi har barn UTOM när hon inte var nöjd med hur informationen mellan henne och pappan utbyttes. Då ville hon att jag skulle ge henne info om hennes son istället (skola och hur det gick allmänt), "i egenskap av mamma". Herregud, vad ska hjälpa henne för när hon visar så lite intresse och respekt och bara skapar problem hos oss.
ingen direkt bra relation, men jag skulle vilja att vi kunde va 'vänner'. men hon är så respektlös mot alla,inte bara mej. så finns inget hopp känns det som...allt ska hon göra till problem...kanske avundsjuka eller svartsjuka jag vet inte. men jag har valt att 'ignorera' henne så gott det går, va 'artig' när jag råkar träffa henne osv. men huvudsaken är att bonusbarnet har det bra hos oss och med oss och sina syskon här!
Jag har en jättebra relation till biomamman, det har aldrig varit några problem. Vi umgås alla, även hennes sambo.
Jag älskar min styvson som min egen, han är 14 år. Och jag tycker jättemycket om hennes andra barn. Hon har 2 barn till (9 år och 15 mnd gamla), hon har även en underbar styvson på 4 år.
Många frågar mig: Hur kan du umgås med henne?
Varför ska jag inte kunna göra det? Varför ska jag hata henne bara för att hon har barn med min sambo?
Det är väl det bästa för barnen om vi umgås och vara vänner.
Min sambo menar att det inte har varit så med de andra han varit tillsammans med. Han menar att det är mitt "fel" att relationen mellan dem har blivit bra. Att de kan prata normalt.
Lycka till allihopa
Anonym (Trådstartaren) jaa jag håller med dig. Jag spyr också åt den där kommentaren att man inte behöver bry sig för det inte är ens eget barn. Men som vi har nu så bor barnet två veckor i stöten hos oss och två veckor hos biomamman. Och under dom två veckorna han är här så måste jag bry mig, fixa och trixa för att allt ska bli så bra som möjligt.
En sak till som retar gallfeber på mig det är att man har bara en massa skyldigheter men faan inga rättigheter som bonusmamma. Biomamman vill inte alls att man ska lägga sig i nånting men när det kommer till att de ska handlas saker då jävlar är mina slantar bra att ha :(.
Jag och biomamman kommer jättebra överens, vi umgås som vänner, bjuder varann på middagar, går på stan och fikar o.s.v
I början var hon inte såååå glad att hennes x träffat en ny tjej som dessutom var 18 år! (Han 29) Och jag förstår henne, det var inte många månader sen dom separerat. Hon har aldrig varit sur mot mig. Men det var min kille som fick höra. Men det gick över ganska snabbt.
Nu har jag och killen varit ihop i 4 år och allt är finemang!
Helt ok relation. Vi är ju inte direkt bästa kompisar. Men vi pratar när vi hämtar och lämnar hennes son. Har aldrig haft ngr problem med henne.
Turboathena:
Mmmmm!
Jag kanske skrev lite otydligt,jag menade inte att sådana kommentarer kommer från biomamman utan andra runtikring som absolut inte är i närheten av en "styvfamilj"
Förstår att sånt e jobbigt att höra från henne. Man ska inte bara vara behövd när det gäller sånt!