Som rubriken lyder: Vad har ni bonusmammor för relation till biomamman???
Själv får jag besök ganska frekvent av biomamman på mitt jobb.
Hon är hos mej ett par ggr. i veckan och vi fikar och bara pratar allmänt. Som med vilken vän som helst.
Så här har det dock inte alltid varit tyvärr. Jag önskar att de skulle varit de,det hade besparat oss så mycke.
Men mén nu e de som de e och vi gör vårt bästa.
Nu vill jag veta hur ni andra har det ??? 
Anonym inlägg 38:
Härligt
Vi har en minst sagt kylig relation. pratar aldrig med henne. blir tokstel när jag ser henne....hon e creapy...Egentligen inte...lite halvblåst, blond permanentad snart 40 åring.
Men iom hur hon har haft åsikter om min bakom, min rygg till min sambo...och hur hon är totalt ointresserad av vem spom bor med hennes barn, gör att jag nästan hyperventilerar när jag ser henne. På 3 år har hon aldrig frågat mig vem jag är, vad jag gör, hur barnen har det...nada. DÄREMOT klagar hon hos min sambo om vad jag och hans barn pratar om HEMMA HOS OSS!!
Första sommaren förstörde hon mig helt...hon min sambo och deras barn umgick ensamma med gamla kompisar, gick på tivolin och djurparker....innan jag satte stopp...Tror hon knäckte vår relation redan där faktiskt....
Mitt e x har inte hittat någon ny..men pga denna kvinna har jag lovat mig själv dyrt och heligt att vara en schysst bio när mina barn får en bonus....Vill inte behandla någon ny kvinna som JAG har blivit behandlad. Även om man inte blir "bästis" är det jätteviktigt att den nya kvinnan känner sig trygg...i relationen till mig för att kunna bygga en bra relaion med mina barn8 min egen tolkning)
Själv har jag haft jättesvårt att knyta an och tycka om mina bonusar pga att de påminner SÅ mycket om sin mamma...det börjar äntligen bli bättre, dock.
Man skulle väl önska att det gick att iallafall ha en normal relation, tyvärr funkar det inte. Har försökt, men gett upp,orkar inte mer..
vi har en ganska bra relation nu det va lite jobbigt i början iaf. från hennes sida men sedan i sommras så kan vi umgås hela familjen och det känns bra, vi kännde till varann sen tidigare (gick i samma skola i högstadiet) det har kanke underlättat lite vet inte
Min relation till biomamman beror helt och hållet vilket humör hon är på... Från början när jag träffade min sambo ville hon bjuda oss på middag osv. Efter ett tag vände hon helt, snackade skit om mig och sambon med gemensamma bekanta som då tog avstånd från oss ett tag innan de insåg att det hon sagt inte stämde. För hennes del har ekonomin ofta styrt hur umgänget mellan min sambo och hans barn skulle se ut, hon sa att hon inte hade råd att låta barnet bo mer hos pappan... Sedan tyckte hon att det var jobbigt att barnet bodde mest hos henne så nu bor barnet växelvis igen. Min sambo säger oftast inte ifrån så mycket, tycker att det blir för mycket bråk då. Det har varit lugnt ett bra tag men nu börjar det bli bråkigt igen, mest pga ekonomiska frågor.
Undviker att träffa henne och prata med henne. Känner att jag inte kan lita ett dugg på henne, vill inte berätta något för henne eftersom jag inte vet vad hon säger om mig sedan.
ja hatar henne! hon är egoistisk å fruktansvärt orättvis, allt ska ske på hennes vilkor, tex när ja födde min minsta så va ja mer död än levande för att ja förlorade mycket blod och fick operera mig 2 ggr. men hon vart skit sur för att vi inte kunde ha barnen just den helgen,,,, HEEEEL sjukt,,, nu väntar ja en bebbe till som ska komma i november, vet du va människan säger JO SE TILL Å INTE FÖDA PÅ EN HELG DÅ NI SKA HA BARNEN!
blä ush å fy!!!
Vi är bästa vänner
Inte alltid till min mans fördel 
Han får skylla sig själv att han presenterade oss 
Relationen mellan mig och bion är minst sagt frostig, fastän vi bara träffats två gånger (varav en på bussen då jag hejade men inte hon och en gång tillsammans med min sambo utanför vårt hus och då låtsades hon inte se mig trots att jag stod bredvid henne bil). Hon tycker att det är mitt fel att det sprack mellan dem, trots att han hade varit singel i 6 månader när vi träffade varandra, och hon ringer honom och kallar honom pedofil (jag är 25, han är 45, hon är 42). Hon är skruvad, och jag är inte så intreserad av att stärcka ut en hand till henne, för då blir jag noga av med alla fingrar 
jag skulle vilja ha en bra relation till henne,men det fungerar ej, allt ska ske enligt hennes vilja. man kan ej kompromissa eller så. allt sku va mycket bättre om hon kunde förstå och diskutera och kompromissa och se till barnets bästa osv. men tyvärr lär det aldrig bli så...man får göra det bästa av situationen...och jag (vi) är ju inte de enda som blir behandlade såhär av henne...så 'skönt att man ej är ensam om det'...