~*~* Termometer beroende vänner~*~*

Ofir: Många kramar till dig, jag känner igen mig i mycket av det du skriver, jag förstod aldrig hur svårt det kunde vara att skaffa barn innan vi efter ett år började fundera varför vi inte blev gravida, jag visste inte om jag ville eller inte ville ha barn men när vi väl blev gravida efter 1½ år så vad det självklart ett önskat och älskat barn, tråkigt nog fick vi inte behålla honom så vi började om från start och nu efter 5månaders intensivt kämpande börjar man än en gång fundera över om kroppen verkligen är som den ska. Däremot är jag 100% säker på att vi vill ha minst ett (helst tre) syskon till vår lilla ängel.

Angående familjen så håller jag dem utanför, tror inte de skulle förstå eller ens vilja veta hur ångestladdat det kan vara att försöka och försöka och försöka. Och sen så finns det alltid de som kommer med fördömande komenarer om dittan och dattan och det klarar man sig utan.

Jozfein - Kramar till dig. Hur lange har ni forsokt?

Det är alltid surt att få veta att man inte fungerar "som en kvinna skall", men det är otroligt skönt att få hjälp så att man faktiskt kan bli gravid!

Oj Jozfein - vi maste ha skickat samtidigt! never mind min fraga...

äppelblomman: Ja, överens är vi absolut. Men mina sambo är mer säker och tvivlar inte alls.
Inners inne vet jag alltid att det är rätt val. Men jag är ganska nojig som person och vill gärna analysera sönder allting. Då kan man förstå att jag ibland bli galen av en sån här stor sak.
När det tar så lång tid har man ju så fruktansvärt mycket tid att tänka på också.
Ang detta så skulle det på ett sätt vara bättre att bli gravid direkt eftersom man slipper fundera mer då. Men när det tar lång tid tror jag att man sen känner sig mycket säkrare när det väl händer.
Problemet är ju inta att jag inte vet vad jag vill, det vet jag ju. Det är bara känslorna som spökar ibland.. så är det kanske alltid inför något så stort och okänt.

Jozfein: det känns tryggt att höra att du delvis känner igen det jag skriver. Beklagar att ni inte fick behålla sonen Jag hoppas att ni lyckas snart igen och får alla de barn ni vill ha. Har ni gjort någon utredning eller liknande? Det kanske isf kan ge svar på eller stilla oron över att något kanske är fel? Ni har ju lyckats bli gravida förut så det borde ju vara en fördel.

Jag kommer också lämna familjen utanför. Jag tror ingen av dem kan tänka sig in i vår situation än. Min mamma har b.la blivit gravid trotts p-piller (dvs. lätt) och mina två systrar har inte försökt få barn än (de är båda 10 år äldre än mej). Men jag kommer nog få spel om de börjar med "herregud, du pluggar ju, hur ska detta gå" om vi äntligen lyckas åstakomma en grav. Skulle kännas som att få en smäll rakt i ansiktet.

Ofir1 - angående tvivel så tänker jag att det är djupt mänskligt att fundera och undra i flera varv när man står inför stora beslut/förändringar.

Jozfein - vad trevligt med ett "bonus-försök"

Duntoffla - Har förstått att tempen kan vara förhöjd ett tag efter mf, och att det kan dröja ett tag innan kroppen har laddad om för ny ÄL. Du ska se att det kommer!

Babynr1 - grattis till krysset!

Jessica26- jajemen, du verkar ha gjort en alldeles utmärkt analys

Ofir: jag kommer att kräva en utredning om det inte har tagit sig på 6:e försöket, jag har fått för mig att de inte kolla upp sånt tidigare eller har jag fel?

Jozfein, dom flesta utreder inte innan det gått ett år.

Jozfein: Jag tror att det är ett år i de flesta fall som Cotterpin säger. Men jag är osäker på hur det räknas i situationer som din. Om man räknar allt som allt så har ni ju försökt långt över den gränsen. Men de kanske bara räknar efter dessa 5 månader. Men det verkar ganska dumt.
Har man något "misstänkt" som t.ex. oregelbunden mens så tror jag att man i regel får utredning (eller iaf undersökning av det problemet) tidigare.

Dom räknar tyvärr sedan senaste graviditeten. Det krävs 3 ma/mf för att dom skall utreda innan.

Naturligtvis kan man alltid utreda privat, men det kostar en del.