Det här är en tråd för oss som tempar antingen med hjälp av termometer och tex www.fertilityfriend.com eller liknande för att försöka läsa av kroppen så att vi prickar rätt dagar för att bli gravida. Vi har ett öppet sinne, gillar förändringar och nya ideér så bara kom in och känn dig som hemma. Några är nya, några har hållit på ett tag men som sagt V*Ä*L*K*O*M*M*E*N!
Snice - Tack! 
Hur känner du dig? Dagens temp gav inga direkta ledtrådar. Bim imorn, spännande!
Jozfein - Så bra! Vilken positiv överraskning!
fealin: Tack, det är verkligen en befrielse. Går från att inte ha fattat nånting alls till att ha stenkoll på min älskade-hatade kropp
Idag har dock lite ångest kommit smygande.
Allt känns så stort och kompliserat.
Under tiden vi har försökt har jag emellan åt kännt tvivel. Kännt att "vill jag verkligen detta", "är det rätt val", "kommer jag klara det", "ska vi vänta tills vi bli äldre", "är det meningen"?
Mycket beror på att jag misstänker att min familj inte bara kommer vara enbart positiva till en graviditet.
Men jag har förstått att dessa tankar är normala i min situation.
Förut, när jag trodde det var enkelt, så var det mer en "blir det så blir det"-attityd..det gjorde inget om det tog några månader. När jag insåg att det var svårt och min kropp krånglade byttes detta ut mot en större önskan och större besvikelse när inget hände.
Nu när jag kommer att få hjälp känns det som en stor lättnad men också räddsla och press. Det är inte bara min och min sambos ensak längre, utan även en hel värld av mediciner, läkare och vul. Det känns mer "på allvar" och fastslaget. Vilket gör att jag känner en anning ångest och ambivalens.
Missförstå mej inte med detta. Jag vet 99% av tiden att det är detta jag vill och att backa ur hela bebisverkstan är inget alternativ. Varken för mej eller min sambo. Ett barn skulle vara väldigt önskat och älskat. Kanske till och med lite exktra pga av de problem som varit.
Men dessa känslor kommer likväl fram då och då och jag hoppas och tror att det är en naturlig del och inte ett tecken på ett fel val i livet. Tror att de kanske är en reaktion på att "vara instängd".
Jag vet att dessa känslor inte kommer att vara bestående. De kommer att försvinna, kanske dyka upp nån gång då och då. Så egentligen är det inget problem. Bara något att tänka på.
Känns lite jobbigt med min famlj dessutom. Vi planerade att förhålla oss som "ops! det blidde en bäbis". Men när det nu har gått så långt vet jag inte hur jag ska förhålla mej till dem. Jag kommer inte klara av om de är negativa till en grav (om det blir någon nångång dvs) då vi kämpat en del. Men samtidigt är jag osäker på om jag vill berätta om allt (har berättat om gyn men inget ang bebis försök).
Nej jag vet inte..
oj, förlåt att jag skrev så mycket. Detta kanske skulle passa bättre som ett eget inlägg i stället. Ett riktigt ego inlägg blev det iaf. Jag kunde inte sluta skriva. Men skrolla bara förbi om ni inte har lust att läsa.
Jessica26: Varsågod 
Det var en sak jag inte hade hört talas om alls mycket innan (förutom lite luddigt att det kan va svårare att bli gravid med kort Lf). Så jag tänkte att det kanske var fler som inte visste och inte visste att det går att åtgärda. Särskillt i en temptråd så har ju många stenkoll på deras lF dessutom.
OH jag har fatt ett Agglossnings kryss idag! Gud vad skont! Blev lite orolig i onödan.
Grattis Babynr1 till äl krysset.
Ofir1 - Precis som du skriver, så är nog dessa tankar en naturlig del i barnplaneringen. Även om man har attityden "Oj då, jag blev visst gravid", så tror jag att dessa tankar omedvetet finns där i alla fall.
Själv anser jag att det är bra att man "ifrågasätter" sig själv, det är inte bara bara att få barn. För mig känns det som det största man skulle kunna få vara med om men ändå är det något som är så naturligt.
Så länge din ångest inte blir för stor, så tror jag inte du behöver oroa dig. Det viktiga är att ni två, som blivande föräldrar, är överens om vad ni vill.. och det verkar ni ju vara! 
Myliten, vad bra att det verkar som att du får ditt kryss snart!
Jozfein- det var en god nyhet! Säkert en mening med hans ledighet just då!
Ja, jag ligger på gränsen jag! Min kurva denna månad är lite knepig! Dels mycket kortare än vanligt och så mina temperaturer som ligger ganska stadigt ändå! Skulle vara roligare om man ordentligt såg skillanden på tempen när ÄL skedde och hur den höjer sig mot för tiden mellan mens och ÄL.
Jag känner inget speciellt... fick lite ömma bröstvårtor inatt bara. Annars brukar jag ha ömma bröst (och bröstvårtor) från ÄL till BIM men inte denna gången.
Jag får ge mig till tåls och se imorgon vad som händer!
Duntoffla- missfallet kan säkert ha stökat till det lite i dina hormoner. Hade du gått långt i den graviditeten? Jag tycker då du ska fortsätta tempa och se vad som sker! ÄL kan ju vara lite försenad p.g.a missfallet. *kram*
Babynr1 - Grattis till kryss!