varför är ni rädda att föda?

Jag känner så igen mig i det många skriver ovan. Det var inte själva smärtan jag var rädd för utan mer att inte bli lyssnad på, att vara helt utelämnad till andra människor (som man inte ens känner!)som kan ha helt andra värderingar och uppfattningar än vad man själv har. Avskyr att visa mig naken för okända, tanken på att spricka hela vägen, bajsa på sig, inte kunna gå på toa normalt efteråt osv. Att personalen skulle ha för många födande där samtidigt och inte hinna ge en det stöd man behöver, att barnet skulle må dåligt och dö.....

Därför var jag på det klara med att jag skulle föda med kejsarsnitt, och så blev det. Helt underbart. Jag kännde att jag hade kontroll och jag kunde stå ut med tanken på ett stort ont sår på magen men aldrig ett stort sår till underliv.
Jag kommer aldrig föda barn vaginalt.

Jag var inte rädd första gången jag var gravid, men efter en hemsk upplevelse, som slutade med akut kejsarnsitt å en ryggmärgsbedövning som inte tog(så jag hade svåra smärtor under snittet) å sen en nära-döden-upplevlse pga av svår blodbrist åtta timmar efter å sen barnsängsfeber i fem dagar så är jag SKITRÄDD den här gången!!

Personalen var nonchalant, gjorde en del tjänstefel å samarbetade MKT dåligt. Ett fåtal var bra, en del var direkt oproffessionella. Så jag är rädd för att återigen bli överkörd, inte lyssnad på, bli utsatt för personal som är slarvig å gör fel å för att tappa kontrollen över mig själv å få panik.

Sen bidrar ju de övergrepp jag överlevde som liten till att skrämma mig inför utdrivningsskedet, är rädd för att smärtan ska väcka upp minnen från det förflutna. Å att jag ska få panik å motarbeta förloppet.

Förväntningar på förlossningen påverkar hur man sedan upplever den.

Kunskap och förståelse för förloppet gör att man känner sig trygg; rädsla förvärrar smärta

Tänk på det.

Är rädd för att något ska gå fel med barnet såklart men har valt att ta med en rådvill erfaren kvinna som "har gjort det förut" och som jag vet inte skulle ge sig om hon tycker personalen inte sköter sig...........
Har ju valt att bli gravid och att det kommer göra ont är ju knappast nån nyhet.

Jag har själv bara varit med på en enda förlossning då min kompis skulle föda och pappan var frånvarande och det var ju urhäftigt även om jag kanske inte tyckte moderkakan var lika "fin" som barnmorskan som visade den...........
men otrolig upplevelse, jobbig, men allt gick bra och jag klippte navelsträngen :o........

sen vill jag ju helst slippa kejsarsnitt, men även det för barnets skull......såklart....

Jag tänker pröva en profylaxkurs. Min mamma gick det på 70-talet när det var nytt och coolt och hon rekommenderar det starkt. För att man vet vad man har att vänta sig i de olika stadierna av förlossningen, för att man vet hur man ska andas och agera på bästa sätt...för att man får en känsla av kontroll.

Jag har ju inte fött innan så vi får se hur det blir. Men jag tror verkligen att någonting typ detta är värt att testa!

www.profylaxgruppen.com/
www.gravid.se/41_branschreg/ovrigt.htm

lycka till

Tänker också gå på profylaxkurs. har hållt på med simning och sång, där andningen är a och o och även andra sporter och dykning där andningen spelar in. Sen de jag pratat med som använt det de lärt sig på profylaxen säger att det är kanon om man klarar att göra det rätt /förstår. Har också fått rådet vetekudde, men en tung då de på BB visst brukar vara för lätta?

Men det är klart att om man är rädd funkar inte mycket och funkar inget blir man rädd....

Så det är nog viktigt att man känner sig 100% trygg med den eller hellst de som är med och stöttar + personalen .......

Intressant artikel i läkartidningen om förlossningsrädsla och kejsarsnitt!

www.lakartidningen.se/engine.php

och denhär!

www.lakartidningen.se/engine.php

Kan säga att av någon konstig anledning var jag inte ett dugg rädd inför förlossningen med min första dotter, trots alla skräckhistorier jag fick höra strax innan...Denna gången väntar jag en liten pojke, och en sjuk rädsla om att något ska bli himla fel under förlossningen och hända min son tar nu dö på mig...

Måste tillägga att min förlossning med Illari var underbar, 3 1/2 timme, utan bedövningar, utan några komplikationer alls.
Som en dröm...

Ändå är jag såå himla rädd nu...

Lycka till allihopa, kör på utan bedövningar även denna gång, om det går.