varför är ni rädda att föda?

Är rädd för att vara så utelämnad med skrevet i vädret
Är rädd för smärtan, min smärttröskel är extremt låg på alla sätt.
Är rädd för att gå sönder
Är rädd för att barnet skall skadas
Är rädd för att jag bara kommer ge upp och inte orka
Är rädd för att säga hemska saker till min man
Är åter igen rädd för smärtan
Är rädd för att aldrig mer bli mig lik igen i underlivet. Vill inte bli slapp.
Är rädd för att skadas
Är rädd för bedövningsmedlena/biverkningarna
Rädd för att det inte skall gå bra
etc etc etc etc

Det är nog därför du är rädd nu, för att det gick "för enkelt"...Man kan få för sig att man redan haft sin "tur" och att man därför kommer åka på jävligheter.
Men tänk på att du har större sannolikhet än de flesta att få en till lätt förlossning!

Lycka till

Mitt inlägg var till Amanecer.

Men det låter ju verkligen inte roligt, Mitt hjärta!
Funderat på en profylaxkurs?

Nymne: Profylaxkurs kommer det bli, alla gånger!

Tack Nymne, hoppas bara att jag inte glömmer dina ord när förlossningen väl startar, känner mig skakis :)

Kramar

smääääärta!

vet inte om ja svarat nån gång förr kanske,orka inte leta, men om inte så svarar ja nu
ja e rädd för å spricka sönder totalt så man får åka på operation.
ja e rädd för å spricka över huve taget!!
ja e rädd för å ja kommer dö av smärtan när barnets huve kommer ut!
ja e rädd för å sys efter fölossningen å inte kunna bajsa osv
ja e rädd för å bli snittad igen
ja e rädd för att förlossningen ska ta lika lång tid som me första
ja e rädd för att ha krystvärkar.. och att d ska hålla på för länge!
säkert nått mer men kommer inte på nu..

Jag var inte det minsta rädd inför min förlossning, jag var påläst och väl förberedd. Nu efteråt är jag skräckslagen då förlossningen blev hemsk med 45 timmar värkar varav 4 timmar krystvärkar, värkstimulerande dropp som gav mig fruktansvärt smärtsamma värkar, EDA som inte fungerade speciellt bra. Dessutom slutade allt med att lillstumpan blev utdragen med sugklocka vilken gjorde att jag gick sönder väldigt invändigt och blev sydd i över en timme efteråt. Det blir nog inga mer barn här...

För mig var/är det precis som Amanecer beskriver. Första förlossningen gick jättebra, 3 timmar och 40 minuter med endast lustgas och underbar personal. Nu väntar jag andra barnet den 8 augusti och är LIVRÄDD! Jag kan inte säga för vad jag är bara rädd...

- Rädd för att dö.
- Rädd för att smärtan ska vara ohanterlig.
- Rädd för att jag inte ska vara duktig nog.
- Rädd för att få jobbig tid efteråt.

Förra gången trodde jag allt skulle gå bra, "Kvinnor är skapta för att föda barn" sa folk. Och när det strulade (bristande progress, -> snitt, takycardi, -> infektion, smärtsam amning, -> deppighet) tyckte jag att jag haft tur som kommit undan med blotta förskräckelsen. För jag var uppenbarligen inte "skapt" för det, så varför ska jag då ha samma tur nästa gång?

Men vi får väl se hur det blir, jag tänker improvisera, så får vi se sen.

Jag väntar barn nr två och inför första läste jag på jättemkt och var inte ett dugg orolig, jag tänkte att det är ingen ide att oroa sig, hemskt blir det nog, men jag vet ju inte HUR hemskt så det är bättre att inte ta ut det onda i förskott. Det var hemskt, det gjorde vansinnigt ont. Men nu inför andra är jag mer orolig, inte för smärtan utan för att något kan gå fel, det gjorde ju inte det första gången.... man är ju lite löjlig, men ändå. Mitt tips är i alla fall att läsa på så att man känner att man har ett hum om vad som KAN hända, men man behöver ju inte ta ut att det absolut SKA hända en själv. Kunskap ger trygghet.

att jag ska spricka..och smärtan ..

Smärtan, smärtan och åter smärtan. Allt som kan förknippas med smärta ingår i min otroligt stora rädsla. Började när jag bröt benet som
6-åring.
Jag är rädd för skelettbrott, att halka på isen, att sticka mig (okej, jag är piercad och tatuerad, kan inte förklara men ändå inte samma sak, även om jag var dödsskraj inför tungpiercingen), sprutor, slag osv.

Min smärttröskel är inte speciellt låg även om den inte är jättehög heller. Men efter att ha gått omkring i lite mer än 10 år nu med mer eller mindre konstant ont i ryggen och knäna så har man vant sig vid lite smärta.

Fick MA för c. ett halvår sedan och den smärtan var fruktansvärd. Första gången i mitt liv jag bett om sprutor. Och med tanke på att smärtan vid en förlossning lär göra ondare är jag dödsskraj. Trodde dessutom att jag skulle bli lugnare om jag läste om smärtlindringen som finns. Men inte då, nu är jag rädd för smärtlindringen som jag kommer behöva för att inte hamna i en psykos.
Tur jag har en bra barnmorska. Hoppas på att få god hjälp innan förlossningen.

Känslan av att jag mister kontrollen, att jag inte bestämmer vad som ska hända. Att jag ska gå sönder totalt o kanske tom dö. hela min kropp skrek nej, krysta inte!! vid min förra förlossning. Tillägger att det gick bra sist men vill inte behöva uppleva skräcken igen.

Jag är ett kontrollfreak!! Jag är van att ha full koll på allt och i de situationer där jag vet att jag inte har det har jag förberett mig väl. Men förlossningen är inget du kan förbereda dig för på samma sätt för det kan hända så mycket. Än värre här då jag kanske förbereder mig och har en vision om hur det skall bli och så blir det inte alls så, huh! Därför går jag in med inställningen att de som jobbar på förlossningen har den kompetens och den kunskpen att de kan vägleda och hjälpa mig igenom detta på ett proffesionellt sätt...Hoppas att den strategin skall fungera!! Lycka till med era förlossningar!!

Inte radd for smartan att spricka el nat sant radd for att bli lamnad ensam av bmsk det hande forra gangen sista timmen av krystvarkar var vi helt sjalva och fick ingen hjalp det var vidrigt att bli bemott utan respekt fran bmsk och ej tagen pa allvar varan kille fick syrebrist och en grav cp skada pga av detta och det ar nat jag inte onskar att nan ska behova ga igenom. Behover jagt tillagga att hon inte jobbar som bmsk langre.

JAg hade en mkt simpel förlossning sist gång.. men dock för 8 årsedan.. 
rädd för att det ska gå fel. paniken när man vet att nu ska h*n ut.. smärtan..   men inte ens lång väg så rädd som andra verkar vara här.. bra tråd då kanske man kan ta o övervinna sin rädsla..

Jag är rädd för smärtan, och att tappa kontrollen,
Rädd för att få dödsångest
Rädd för att bebisen eller jag ska dö
Rädd för att inte hinna in i tid till FL
Rädd för att spricka
Rädd för att behöva föda utan bedövning
Rädd för att få en dålig BM

Rädd för att mitt barn ska dö
Rädd för att jag ska dö
Rädd för att inte kunna klara av smärtan
Rädd för att spricka mycket och ha problem i framtiden med inkontinens m.m.
Rädd för att bli lämnad ensam
Rädd för att vara så utelämnad och kontrolllös
Rädd för att inte bli tagen på allvar
Rädd för att inte bli beviljad kejsarsnitt