Bonusbarn

SweetStarAngel: Men en närvarande bonusmamma kan ju aldrig ersätta en frånvarande biopappa. Det är klart att pojken helst vill vara med sin pappa. Att han mår bäst av det. Det är ju inte bonusmammans fel att pojken mår dåligt.

Men i en familj så är alla ansvariga för alla. Du är lika ansvarig för att sonen mår bra som din sambo. Så ser jag på familjelivet.Sen är det helt klart att du verkar dra ett för tungt lass. Din sambo får vakna upp och hjälpa till mer! Vänd på steken, tänk om dina biologiska barn hamnade i samma situation som din bonus. Nog skulle du tycka att det var fel att de blev särbehandlade. För det är ju det som blir följden om du inte tar samma ansvar. Och hur mår barnen då??? Tezziluringen skrev 2007-03-07 09:22:17 följande: SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:17:49 följande: Tror du ska ställa mer krav på din man när det gäller hela hushållet som stort! Men peka inte ut BONUSBARNET som problemet, där är det du som har problemet. Skulle du inte hämta din biologiska son etc? Skulle du inte ta ansvar för din biologiska son? Alltså ni är en familj, alla är lika värdefulla. Du verkar se bonusbarnet som problemet. Jag ser det som din man måste ta större ansvar som helhet. Tezziluringen skrev 2007-03-07 09:14:09 följande: SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:11:11 följande: Du pratar i så negativa ordalag.Orka med 5-årige trotsige son i vått och torrt. Förstå att sonen är en del av er familj, din biologiska sons bror. Om du inte pallar kanske ni ska  bli särbo för att inte låta sonen vara en del av eran familj till 100% är fel och alla barn har rätt till att känna  sig 100% delaktiga och önskade i sin familj. Lägg din egoism och ovilja åt sidan! Finns inga mellanting i en familj! Tezziluringen skrev 2007-03-07 09:06:12 följande: SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:00:36 följande: SuckÄnnu en bonusmamma, du som inte förstått att ni är en familj. Varför ska sonen vara på dagis om han vill vara hemma och pappan vill att han ska vara det. Tillhör han inte familjen??ÄR man gift eller sambo med någon som har barn redan så får man vara beredd att göra allt som är bra för de barnen också, barnen måste komma i första hand sen får man lägga sin egoism åt sidan. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtMmm.. men känns inte rätt att min sambo lassar över ALLT ansvar på mig vad gäller hans son. Det var inget jag räknat med när vi blev tillsammands, för då tog han sitt ansvar över pojken när han var hos oss, samt hade honom på dagis när han jobbade. Men ända sedan vi fick våran gemensamma son, så har det liksom blivit så självklart för min sambo att jag ska orka med hans 5åriga trotsiga son i vått o torrt. Bara tar för givet, aldrig frågar om jag vill eller kan ställa upp. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtOj, du förstår verkligen itne hur jag har det. Då skulle du aldrig skrivit de där! Ligger mkt bakom min fråga, och många års lidande. Här är det jag som får sköta precis ALLT medan min sambo bara ligger på soffan när han väl är hemma, vilket inte är ofta. Han hinner ju knappt umgås med sin son de veckor han är hos oss, är det rätt det med? Hans son kommer väl itne hit för att sitta hemma med mig i en vecka? Han kommer väl för att umgås med sin pappa??! Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtNaturligtvis! Menade inte att peka ut bonussonen som det negativa! Inte alls! Utan handlade mer om att min sambo anser sig ha rätten att bara stövla över mig och sjuta allt som har med hans son och hans sons beteende till mig, bara förlitar sig på att jag ska orka allt. Och jag tycker inte det är min sak att behöva ordna upp så pojken får det bra, och så att han blir lugnare, ska väl ligga i hans bioföräldrars intresse? Men känns som att det bara är mitt ansvar, eftersom dom inte bryr sig i hur han håller på. Och jag är ju inte mer 'än människa, efter över 2 år med detta gapande o skrikande från pojkens håll så står jag itne ut längre. Och så fort jag påtalar detta för min sambo, att nåt måste göras för att jag ska orka med, så blir det surt och jag får genast höra vilken dålig m,änniska jag är som inte vill/orkar ta allt ansvar för hans son jämt och ständigt. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigt

Tezziluringen jag ska hålla tummarna hårt för dig att din sambo lär sig ta ansvar för sin familj och att du o sambos son kan få må bra och fungera som en familj utan stress lycka till

SweetStarAngel: Men en närvarande bonusmamma kan ju aldrig ersätta en frånvarande biopappa. Det är klart att pojken helst vill vara med sin pappa. Att han mår bäst av det. Det är ju inte bonusmammans fel att pojken mår dåligt.

SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:31:36 följande: Men i en familj så är alla ansvariga för alla. Du är lika ansvarig för att sonen mår bra som din sambo. Så ser jag på familjelivet.Sen är det helt klart att du verkar dra ett för tungt lass. Din sambo får vakna upp och hjälpa till mer! Vänd på steken, tänk om dina biologiska barn hamnade i samma situation som din bonus. Nog skulle du tycka att det var fel att de blev särbehandlade. För det är ju det som blir följden om du inte tar samma ansvar. Och hur mår barnen då??? Tezziluringen skrev 2007-03-07 09:22:17 följande: SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:17:49 följande: Tror du ska ställa mer krav på din man när det gäller hela hushållet som stort! Men peka inte ut BONUSBARNET som problemet, där är det du som har problemet. Skulle du inte hämta din biologiska son etc? Skulle du inte ta ansvar för din biologiska son? Alltså ni är en familj, alla är lika värdefulla. Du verkar se bonusbarnet som problemet. Jag ser det som din man måste ta större ansvar som helhet. Tezziluringen skrev 2007-03-07 09:14:09 följande: SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:11:11 följande: Du pratar i så negativa ordalag.Orka med 5-årige trotsige son i vått och torrt. Förstå att sonen är en del av er familj, din biologiska sons bror. Om du inte pallar kanske ni ska  bli särbo för att inte låta sonen vara en del av eran familj till 100% är fel och alla barn har rätt till att känna  sig 100% delaktiga och önskade i sin familj. Lägg din egoism och ovilja åt sidan! Finns inga mellanting i en familj! Tezziluringen skrev 2007-03-07 09:06:12 följande: SweetStarAngel skrev 2007-03-07 09:00:36 följande: SuckÄnnu en bonusmamma, du som inte förstått att ni är en familj. Varför ska sonen vara på dagis om han vill vara hemma och pappan vill att han ska vara det. Tillhör han inte familjen??ÄR man gift eller sambo med någon som har barn redan så får man vara beredd att göra allt som är bra för de barnen också, barnen måste komma i första hand sen får man lägga sin egoism åt sidan. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtMmm.. men känns inte rätt att min sambo lassar över ALLT ansvar på mig vad gäller hans son. Det var inget jag räknat med när vi blev tillsammands, för då tog han sitt ansvar över pojken när han var hos oss, samt hade honom på dagis när han jobbade. Men ända sedan vi fick våran gemensamma son, så har det liksom blivit så självklart för min sambo att jag ska orka med hans 5åriga trotsiga son i vått o torrt. Bara tar för givet, aldrig frågar om jag vill eller kan ställa upp. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtOj, du förstår verkligen itne hur jag har det. Då skulle du aldrig skrivit de där! Ligger mkt bakom min fråga, och många års lidande. Här är det jag som får sköta precis ALLT medan min sambo bara ligger på soffan när han väl är hemma, vilket inte är ofta. Han hinner ju knappt umgås med sin son de veckor han är hos oss, är det rätt det med? Hans son kommer väl itne hit för att sitta hemma med mig i en vecka? Han kommer väl för att umgås med sin pappa??! Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtNaturligtvis! Menade inte att peka ut bonussonen som det negativa! Inte alls! Utan handlade mer om att min sambo anser sig ha rätten att bara stövla över mig och sjuta allt som har med hans son och hans sons beteende till mig, bara förlitar sig på att jag ska orka allt. Och jag tycker inte det är min sak att behöva ordna upp så pojken får det bra, och så att han blir lugnare, ska väl ligga i hans bioföräldrars intresse? Men känns som att det bara är mitt ansvar, eftersom dom inte bryr sig i hur han håller på. Och jag är ju inte mer 'än människa, efter över 2 år med detta gapande o skrikande från pojkens håll så står jag itne ut längre. Och så fort jag påtalar detta för min sambo, att nåt måste göras för att jag ska orka med, så blir det surt och jag får genast höra vilken dålig m,änniska jag är som inte vill/orkar ta allt ansvar för hans son jämt och ständigt. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigtEfter 2 års kämpande med denna pojkens beteende, efter 1 ½ år utan en hel natts sömn   och sen dessutom ha en 14 månaders att ta hand om hela tiden själv, samt att vara höggravid med rygg och ischias smärtor hela dagarna, så har jag inte mkt ork över längre.. Känns mer eller mindre som man är helt urlakad, utarbetad trots att man inte har ett "arbete", för jag är ju "bara" hemma om dagarna som min kära sambo så snällt uttrycker det.

En fungerande familj där båda vuxna tar ansvar för alla barnen och hushållet i stort tror jag gynnar barnen mest.För mig finns inga mellanting i en familj. Att särbehandla barn är inte bra för barnen. Jag tror att pappan måste ta ett större ansvar för helheten i familjen. Jag tror att TS måste sluta se bonusen som ett problem. Problemet är pappans frånvaro för alla söner och henne.I förlängningen blir ju bonusen särbehandlad om TS inte tar lika stort ansvar och vilket barn vill få den behandlingen.  Och på vilket sätt kan det gynna familjen i stort!Min åsikt är att klarar man inte av att se varje barn som en fullvärdig familjemedlem så ska man inte bo ihop. Jag tror det är direkt skadligt för barn att växa upp isådana en sådan miljö. häxvrål skrev 2007-03-07 09:35:07 följande: SweetStarAngel: Men en närvarande bonusmamma kan ju aldrig ersätta en frånvarande biopappa. Det är klart att pojken helst vill vara med sin pappa. Att han mår bäst av det. Det är ju inte bonusmammans fel att pojken mår dåligt. Jag behöver inga tatueringar, mina barns och min mans namn är ristade i mitt hjärta för evigt

ts säg åt din bm vid nästa besök om hur du har det,ev kan du få ett läkareintyg/sjukskrivning om att du måste ta det lugnt pga värk och hur du mår,så borde din sambo fatta hur illa han behandlar dig o barnen med all stress och att ni mår dåligtär din smabo med på bm besöken?då borde din bm berätta för din sambo att han får börja ställa upp för sin gravida sambo och barn han har skaffattycker synd om dig som har en så oansvarig sambo.bodde du nära mig så skulle jag gärna ställt upp med hjälp åt dig