ciccielv skrev 2007-03-07 10:12:42 följande:
Tezziluringen finner inga ord,din vardag lär vara ett helvete,förstår inte hur du kan stå på benen ens.förstår att du antagligen gråter en hel del pga hur illa du behandlas av sambo o sambos släktingar.du måste sätta stopp för detta snarast,du ska inte leva så här o må så som du gör nu.ring någon stödgrupp,ex rådgivning för familjer.dit du o sambon får gå på stödsamtal där ni får berätta om hur era liv ser ut,där ni får stöd mmvi hade "hemhjälp"med tredje barnet pga hur jag mådde psykiskt och den svåra smärtan/värken jag hade i
kroppen.de hjälpte oss enormt mycket med stöd.när maken jobbade(halvtid)så hjälpte de mig med städning,matköp osvfast de var lite lusitiga,den ena iallafall som sa till maken att han skulle göra allt själv*arg*vill att du o barnen ska få må bra,kunna sitta ner en stund,sova ut ordentligt,kunna få äta i lugn o romånga styrkekramar till dig
att gråta hör numera till min vardag, kan inte ens räkna på en hand alla gråtattacker jag har varje dag.. Och ständig huvudvärk.. Vet varken ut eller in snart.. Och drar mig för att berätta för någon hur jag mår, känns som ingen skulle bry sig ändå. Aldrig någon som frågar hur jag mår eller har det ändå. När min sambos föräldrar är hit t.ex. så är det enda hans mamma frågar om hur han (min sambo mår), om han får tillräckligt med sömn, och daltar med honom för han ser trött ut! Han som aldrig missar någon sömn och alltid är utvilad. Själv går jag runt och ser ut som ett lik, helt blek och trött och slut, men det verkar förbigå alla.
