V.V.S.-tråden - Våga Vägra Skov! För dem med Ulcerös Colit, Crohns Tråd nummer 7

dalkulla:

Usch, vilket trauma, krya på dig, hoppas det läker som det ska, och fort!

mallansprallan:

Ja, precis så har jag också känt! Är så himla ledsen just nu för att jag ägnat minst tolv år (blev sjuk vid 10-11 men fick inte sömnproblem förrän runt 16) av mitt liv åt att nedvärdera mig själv och tycka att jag är en lite sämre människa för att jag inte orkat med så mycket som alla andra. Har aldrig nånsin kopplat att det skulle kunna ligga utom min kontroll, att det beror på min sjukdom. Känns som att jag borde sökt hjälp för tröttheten för lääänge sen, men jag har som sagt trott att det bara är så, tough luck, ungefär. :(

jajjaB:

Åh, jag förstår att det inte är roligt nu. :( Ibland kan det hjälpa mom an för bete sig som ett litet barn en stund, bara kasta sig i sängen och störtlipa, och låta sambon ta hand om en medan man raljerar om hur synd det är om en (för det är det faktiskt, kroniska sjukdomar är fan ingen lek). Annars är det bara att bita ihop och gå vidare som gäller, och det är inte alltid så lätt, det kan jag förstå...

Oj, "om man" ska det stå, inte "mom an". :D

jajjaB skrev 2007-05-15 12:31:22 följande:

jajjaB:

Jag skickade också in, bra att det var så lätt. Och tack för påminnelsen samt tipset om hemsidan. :)

jajjaB:

Hahaha, hitta inte på nåt ofog nu bara! :D

Angående ärftligheten: För många år sedan sa min dåvarande läkare att det var ärftligt men att det brukade hoppa över en generation, nån som känner igen detta? Jag vet heller inte om någon i min familj med Crohns, men min farmor var ruskigt smal, så det är ju möjligt att hon hade det utan att veta om det, förutsatt att hon var skov-fri eller endast upplevde lindriga skov och kanske trodde det var magsjuka eller så... Jag vet som sagt inte, jag bra spekulerar. :)

Skumt att man får så olika information, svårt att veta om man riskerar nåt med sina barn eller ej. Men annars håller jag med dig, Fru U, det finns värre saker och man vet ju inte om barnen kommer bli sjuka heller, eller om de kommer råka på helt oväntade sjukdomar.

När jag blev diagnosticerad fick jag höra att jag skulle ta det försiktigt med mjölk. Jag slutade dricka mjölk men tänkte inte mer på andra produkter. Men så helt plötsligt för nåt år sen fick jag jättesvullen mage och kunde inte ens knäppa byxorna. Eftersom min sambo är mjölkproteinintolerant var det inte så stor omställning att prova om det hade med mjölk att göra för min del, så jag la ned alla mjölkprodukter i en vecka eller två; Bingo, magen lugnade sig direkt. Men det är ändå konstigt att jag klarat mig utmärkt i femton år innan denna incident tycker jag.

Förresten, vad är skillnaden mellan Asacol och Pentasa? Jag har alltid ätit Asacol men fick Pentasa utskrivet av min förra läkare i en period. Dock tyckte jag att de var så himla svåra att svälja (de var ju inte dragerade som Asacol och dessutom dubbelt så stora), så jag bad att få byta tillbaka. Men är det nån skillnad rent verkningsmässigt på dem?