Jahapp, så är man nedslagen igen då. :(
Behövde förlänga sjukskrivningen idag så jag fick ännu en akuttid hos ännu en ny läkare på vårdcentralen. Tänkte inte så mycket på att det skulle bli något problem, jag mår ju verkligen inte bra och jag har fortfarande inte fått någon diagnos. Och ändå har dagens läkare mage att säga att jag minsann borde kunna arbeta halvtid nu. "Öööh, hurdå, hade du tänkt?", svarade jag. "Ja, alla prover ser ju bra ut", säger han, "så du borde nog kunna arbeta lite".
Men herregud, vilken idiotiskt okänslig karl! Blodproverna visar att jag är okej men jag MÅR ju inte BRA! Åååh, jag blev så rasande och ledsen att jag var helt knäckt när jag kom hem. Som tur var var sambon hemma och kunde ta hand om spillrorna av mig, och ringde till sjukvårdsupplysningen åt mig bland annat.
Så nu ska jag tydligen jobba imorgon hux flux, fastän de har tagit in en annan tjej för att täcka upp för mig när jag är borta. Mjaha? har inte fått tag i någon på kontoret heller så jag vet inte vad de tycker om det här riktigt. Jag vet ju redan att det kommer gå åt skogen att jobba, och så kommer jag få ringa till VC, IGEN på onsdag morgon för att få ÄNNU en akuttid hos ÄNNU en läkare.
Fick dessutom veta imorse att de måste avskeda mig på kontoret för att kunna anställa någon annan på längre basis än bara tillfälligt inhopp på några veckor. Jag får söka "mitt" jobb igen när jag är frisk så får jag väl tillbaka det, men ändå. Ingen vidare dag. Åh, jag orkar verkligen inte mer! :(