Jag fick medlemstidnigen från RMT idag, och där fanns en artikel om anemi, skriven av Catharina Bergsten. Jävlar vad det stämde in på mig!
"/.../ järnbrist är den vanligaste åkomman i världen. Ungefär en tredjedel av alla personer med inflammatorisk tarmsjukdom har anemi orskad av järnbrist eller underliggande tarmsjukdom."
"Obehandlad anemi kan leda till trötthet, orkeslöshet, illamåande och irritabilitet, andfåddhet, minskad sexuell aktivitet och koncentrationssvårigheter. Tidigare studier har visat att framgångsrik behandling av anemi ökar livskvaliteten, förbättrar kognitiva funktioner som t ex varseblivning, minne och tänkande, ökar möjligheten att arbeta och minskar följdsjukdomar och dödlighet."
"/.../ kroppen har en anpassningsförmåga till anemi/.../ Det finns också en psykologisk anpassning som dels består i att man reducerar sin aktivitetsnivå för att undvika anemisymtom, dels för att man vid kronisk sjukdom fösöker acceptera sitt tillstånd för att ändå kunna uppleva livskvalitet."
Det står också att behandling med järntabletter inte fungerar särskilt bra, eftersom kroppen inte kan ta till sig det vid en inflammatorisk tarmsjukdom. Dessutom kan sjukdomen förvärras av järntillskott i pillerform (!). Tydligen har de testat att ge järnsackaros (vad nu det är) intravenöst i en studie i Norge, och det har däremot gett väldigt positiva resultat.
Nu blev det långt, hoppas nån orkar läsa. :)