Hej!
Tänkte se om ni har några vettiga tips till mig hära på familjeliv.se.
Det ligger till som så att jag har en 14 årig dotter, som alltid varit lite rebell av sig.
Men nu på sista tiden har hon börjat lyssna på eddie meduza, och ha samlag med äldre killar samt börjat åka epatraktor.
Det finns mycket mer att berätta, men jag återkommer.
Trevlig helg!
Mvh/ Leif
men om du nu förlorat din fru i en olycka så har ju hon förlorat sin mamma. kanske därför hon reagerar som hon gör o då måste ni ju ha hjälp så hon får prata med nån om allt
nora är det dottern??
Jo det är klart hon saknar sin mamma, det är ju helt klart.
Men vet även att några andra tjejer i hennes klass också börjat göra så hära. Känner nämligen några av deras föräldrar.
Trevlig helg!
Mvh/ Leif
a halleluja moment skrev 2007-05-12 22:54:10 följande:
enklast sättet att styra upp det är ibland att ta hjälp utifrån..för som förälder fixar man faktiskt inte alltid allt själv..jag har ju 2 sönner å 2 döttrar som är tonåringar..det är bara den äldsta som får vara ute på stan å festa..men han är 18 år..men jag skulle aldrig få för mig att ta något själv när jag vet att han är ute..jag finns liksom alltid tillhands,för han å även hans kompisar..son nr 2 15 år..har inte börjat än..inget intresse av det..flickorna 14 å 13 år..dom ska vara inne senast kl 22.00 på helgerna om jag inte vet var dom är..så är dom hos någon kompi såkan det bli hämtade av någon av oss vuxna senare..men vi har väldigt bra kntakt med flickonas komisars föräldrar..visst dom kommer alla att testa mer el mindre..men så länge man kan hålla dem ifrån det ju bättre är det..så jag säger till dig..TA TAG I DETTA NU Å INTE IMORGON..FÖR DÅ HAR DET PASSERAT EN DAG TILL SOM HON TROR ATT DET ÄR OK ATT HÅLLA PÅ SÅ HÄR,
a halleluja moment skrev 2007-05-12 22:56:02 följande:
TS
Förstår att det är jobbigt för dig. Jag har inget råd som förälder direkt då jag är mamma till en 9-månaders son, men jag kan försöka iaf.
Jag tror inte riktigt på belöning/bestraffnings-metoden, utan jag är mer inne på att visa tjejen att du bryr dig. Sätt dig ner med henne (i nycktert tillstånd) och förklara i lugn stämma att du är oroligt för hennes skull. Hon vet säkert att hon inte bör dricka alkohol, hon har ju skött sig förut, men hon kanske behöver lite stöd och råd från en pappa som bryr sig?
Det finns en dansk familjeterapeut som heter Jesper Juul. Han har bland annat skrivit en bok som heter "Ditt kompetenta barn", läs den. Det står mkt vettiga saker i den. Om du inte vill plöja igenom den så har han också skrivit en som heter "Här är jag, vem är du?" som tar upp det viktigaste. Båda finns på biblioteket, om inte annat så på fjärrlån.
I övrigt så kan jag väl bara säga att hon är på väg att hitta sig själv, hon testar sina egna begränsningar och försöker hitta sin egna speciella identitet. Det är lätt hänt att man som förälder trampar över gränserna i sina försök att hjälpa, och det kan förstöra mer än att stötta.
Och du, när jag var 15 träffade jag en kille som är 7 år äldre än mig, jag lyssnade på Eddie Medusa och jag drack mer alkohol än vad som var tillåtet för mig. Nu, 6 år senare, är jag gift med killen jag träffade som 15-åring, vi blev föräldrar i sommras och vi har det bra ställt och är skötsamma. Det kan gå vägen, jag lovar 
Hej Leif,
Här har du lite bra länkar som du kan kolla in:
MvH
Lena/Antitanti
NU har bägaren runnit över, den förbannade fjortisen har tattuerat in en rebell-flagga på armen.
Vad skall jag ta mig till, är så fruktansvärt förbannad.
Tacksam för svar, för jag är inte glad.
Hej du lejf, Din dotter verkar ha stora problem men jag kan förstå att du inte kan ha uppfostrat henne rätt, Men jag förstår att det inte är så lätt att uppfostra en unge som bara skriker och gapar , själv har jag ju en grabb på 16 men jag orkade inte med honnom när han var liten och han har alltid fått bestämma och man har ju varit som en betjänt åt honnom, aldeless för snäll så nu har det slutat med att han håller på med både det ena och det andra. sen så är jag ensamstående så för några år sen tog jag till flaskan , jag har inget jobb lever på socialbidrag jag har som tappat livslusten. ´så det kan sluta när man är för snäll och inte sätter några gränser . Förrut var jag grävmaskinistförare och det gick ju bra men sendan då frugan dog då vart det flaskan och jag var ju så dum så jag glömde bort pojken min så nu har det gått nåra år bor i en 2a men pojken är ju aldrig hemma . han har blivigt lite kriminell tror jag för jag har inte mycket att ge honnom för mitt alckohol misbruk tar alla pengar, men ändå har han bra med kläder det jag inte förstår. Men jag har försökt ändra på mej men sisst jag hadde uppehåll i 6 månader men pojken ville inte ha med mej och mitt förstånd att göra. så det slutade med bråk och man fick sej en rak näsa sen dess har det gått 1 vecka och jag har bara sett han 2 gånger han sover nästan aldrig hemma , Jag känner mej bort glömd och har tagit till flaskan igen. Det verkar hopplöst och leva men nu när man ser någon annan som du leif som har sånna här problem så kan det ju vara trevligt att få någon slags prat kamrat , skulle vara trevligt efterssom många i min närhet som känner mej avundas mej för mitt alkohol missbruk och mitt sätt att uppfostra pojken, Ja det verkar som om jag förlorat den enda jag älskat. Min fru dog ju cancer pga rökning så det tog ju ganska hårt men när man upptäckte sen att jag hadde ju en son som behövde mej efter nått år av depprission så var det ju försent. han träffade fel kompisar och jag var alltids så full så jag kunde inte göra mycket men jag hoppas att du och jag kan dela samtal med varandra så kanske man får lära känna nån som kan vara ens vän. sånna har jag inte alls efterssom jag struntat i alla sen min fru dog, men jag har börjat få livs glädje igen men sen då pojken gav mej en näsa så vvet jag inte hur jag ska ta mej till som saggt nu sitter jag med flaskan och man skulle verkligen behöva prata ut me någon som du som förstod , du verkar ju ha sånna problem du med, inget elakt menat men liknande problem. bli min vän så kan vi disskutera kanske du kan ge mej nått tips? hur ska man sluta me alkoholen eller ska jag fportsätta? isånnafal gör mej sällskap och så tar vi å super till nån helg , skulle vara trevligt att ha en fyllekamrat man kan prata med när livet är så meningslöst.
...här kommer mer länkar
www.stockholm.se/Extern/Templates/Page.aspx Tror inte ni bor i Stockholm, men finns lite tänkvärt där att läsa iallafall.
Och ett boktips, Mannen som kunde prata med sin Tonårsdotter.
Sen ett tips, hur funkar det att istället för stt skälla ut de unga herrarna satsar på att lära känna dem. Du vet talessättat att vänner ska man hålla närmre men fiender ännu närmre, typ.
Sen är en tatuering inte hela världen, även om jag hade blivit tokig men jag har pratat om tatueringar i flera år redan inte om att förbjuda för det är för lockande för de unga, utan mer att det är så pass stort inprepp som manska leva med i många år att det tål ett moget övervägande.
Verkar som ni behöver satsa på en dialogmed varandra, vilket kommer att ta tid för det verkar som ni båda har rätt stängda dörrar. Även om ni är en familj så låter ni oerhört ensamma, har ni några ni kan prata med. Har hon någon vuxen att prata med? Hur är det med släktingar, resurser i skolan eller någon kompis förälder?
Önskar er all lycka till, det är en knepig tid. Hjärnan är inte fullvuxen förrän den är i 25-års åldern (se artikel på Idagsidorna på svd.se, det kan vara en liten tröst)
Om detta nu är seriöst så måste du framförallt ändra din attityd. Kalla sin dotter "förbannade fjortisen" är bara det inte fel sätt. Hur arg man än må vara så måste man behärska sig som förälder.
Så ändra din attityd och sätt regler! Om det varit tufft innan blir det nog ännu tuffare nu, men är man "sent ute" blir det svårare. Klarar du det har du en fin 15-åring att se fram emot.
Har tagit ett snack med henne och berättat hur orolig jag är, hon verkade förstå det och bröt ut i tårar.
Vi skall hyra någon film imorgon, så får vi se!
Mvh
Leif
Du kallade henne den förbannade fjortisen?? Där måste jag börja! Varför kallade du henne det?
Till andra punkten: Du skulle ha sagt till henne på direkten att hon fick inte tatuera sig! Eftersom hon faktiskt gjorde något så avgörande så måste du ta tag i henne NU!
Skäll inte ut henne utan visa att du är någon att prata med, prata med henne varje dag, visa att du finns där och att du bryr dig.
Detta är råd från en tonåring så jag borde veta vad jag snackar om!
Film är bra att prata omkring.
Tack för filmtipset Antitanti. Har ju ingen fjortonåring än. Men det kan inte vara helt fel att förbereda lite....tyckte själv att Fjorton Suger (även om vi inte använde de begreppen då... 
).
Ett tips är att se en rolig film och verkligen få skratta ihop med. Har man det tufft så är det så otroligt skönt att få skratta ihop med. En en sorglig som berör. Dela känslor ger förbrödring (eller systerskap ).
Ha det gott!