Någon som bor i Schweiz

Hej! Vi bor inte i Schweiz men min pappa och hela hans släkt kommer därifrån och jag har mer eller mindre spenderat mina barnsomrar där ett underbart land tycker jag!

Pappa kommer från St:gallen men de flesta i min släkt bor i Zurich. På somrarna var vi mest i Ticino.

OJ vad jag längtar dit nu!!!

Hej igen

Givetvis kan vi träffas på "neutral mark", så att ingen behöver sitta jättelänge i bilen. Förslag på mötesplats? Helgen 21-22 och 28-29 har vi inget inplanerat (måste dock dubbelkolla med maken först). Vad tänker vi oss? Bara mamma-barn-träff, eller hela familjen? För min del ser jag gärna att hela familjen åker. Att åka en bit med barnen själv i bilen drar jag mig för. En timme är väl ok, men längre kör jag ogärna själv. Dessutom vore det kul att träffa hela era familjer. Och då är det ju egentligen helgerna som återstår.

Lilltjejen står och rycker i sin vagn och vill ut och åka så vi tar och går ut en sväng. Hon älskar sin vagn och idag, när det lite extra gnälligt med feber, är det skönt att hon visar att hon vill åka i vagnen.

Kram så länge.

Jag tänker mig ocksa hela familjen... Jag kör inte heller sa länge själv.
Förslag fran mig: Luzern tex. Vad tycker ni om det?
Helgen 21-22 passar bäst för oss.

Nagon mer än Barbafin och jag som kan den helgen???

Trevlig promenad förresten Barbafin...

Hej på er!

Här är en till svenska som hamnat i Schweiz.

Själv bor jag i St.Gallen sedan snart 4 år. Trivs också jättebra. Gift med en schweizare och har två flickor, 2 år och 7 1/2 månad.

Hej alla och det var ju ett tag sen sist...min kära mamma har varit här i 16 dagar och internet fick läggas på hyllan...har varit jättehärligt och jag har verkligen njutit av hennes råd och hjälp. Mycket fika blev det. Hur har ni det allihopa? När ska ni träffas?
Kramar från mej

Hej hej hallå.

Vad kul att vi blir fler och fler som skriver i forumet, även om det blir lite tyst emellanåt... För min egen del beror tystheten på att det varit lite fram och tillbaka med huruvida vi får besök helgen 21-22:e juli. Mina föräldrar och syster kommer ner i veckan innan och som sista budet lyder så stannar de även över helgen. Så jag får nog dra mig ur eftersom jag såklart gärna ser att de stannar så länge de har möjlighet.

Så oavsett om det blir något av träffen i juli eller inte så hänger gärna jag på en träff senare.

Lindeli; förstår av ditt inlägg att du njutit av mammas närvaro. Visst är det underbart när de nära och kära är på besök. Och såååå jobbigt när de sedan åker. Sist vi hade besök här så var det svärföräldrarna, och när de åkte så stod både jag och dottern på 3 år på perrongen och lipade i kapp. Stackars lilltjejen på 1 år förstod inte riktigt vad det var som hände och blev alldeles förskräckt.

Bis später!

Kul att traden vaknat till liv

Vi ska troligtvis till Geneve helgen 28-29. Da kommer vi ju förbi era trakter... Kanske en liten träff da istället? Vi kommer utan barn da isafall... Vi ska prova lämna Natalie till svärföräldrarna över natten nagra ganger innan sa vi vet att det funkar.

Jag tyckte inte det var sa svart att säga hejda till min mamma förut när hon reste hem eller när jag reste tillbaka men nu när vi har Natalie är det jättejobbigt. Mamma börjar ju lipa för hon inte far se sitt barnbarn pa länge och da börjar ju jag med att lipa...

Hej igen...ja idag är jag riktigt lessen, allting känns jättejobbigt och hemskt. Lillan har sovit dåligt och ja, fattas väl bara att man får en MASSA räkningar i posten så är dagen fulländad...
Vi åker hem till Sverige 1 Juli för att vara hemma i 24 dagar så kanske vi kan få till en liten tjejträff i augusti eller september?
Kram

Hallååååå ! *orden ekar i den tysta tråden*

Hur är det med er alla svenskmammor? Här är allt bra, men vädret gör mig lite konfys... Har aldrig varit med om ett så skiftande väder som den senaste tiden. Och jag tycker att det här växlande vädret gör mig rätt trött. Och när lilltjejen dessutom trotsar mig hejdlöst, ja, då är det lätt att höja rösten onödigt mycket mot henne.

För trotsar, det gör hon! Visst har äldsta tjejen också trotsat i sin dag, men lilltjejen tar alla pris. Och det som gör mig så arg är att hon är så utstuderad, hon vet precis vad hon inte får göra och gör givetvis så. Efter att ha börjat i sansad ton och säga till henne, övergår det till aggressivare röst och när hon fortsätter och dessutom hånskrattar mig rakt upp i ansiktet, lyfter jag in henne på sitt rum för att få henne på andra tankar. Är det så att hon märker att jag är arg på henne, skrattar hon "under färden" till rummet så hon håller på att storkna.

Låter kanske inte så farligt, men med samma sak 10 ggr per dag, så tar det rätt mycket på krafterna. Det går liksom inte att lämna henne en sekund utan att hon hittar på bus. Och där hånskrattandet mot mig när jag försöker visa henne tillrätta...

Eller gör jag tokfel?! Hur hanterar ni era små när de trotsar? Hon är ju trots allt bara drygt 1. Det är mycket lättare att hantera stora tjejen på 3, för henne kan jag ju prata med och genom samtalet få henne att förstå hur man skall göra.

Angående träff, jag säger som Lindeli, en träff i augusti eller september skulle passa oss bra. Vi kommer få några besök även i augusti, men i september blir nog allt mycket lugnare.

Vad säger ni?

Ha det så gott och hoppas att ni inte regnar bort.

Kram