Hör egentligen inte alls hemma i den här tråden (önskar att jag gjorde), men har en syster som är bosatt i Australien sen 10 år. Hon är gift med en aussie och har 4 barn, vi har alltid varit väldigt nära vänner och jag tänkte jag kan ge en lite hint om hur det är att vara anhörig till någon som är bosatt "down under"!
När jag möte min syrra på Arlanda för 11 år sen och det första hon gjorde var att vissa en bild på den fantastiska killen som hon möt i Australien och som skulle komma hit och hälsa på om några månader, så bestämde jag mig då och där att den där killen kan aldrig vara bra för henne och långt innan jag ens träffat honom så avskydde jag honom!
Med andra ord bara tanken på att hon kanske skulle kunna komma att flytta till andra sidan jorden skrämde rejält, och då var dom inte ens ihop än!
Hur som helst så komma han till Sverige och, visst han gick inte upp på min tio-topp-lista på en gång, men jag kunde ju inte låta bli att se hur lycklig syrran var, och hade nån frågat vad jag inte gillade med honom så var det nog egentligen bara det att han var från Australien som inte var bra! Jag var livrädd att förlora min älskade syster och bästa vän dit! Stackars kille!!
Nu var det ju som tur var inte jag som fick bestämma, så drygt ett år senare finner jag mig på ett flygplan på väg mot Sydney för att vara med på deras förlovningsfest och för att hjälpa syrran förbereda sitt bröllop som skulle ske i Sverige senare samma år. Insåg där på planet att det var dax att gör upp med den där gnagande känslan av att inte gilla hennes blivande man, så jag erkände för mig själv hur själviskt det var känna så och bestämde mig för att vara en hjälp och ett stöd för syrran, eftersom det ju inte är "bara" att välja att flytta så långt bort! Besämmde mig också för att på alla sätt det bara går vårda vår vänskap och fortsätta låta hennen vara en viktig del i mitt liv vart vi än skulle komma att bo.
Landade i Australien och har sen den dagen älskat det landet!!!
Syrran har nu bott där i 10 år och är mer australiensisk än svensk nu tror jag! Hon kommer aldrig flytta till Sverigen igen och det har jag förståelse och respekt för. Australien är ett härligt land att bo i och många saker känns lättare där än här. Har bott där periodvis själv (tills min egen kärlek dök upp här hemma i Svedala)och skulle om möjligheten kom inte tvecka att flytta dit, inte för syrran skull utanför landet i sig!
Visst saknar jag min syster fruktansvärt mycket ibland, att inte få dela vardagen och att inte få vara en del av hennes barns uppväxt mer än på avstånd får mitt hjärta att blöda, men vi lever i en tid när det går att lyfta telefonen och få höra varandras röster, det går att maila bilder och videoklipp och framför allt, det tar bara 1 dygn att flyga dit! När jag kom hem från Australien första gången så staratde jag ett sparkont med direktöverföring, så jag är alltid på väg tillbaka dit!! Så fort det finns tillräckligt med pengar och semesterdagar så bär det iväg!
Brukar tänka på dom som emigrerade till Amerika för bara 100 år sen, och som aldrig sågs till mer av dom som blev kvar här. Vi har så mycket fler möjligheter att hålla kontakten om vi bara vill!
Oj oj vad långt det blev!!! Förlåt!
Önskar er alla som håller på och har flyttat ner massor av lycka till! En vacker dag kanske jag också övertalat gubben att det är i Australien man ska bo!