Himmelbit - vilken härlig födelsedagsbild. Det där pianot har mina barn också, fast vi har placerat det ute hos deras farmor och farfar. Hihi...
Det är ju lite jobbigt med alla låtar till slut, särskilt favoriterna som spelas om och om och om igen.... men min favorit är hästen...hihi.
Bilder kommer på pysslet...I promise...om jag blir nöjd med dem. 
Kajsa - fulbilder är GREAT...det är ju då den egna inspirationen rinner till som mest känner jag. 
Alldeles för länge. Men...sanningen och säga är att jag nog sitter en del på dagarna också. Jag älskar att pyssla med barnen omkring mig för de blir nyfikna och frågar och vill vara "med" på olika sätt. Jag hoppas att jag då blir samma inspirationskälla för dem som mamma var för mig, hon som alltid satt med en stickning, sömnad eller virkning eller annat i knäet. Jag vill visa dem vad JAG tycker om och vill ta mig tid till det även när de är vakna så att säga. Många gånger kan jag sitta i köket och de sitter runtomkring mig och pusslar eller ritar eller gör något annat. Eller så är vi i vardagsrummet och barnen "målar" (på låtsas då tack och lov) i sofforna och de får använda virknålarna som penslar och så målar de med garnnystanen.
Nu kom den jag delar tidning med hem... nuuu ska det väl kunna bli lite lördagsmys och pys innan han ska skjutsa hem lagom lulliga svärisarna!?
Surfa sött med er, goa donnor.
Kram
Det sista av de fyra fynden i bloggen *stressar ut igen*
beasbarnslikheter.blogspot.com/
Juliah - grattis, grattis, GRATTIS till reportaget! Kan tro att du gärna vill hoppa över vår, sommar och höst - just för i år - och dyka rätt på nästa vinter och juletider?
Peak - kul med kaklet, man ser ju resultat så FORT och så är det ju nästan klart när man fått det på plats. Vad roligt! Får vi se några "efter-bilder" tro?
VSM - du hittar så fina skåp, hur GÖR du?
Himmelbit - vad kul med stegräknartävling. Håller ju på dig förstås!
Bloggat om koll på bloggandet
beasbarnslikheter.blogspot.com/
Peak...vad kul med snöflingorna! Får man se bild på dem också? :-P
Lite nytt från dotterns sängkammare, lite piffat av henne själv.
beasbarnslikheter.blogspot.com/
Hinner knappt kika in till er - det har varit två stressiga veckor och de närmaste två kommer inte vara mindre stresiga, men seeedan så har jag räknat med att jag ska vara "ifatt" allt och att jag ska kunna måla, pyssla och piffa, kika in här, blogga, dona och studera, bygga ut och vara med barnen igen. Det känns skönt att ändå tro sig kunna se ett slut på det.
Barnen är hos sin farmor och farfar igen och jag har tagit en paus i rapportskrivandet, skriver om IUP och ÅP (lärarsnack) och ska dra paralleller till litteratur och föreläsningar och egna erfarenheter. Känns så där aktuellt och intressant just nu, men jag knattrar väl på.
Maken bygger på hallutbyggnaden och är och handlar virke nu. I morgon ska ni få bilder på hur långt vi har kommit nu.
Kram
MariaV - jag om någon förstår din chock. Vi blev ju gravida med dottern när sonen var sex månader. Jag kan väl säga att det tog ungefär till sommaren, alltså ungefär ytterligare ett halvår för mig, att faktiskt komma över chocken och faktiskt FÖRSTÅ.
Jag kan bara skriva att:
- din dotter är liten nu, men hon kommer vara nästan två år när hon blir storasyster. Den lilla är det mer mata/söva med och den lilla är så nöjd med att ligga bredvid och se vad ni gör...det fungerade jättesmidigt för oss. Jag gjorde jättemånga saker med Hugo och hade Isabelle i sjalen eller på en filt bredvid. Byggde vi med lego låg hon med en stor kloss i handen, ritade vi så satt hon i mitt knä, grävde vi i sandlådan så låg hon och dunkade med en hink bredvid. Det fungerade toppen. De sov samtdigt, det var inte mer jobbigt att byta två blöjor än en (och din dotter är så pass stor att hon troligtvis är torr då dessutom)
- du hinner smälta allt under de här nästan tio månaderna som är
- de HAR stor nytta av varandra. Verkligen stor nytta. Jag ångrar inte en sekund att vi skaffade dem så tätt. Just nu säger dottern: "Vi måste plocka upp de här Hugo" och han svarar "Ja-a..och de här också...vad sjunger du?" "Imse vimse spindel tappade något på tån" "Jaha...den är bra....men vart går du nu? Det är inte klart än!" "Jag måste hämta polisbilen" "Men isabelle vi kan inte göra det förrän vi har plockat upp här...skulle du bygga en hund, eller?"
De är så samspelta och intresserar sig för ungefär samma saker samtidigt. Jag kan göra samma saker med dem utan att det är för "svårt" för den ena eller för "barnsligt" för den andra.
Alla ålderskillnader har förstås sina fördelar, men jag försöker visa på alla stora fördelar som faktiskt finns när de är så jämna i åldern och utvecklingen.
Du är skräckslagen nu, men det kommer bli toppen och du kommer fixa det galant och barnen kommer bli exakt lika älskade (för det kommer jag ihåg att jag var orolig för när jag väntade andra barnet)
Juliah - vad är pengar gentemot lycka???
Och ett jobberbjudande som du vet att du skulle trivas med såsom detta - gentemot ett lärarjobb som du inte har än på en skola du inte känner till med elever och kollegor du ännu inte känner?
Pengar är mycket, men inte allt och ett jobb kan generera i mycket annat om du inte skulle trivas. Det är ju inte så att du kommer skriva på ett livstidskontrakt. Prova på det här ett tag och sök lärartjänster till våren ifall du inte skulle trivas vetja.
Lite skapardrömmar i min blogg...suuuuuuck, man skulle ha tid att pyssla dygnet runt!!!beasbarnslikheter.blogspot.com/
Jag har röd-vitrandiga tyger både från IKEA och från Panduro (som ju har postorder). Det randiga som jag har på mina vimplar är från Panduro (Tildaserien tror jag till och med)
Kikar in en mycket snabb snabbis....det är så otroligt mycket som händer nu så jag har ingen tid att sitta vid datorn knappt. Jag avslutat en kurs och startar upp nästa nu i veckan. Däremellan har vi lite sjukdomar och nya pysselprojekt, utbyggnaden och jobbet. Ja-a...det är helt enkelt mycket just nu. Jag syr vimplar för fullt nu, har fått in en mängd med beställningar, det är kul och så har jag fått in många beställningar på virkade saker och det känns roligt, för det är även sånt jag kan göra på tåget. Är inne i en virkperiod nu så det passar mig perfekt, annars skulle vi drunkna i virkade saker här hemma.
Nu är det dags för lite sen mellis här, sonen ska iväg och bada och det kommer bli sen middag ikväll. De behöver lite att stå sig på.
Hoppas allt är bra med er övriga.
Kram Bea
Nu har jag skumläst ikapp de senaste sidorna, men hinner inte alls med här längre. Jag tycker det är otroligt tråkigt, men det mesta står på ända just nu. Jag är lite förvirrad och känns som om jag håller på att "ömsa skinn" på något sätt. (Kan inte förklara det bättre tyvärr).
Jag försöker att bara vänta ut och låta saker och ting lägga sig på plats innan jag själv går vidare med olika saker. Jag syr klart vimplar åt andra och virkar. I övrigt är det lugnt på heminredningsfronten, det är bara ren städning, knappast någon piffning alls. Jag har varken ork eller lust till det just nu - inredningssuget har liksom lagts på is ett tag och jag väntar på att inredningsintresset ska tina upp i kapp med att vårvärmen kommer.
Det är så mycket som händer på hemmaplan att bygget har fått stå tillbaka mycket också. Det gör ju också att det blir en overklig känsla, som att det aldrig kommer bli klart. Jag planerar varken kök, hall eller sovrum eller någonting nu eftersom det känns som om det är så lååångt kvar, även fast det kanske egentligen inte är det, bara vi får tid till det. En tung slöja av sjukdomar och förkylningar som lägger sig över vardagen och helgerna som ett tjockt, kvävande täcke gör ju inte saker och ting bättre, men det är ju inget unikt för oss, så är det ju för de flesta familjer just nu. Det är helt otroligt vad många som är sjuka just nu. Vi har halva lärarkåren på plats, hälften av de som är kvar är sjuka, fast jobbar ändå då det inte finns resurser. Klasserna är halverade, vi skickar hem sjuka barn varje dag...kaotiskt.
Men...den här veckan känns som om det ändå är en vändpunkt. Min kurs har påbörjats, min gamla har avslutats, nu är det att få igång den här kursen i rullning. Det blir ljusare vilket gör att man kan hålla på och bygga längre på kvällarna och att man framför allt ORKAR mer.
Nu ska jag avlsuta min "bibel" här och bara säga att jag saknar er, men att jag måste försöka få tid över till mitt liv och till att få vardagen att fungera.
Bea