Har inte alls hunnit med här, eller jo hade kanske hunnit men har svårt att koncentrera mig på nåt annat än allt som händer så fort i mitt liv just nu.
Håller som bäst på att läsa ikapp lite, bara för att jag är så nyfiken
Men kände att jag måste kommentera lite här emellan, högst troligen har ni redan pratat om det här så jag kommer lite sent
Mori: Så vackert du skriver! Och det är ju precis så det är *torkar ögonen*
Bea:
Nu har ju jag inte jobbat hela tiden när vi har hållit på här hemma, men vi började för 4,5 år sedan och sen dess har vi hållit på har det inte varit huset har det varit gården. Mannen är en sån som håller på som en blådåre och jag har känt att jag måste heppa honom lite, få honom att tänka på sig själv också och inte slita ut sig helt och hållet. Men barnen och marktjänsten har varit till största delen på mig. Nu har jag ju varit mest hemma speciellt när vi haft som mest att göra och det har väl varit tur. Men sen är jag också en som helst vill t.ex städa själv så jag vet att det är ordentligt gjort och var alla saker är *skäms* fast jag vet att mannen skulle säkert göra det lika bra!
Nu ska jag ju börja jobba och det är några pirriga månader framför mig, ja jag säger mig för nu är det den tiden som kommit då jag måste börja släppa mina krav ordentligt! Mannen jobbar skift och kommer ju att vara hemma vissa förmiddagar med Ida, men kvällarna kommer vi inte att se honom alls. Vilket betyder att när jag kommer hem från jobb, och är trött, då börjar cirkusen här hemma, läxor, middag, städa, tvätta och hinna leka med Ida, prata med de äldre och jag vet redan nu att jag kommer att ha ångest för att jag inte räcker till. Lite olyckligt var det ju att mannen hann tacka ja till tränarjobbet innan jag fick mina jobberbjudanden men livet bjuder på överraskningar ibland och jag måste tänka som så att det handlar bara om 2,5 månad.
Men för min del handlar det mest om att jag måste svänga om det som jag nu ser som jobbigt och svårt till nåt positivt i huvudet, sen kommer det att gå bra! Och för dig så verkar du ju redan ha börjat göra det, ni kommer att klara det galant men ibland kommer svackorna och det är naturligt! Kram vännen!
Förlåt för min roman 