Tvinga barn?

Jag vet inte riktigt vilken ålder du tänker på.. men mina söner blir snart 16 mån och en av de skriker och stretar emot när d dags för påklädning..men jag gör d endå.. försöker me lite lek och så eller att han får testa själv eller hjälpa mej..

men vid påklädning om vi ska ut så då tvingar ja..låter hemskt och säga tvinga me men d är ett måste...men d går i perioder här..

Håller med om att ett ord som TVINGA är helt oppassande här. Vad det handlar om är att man gör något mot barnets vilja, rätt så långt. Men, det handlar ju bara om att vara en förälder som är den som tar hand om en människa som inte är färdigt nog att ta hand om sig själv.

Jag är så lyhörd jag kan vara med mina barn och försöker verkligen låta dem ha så mycket ansar över sig själva som bara går. Men det tar ju aldrig bort att vi föräldrar sätter upp gränser för deras dagar/vardag. Vi sätter ramarna för vilket ska vara det som de rör sig inom. Inom det kan man sen resonera, ändra efter deras önskningar, prata runt etc... Men utan det så blir ju allt bara en enda röra av en massa olika viljor beroende på hur många olika åldrar på barnen man har....

Tvinga låter så hemskt, men vissa saker bör barn lära sig och vänja sig vid. b Ska man ha barnvakt bör det vara en person som barnet känner sig trygg med, att lämna barnet ensam med en okänd person är inte så snällt. Tänk om du själv blev lämnad ensam med en okänd människa och så skulle du helt pöltsligt göra som den säger och umgås med denne person utan att du egentligen vet varför... Är barnvakten en persom som barnet gillar, då känns ju inte situationen tvångsmässig utan mest rolig och spännande!

Jag tvingar aldrig min son att äta, men däremot brukar jag få honom att smaka lite. Han kniper nästan alltid igen munnen när första skeden kommer. Kniper han med munnen, så "duttar" jag lite mat på läpparna och han smakar alltid då. Gillar han det då så öppnar han munnen och äter bra, gillar han det inte så fortsätter han att vägra och då trycker jag absolut inte in skeden i munnen. Överallt hör man ju att barn inte svälter så länge de erbjuds mat, så det är ingen fara om de missar ett mål nångång.

Sen kommer jag att ex tvinga mina barn att följa med om vi ska nånstans, man kan inte lämna dem hemma själva. Och jag kommer inte låta dem ha skitiga eller trasiga kläder om vi ska åka bort heller.

Jag tror att alla människor behöver gränser och regler. Jag tror att det i många familjer finns för lite av den varan, och det är därför många barn blir oroliga och hittar på dumma saker.

Det är befogat de gånger när det kan skada barnet eller någon annan.
Annars inte

jag kör takiken istället:

det är kallt. du måste ha jacka annars fryser du.

JAG VILL INTE!!

okej då får du frysa. går ut i Tshirt i minugrader. lär sig en läxa. (tar med jackan) så ber hon om den så får hon den...

Men vad är poängen?

Ska dagis/skolpersonal göra samma sak med dina barn när de inte vill ha jacka där?

ja, det tycker jag. jag tänker inte binda fast henne och slita på jackan.
hon tar sina ega beslut så länge det inte är något hon tar alvarlig skada av.

sen lär hon sig vilka beslut som är bra och dåliga. De måste ju fatta VARFÖR man vill att de ska göra som man ber dem

det där är svårt tycker jag. "tvinga" gör jag i situationer där det är nödvändigt, som tex mediciner so nämnt innan.
sen tycker jag man har olika "krav" på vad man förväntar sig av barnet beroende på ålder, tex så "tvingar" jag på min 10månaders jacka när vi ska ut fast hon inte vill, men min 2års pratar jag med/lirkar med så jackan kommer på även om hon inte vill.
städa rummet ska min 2års hjälpa till med, men om jag tar 10saker och hon 2 är jag nöjd, men jag kan tänka mig att så småningom blir ju kravet att hon ska städa själv, och då "tvingas"hon göra det.
så det skiftar ju...

och som någon skrev, kramar och pussar är ALDRIG nåt tvång, det ger man till de man vill!!!

Jag tycker att vissa saker är inte förhandlingsbara tex ytterkläder vid 20- eller tandborstning. Visst kan man försöka övertala så gott det går, men ibland måste vi föräldrar tvinga barnen. Dom förstår inte konsekvenserna av sitt handlande. Barn får för mycket valmöjligheter nu för tiden tycker jag.

Jag hade en diskussion om just att tvinga barnen med dottens förskollärare. Det var så att hon absolut inte skulle gå till bilen, hon skulle kolla på massa saker och bara springa åt andra hållet.
Förskolläraren rådde mig till det jag själv också tänkte göra. Jag tvingade henne att följa med, lyfte bara upp henne och gick istället för att invänta henne.

Det handlar ju om att barnen testar en till 100% heela tiden. Inte ta på sig kläder, inte sova, inte äta och allt sånt. Jag annser att det är jag som förälder som måste visa mitt barn att jag bestämmer för att hon ska funka bra i samhället sen. Hon ska kunna funka i skolan och på arbetsplatser utan att tro att man kan göra som man vill jämt.