Tvinga barn?

Håller med! Bra formulerat!

Vi försöker så gott det går vara bra förebilder, vilket har resulterat i dagens spännande ICA-besök, där treåriga dottern sa till stängda dörrarna in till affären (automatiska):
- Ursäkta mig!   för att de skulle öppna sig så hon kunde gå ut  

Även saker som att säga tack när man får saker, tacka för maten, säga välkommen när man får gäster och liknande går oväntat snabbt om man själva tackar.

Ja, det är ju stor skillnad! 

Det är viktigt att visa att INGEN får jämt som man vill. Mamma får inte det, inte pappa, inte storebror.  Men bara lärdomen att barnet inte alltid får som den vill som enskild lärdom känns lite överarbetat. 
"Du ska minsann inte tro att du får precis som du vill!!"  
 

Att tvinga dom ha varma kläder när det är kallt ute är OK.
Däremot är det ju inte nödvändigt med finkläder på ett kalas om de inte vill det.

Sedan är det ju svårt att tvinga, men man kan ställa det som villkor. Dvs om de inte vill ha på sig varma kläder så får de stanna inne. (Kan förstås bli problem om man själv måste ut ... då får de väl bli lite tjat.)    

Vi tvingar inte Lovis att smaka, men vi kör med ultimatum där. Som tex "Om du inte provar får du inte xxx" osv. För prova tycker vi att hon ska göra, för oftast tycker hon om det. Riktigt udda saker (som starka ostar, sill osv) kräver vi inte att hon ska testa, men som tex currysås, en ny grönsak eller liknande.

Tandborstning är tyvärr tvång. 4 av 5 gånger accepterar hon läget och låter oss borsta men den 5:e gånger så blir det med tvång. Skitjobbigt och supertråkigt men så är det.

Att gå till dagis/åka när vi måste/följa med när det krävs/hålla hand eller bli buren vid vägar och parkeringar, där har hon heller inte något val.

Kläder har hon det ganska fritt med. Även när det är sjuttioelva minusgrader. Hon har till och med gått ut naken med gummistövlar och badring när det var kallt. Det tog inte många sekunder innan hon ville ha kläder på sig (och fick såklart det, vi hade det med oss i handen). Hon lärde sig och det har väl kanske varit ett fåtal gånger efter det som hon vägrat.

Gå och lägga sig är också något hon måste göra, men det krävs sällan tvång till det. Hon vet liksom att det är sängdags när vi säger hej då till pippi. Det kan vara trots men då är det bara att bära in henne och that´s it.

Mediciner och febertagning är tvång, och jag hatar det, men vid såna tillfällen så finns det inga alternativ.

 

Det absolut värsta tvånget jag genomfört har varit vid sjukdom. Ena gången en lungröntgen. Då fick min sambo hålla fast henne med våld på den kalla bristen, raklång med armarna över huvudet samtidigt som hon röntgades. Jag hörde hennes gallskrik hela vägen ut, usch usch usch.

Andra gången var när hon slagit upp hakan och hon behövde sys. Då var vi fem personer som höll fast henne samtidigt som hon först fick bedövningsspruta som skulle börja verka och sedan själva syandet i sig. Har aldrig varit med om något så hemskt som hennes skrik, panik och rädsla då. Lider än idag av det.

Det är väl klart att barn ska uppfostras, det är för barnets bästa....att kalla det tvinga låter lite konstigt, när det handlar om helt vanlig barnuppfostran, barnen bestämmer inte, det är föräldrarna som ska göra det.

 

Det handlar snarare om vad man menar med fostran. Nej, sjävklart bestämmer jag som vuxen, men det ger mig också ett enormt ansvar att inte missbruka den absoluta makt jag har som förälder. Att respektera barn kroppsintegritet exempelvis tycker jag är oerhört viktigt även om jag har makten att strunta i det. Möjligheten att bestämma allt gör det inte alltid  rätt. Avsevärd skillnad.         

Jag vet inte om jag håller med. Det är inte värt hur mkt bråk/tvång som helst. Jag menar. Ibland så kan det vara ok att trots allt gå ut utan ytterkläder om man nu måste till dagis en viss tid. Då får man ta med ytterkläderna så man kan klä på sig på vägen om man börjar frysa. Eller att man får stanna inne om man vill gå ut, men vägrar ytterkläder.

För vad ska man göra, med våld dra på kläderna?

Ja, den där listan tycker jag var väldigt bra! Sådär tänker jag också.

Nu vet inte jag hur långt du har till dagis men mer än 5 minuter rask promenad i 10 minusgrader, utan ytterkläder verkar inte sunt.

I regel behöver man bara göra vad som måste göras ett fåtal gånger, därefter funkar det oftast bra eftersom barnet då lärt sig att det inte hjälper att sätta sig på tvären.
Om man däremot släpper igenom vissa saker ibland, gör undantag, ja då lär man få fortsätta med det, kanske i all evighet.
Vet man med sig att det trilskas det minsta vid ett visst moment får man se till att vara ute i god tid om man har tider att passa.

Vi har ca. 30 min till dagis. Och här blir det ner mot -30 grader på vintern. Det är ju det jag menar. Att "man gör det man måste göra". Men att gå utan ytterkläder (är det riktigt kallt skulle tex. min son ändra sig i princip så fort han satte foten utanför dörren) blir ett eget val där de själva får uppleva den direkta konsekvensen om man inte tar på kläder. Att tvinga (med våld?) på kläderna tror jag bara upplevs som kränkande och jag vet egentligen inte vad de lär sig av det? Jag tror inte att man alltid måste vara konsekvent i sin uppfostran. Barn är tillräckligt smarta för att förstå att tex. mamma och pappa gör olika. Det är olika regler som gäller hemma och borta m.m.

Tvinga tycker jag är ett starkt ord. Men i många situationer kan man inte kompromissa och det är upp till varje förälder att själv avgöra vad som är viktigt för stunden. Vi har några regler/rutiner som vi inte vill kompromissa med, men ibland släpper vi på vissa saker beroende på situationen, till exempel:

Borsta tänderna.
Tvätta händerna när man kommer hem och efter toalettbesök.
Städa efter sig/ta undan tallrik efter maten.
Vänta på sin tur.
Fråga innan man lånar/tar något.
Läggtider.
Inget skrik och spring inomhus
Lyssna på och respektera varandra.
Följa trafikregler.

Mycket handlar alltså om att uppehålla sin hygien, hålla ordning här hemma och undvika så mycket tjafs och bråk som möjligt samt säkerhet!

Om jag då förstår saken rätt så går inte din son till dagis utan kläder, utan klär faktiskt på sig när han märker hur kallt det är ute.
I så fall kommer saken i annan dager.
Problemet är ju då löst.

Men vilket barn gör det? Vilket barn går utan ytterkläder en längre stund i minus 10 grader? Har man inte gjort det till en konflikt där barnet känner att det är viktigt att hålla ställningen så kommer han/hon vilja ha kläder så fort han/hon sticker näsan utanför dörren.

Bättre att barn får erfara sådant själva så kommer de att klä sig av rätt anledning, dvs för att det behövs för att inte frysa och inte för att mamma/pappa säger det. Viktigt i förlängningen.

Jag skulle nog hellre låta barnet gå utan ytterkläder, det rör ju faktist bara barnet självt. Om det skulle gälla farfars 50årsdag är det respektlöst att dyka upp i t.ex.mjukisbyxor, då skulle jag nog tvinga.

Och ja, jag skulle nog kunna dra på kläderna med våld om jag inte fick något annat att funka.

I alla situationer som du som förälder tycker är viktiga. Jag ska ge några exempel:

Tycker du att det är viktigt för dina barn att de lär sig att äta alla mat för att du tror att det kommer gynna dem i deras liv? Om svaret är JA - är det rätt att tvinga dem att smaka allt.

Tycker du att det är viktigt att barnen lär sig att känna sig komfortabla i "finkläder" som en förberedelse för vuxenlivet? Om svaret är JA - då är det rätt att tvinga dem att sätta på sig finkläder på släktmiddagen.

Tycker du att din bedömning av vad som är lämpliga vinterkläder är den korrekta? Om svaret är NEJ, du anser ditt barn veta bättre eller du kanske tycker att det är ointressant - då låter du barnet bestämma.

Tycker du att det är viktigt att barnet lärs sig att relatera till andra människor via barnvakt eller att det är viktigt för dig och din mans skull att få egen tid? Är svaret JA - då får barnet acceptera barnvakt. 

Sammanfattningsvis så tvingar du barnet för att du anser att de gagnar barnet/er familj på kort eller lång sikt. Men tvinga inte bara för "att så här uppfostrar man barn" utan välj de saker som du tycker är viktiga och vad du tror att ditt barn behöver. 

Tveksam argumentation anser jag. Det handlar snarare om hur man tror att man når ett specifikt mål. Även om man som vuxen anser att man utan tvekan gör en mer korrekt bedömning av korrekt vinterklädsel, så måste man inte alls tycka att det därmed är rätt att tvinga på barnet dessa kläder eller dessa åsikter. Att exempelvis lära barn att känna sig komfortabla i "finkläder" har jag svårt att tro man når på ett effektivt sätt genom tvång. Jag tycker att det är viktigt att barn för framtiden lär sig äta all slags mat - och just därför skulle det aldrig falla mig in att tvinga. Jag tror det snarare har motsatt verkan.

Tvång är väl snarast något man tar till som sista utväg så att säga.

Ja, jag var nog otydlig och hoppade över ett par steg:

Ja, självfallet så måste du tro att du uppnår målet som du vill uppnå genom att ta till tvång. 

Och för det andra råder det en viss förvirring i hela tråden vad det är att "tvinga" någon. Man kan tvinga på olika nivåer. Allt från att säga: "vi går inte förrän du har klätt på dig", till att fysiskt tvinga på någon kläderna. 

A) Tycker jag  att de är viktigt och rät att t.ex. lär sig att känna sig komfortabla i finkläder? Och hur viktigt i så fall?
B) Tror jag att jag uppnår detta genom att tvinga dem att ha finkläder på morfars kalas?
C) Hur mycket tvång och vilken typ av tvång är rimligt i förhållande till A) och C)? 

Min övergripande poäng var det att många tvingar barn till saker och ting utan att tänka efter om de verkligen tycker att det är viktigt och om de verkligen uppnår vad de vill, medan andra tycker att det är viktigt men inte tvingar barnen för att det är fel att tvinga barn. Lösningen ligger i mitten och det fordrar en hel del tanke att fatta sina egna genomtänkta beslut i frågan. 

Här är jag helt med dig .