Vi med GBS (grupp B streptokocker) Stöttetråd under graviditeten

flower 79: Ja, det är ju det jag förstått att de vill undvika att bakterierna blir resistenta. Det är därför jag inte riktigt förstår varför vissa blir behandlade så ofta/mycket?? Om bakterierna ändå kommer tillbaka, vad är då meningen med att behandla?

De ger olika sorter AB för att de INTE ska bli resistenta.... konstigt nog ger de Furadantin till nästan alla och jag har ALDRIG hört talas om att de har hjälpt.

OM bakterierna försvinner även om det bara är för några veckor eller månader och sedan återkommer, så har de iallafall försvunnit under en tid och under den tiden har man undvikit att smitta barnet... så resonerar jag iallafall.

Idag var jag och lämnade mitt sjukintyg och det gick bra... känns mkt bättre nu och jag känner mig lättad att slippa den bördan och stressen.

Tänk om denna tråd hade funnits sommaren 2000.

Vad glad jag hade vart då. Vad mycket svar jag hade fått då. Vilken kunskap jag hade haft då.

Massor av kramar till er alla oroliga.

/Susanne

Som jag fatta det hela, så behandlar dom om det finns hög halt av Gbs för att hålla nere halterna. Om man har otur att hamna på en hög nivå flera gg under grav, så behandlar dom igen. Men då är det ju noga att dom skickar odlingar hela tiden. Det är ju lite små jobbig balans med olika behandlingar av allt. Viss del av tabletterna skuttar över till fostret också. Och då blir man ju orolig för vad det kan göra ivaf tidigt under utvecklingen. Men samtidigt känns GBS som ett så stort hot mot ens barn att man vill ju inte bara sitta nöjd och vänta och se heller. SÅ allt det här med GBS och behandlingar är super drygt att tänka på tycker jag. Sen att dom vill trösta en med att många går med det i höga halter utan att ens veta om det och allt går super. Går ju liksom inte in när man vet att man bär på det själv.
Har setat och försökt övertyga mej själv många gånger att det inte är nått särskilt med att bära på det. Men det funkar ju liksom inte till slut ändå.
Det är ju inte en själv man är orolig för, utan livet man bär på.

Dom ringde mej igen och sa att jag ska dubbla dosen Furadantin för att få bort min uvi.Det var viktigare i nuläget pga av tidigare njurproblem. Men inget extra för Gbs just nu, utan när dom antingen sätter igång mej eller om det startar självmant så sätter dom dropp direkt. Så det känns skönt att man är garanterad det nu ivaf. Sen är det ju bara att hoppas att hinns med i tid.

Fick ett litet inlägg i min GB från TS hon udrade om jag ville berätta lite hur det var för mig.

Min dotter är född i aug 2000.
Hon föddes i vecka 38+5 vattnet gick 38+3.

Jag fick inte åka hem eftersom hennes hjärt ljud var så höga.
Vattnet gick på lördagen.
På söndags fm hade jag fått hemska frossningar ingen feber direkt låg på 37.7-37,9 i temp.

Dess frossningar kom och gick hela söndagen och natten till måndagen.
På natten mot måndagen blev vatten meckoniumfärgat.

Inget gjordes på natten inte heller på måndags fm.
Mina frossningar kom tätare och tätare.

När kl blev 16 på mån em bestämndes det att göra ett snitt för att plocka ut henne. Hennes hjärt ljud sjönk till under 50 under en längre tid.

Kl 16.57 föddes Mathilda,en liten tjej på 2725 gr. Läkarna beskrev henne som ett mycket magerlagt flickebarn..

Mathilda hamnade på BIVA för att vila upp sig.
Ingen visste att jagbar på GBS.

När mathilda var ca 2 timmar gammal så märkte läkaren att Mathilda blev slö och blek.
Han var snabb på att ta prover. Han satte in antibiotika på henne innan provsvaret var klart.
Hon fick Claforan + Doctacilin i kanyl.

mathildas CRP var på 80 då hon var 2 timmar gammal.

Mathilda behandlades med dessa antibiotika i flera dagar. Efter 6-7 dagar fick hon Kåvepenin i sin sond. Efter 10 dagar fick vi åka hem. Då fick hon Kåvepenin i munnen 2 ggr dagligen.
Samanlagt fick hon PC i nästan 3 veckor.

Jag då... Inte för att jag brydde mig att jag var sjuk. Jagville bara att Mathilda skulle leva och må bra.

Min CRP var på 536 efter 6 dagar på 400.Mådde skit gjorde jag.

Jag hade då ingen aning om att GBS fanns då mathilda föddes.

Det jag reagerar på nu i dag är att det är så nonchalant från MVC/läkare.
Det är ju en farlig smitta om den inte behandlas.

Mathilda mådde efter några veckor bra. Hon åt upp sig och blev en glad och pigg tjej.

Idag är hon 7½ år går i första klass.

Inga sviter av sin start i livet.

Vill ni veta ngt mera så fråga gärna.

/Susanne

Hej! Ny i tråden... ni verkar så kunniga på området så jag hoppas ni vill och kan svara på mina frågor
Jag hade för ett par veckor sen ont långt ner i magen, misstänkte UVI men odlingen visade ingen. De tog även prov från tappen och även det var negativt. Hann äta Furadantin en vecka innan provsvaren kom. Det onda har försvunnit men däremot så har jag fått mycket sammandragningar, varje gång jag reser mig upp och går så drar magen ihop sig. Känns fortfarande som att jag skulle ha UVI..

Läkaren jag träffade sist vill att jag lämnar en urinodling om en vecka och nu när jag fick remissen ser jag att det är förkryssat "Bakterier, rutinodling" men under det står det "GR B Streptokockantigen". Är det det som är GBS-odlingen? Låter onekligen så... Kan man ha GBS i urinen fast inte på tappen?

Många frågor, hoppas ni har svaren