• Full av förhoppning

    Vi med GBS (grupp B streptokocker) Stöttetråd under graviditeten

    Hej!
    Fick reda på i Torsdags att jag har GBS och jag mår skit. Är livrädd!
    Barnmorskan säger att det inte är nåt farligt och att jag ska ta det lugnt etc... och att det är vanligt att kvinnor har det under graviditeten någon gång. MEN jag har läst på nu och vet att jag har den farligaste sorten... dvs så kraftigt att jag har det i urinen vilket ger ökad risk för att smitta bebisen.

    Har läst om så många där bebisen dött i magen under graviditeten och jag är livrädd.
    Har fem missfall bakom mig varav tre på raken och är nu äntligen i vecka 12 och vågar fortfarande inte glädjas ett dugg... är nästan övertygad om hela tiden att bebisen inte kommer att ha några hjärtslag nästa ultraljud

    Äter Furadantin nu men vet inte ens om det är antibiotika eller om de tänker ge mig antibiotika om detta inte funkar.
    Ska på Ultraljud och NUPP test den 19 december.... en evighet iväg

    Någon med solskenshistorier eller någon annan som har GBS som vill följas åt och stötta varandra.

    Kram


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-17 20:17
    Jag är nu i vecka 18 och går på min tredje antibiotikakur för bakterierna är kvar.

    Jag är inte lika "hispigt" rädd längre och försöker tänka positivt, men ändå gnager det i bakhuvudet och orsakar stress.
    Har blivit sjukskriven sedan i förrgår pg a psykisk stress. Känns som en lättnad då jag bara fick dåligt samvete och mådde sämre av att inte riktigt kunna sköta mitt jobb.

    Det har hjälpt mig mycket att höra om andras solskenshistorier och det känns bra att kunna stötta andra i deras oro och känna att man inte är ensam i detta.

    KRAM på er alla GBS:are! Vi ska klara detta!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-03-04 18:23
    Ligger inlagd på BB i Lund för tidig vattenavgång 21+0. Har legat i strikt sängläge i 22 dygn nu och får sprutor i benet varje dag för att inte få proppar, har stödstrumpor varje vaken timme på dygnet, får andas i en manick tio ggr per timme för att inte få lunginflammation.
    Tar blodprov varje dag för att hålla koll så jag inte får infektion, tempen 2 ggr per dag och lyssna på hjärtljuden 2 ggr per dag. Blodtrycket tas kontinuerligt och urinprover. Cervixprover då och då med odling samt kortisonsprutor i skinkan för att skynda på lungmognaden.

    I övrigt ligger jag ensam i ett enkelrum och tittar på tv och surfar om prematurbebisar och läser för att fördriva tiden. Är i skrivande stund v 24+1 och läcker vatten varje dag nu. Hoppas och ber till högre makter att Elias får stanna kvar i magen ett tag till innan han föds, och varje dag är en seger och 3% större chans för överlevnad.
    Det var det ingen som trodde när vattnet började gå för drygt 3 veckor sedan.
    På alla hjärtans dag fick vi besked om att det i princip var kört, men han hänger kvar än min lille kämpe.
    Kram
    Linda
  • Svar på tråden Vi med GBS (grupp B streptokocker) Stöttetråd under graviditeten
  • Full av förhoppning

    Det var just googla jag gjorde för att jag inte fick någon info från min barnmorska och det var då jag fick infon som gjorde mig ännu mer orolig. Har man det i urinen så ökar risken och har man även symtom utöver det så ökar risken ytterligare, och om man som jag har FEM missfall bakom sig och har TRE bekanta som förlorat sina barn så är det lätt att man oroar sig.

    Har nu ätit 3 kurer antibiotika då jag har GBS i både urinen + UVI men det har inte hjälpt. Är inte lika orolig längre men är ledsen för att jag inte kan gå och bada med min dotter... inte åka och sola och bada på en restresa som vi tänkt innan man får flygförbud, och inte kan gå och simma för att träna upp min rygg. Oron finns där ändå i ryggmärgen men jag försöker att inte låta den förstöra för mkt.

    NU är det lättare för i dagarna började bebisen ge sig till känna och buffa runt Så nu känns det mycket verkligare och det är lättare att vara lugn när man känner livet i magen

    Men jag förstår precis vad du menar och jag lär reta mig efter förlossningen att oron fick ta så mycket glädje från min graviditet.

    Tack för ditt inlägg.
    Kram på dig


  • Marlene B
    Skruttis1979 skrev 2008-01-22 08:30:07 följande:
    Nej, så är det ju...Men i början då man fått beskedet att man har GBS, är man orolig som fan. Och det kan vara skönt att ventilera den oron.Jag är inte orolig längre, man lär sig leva med det och det är ju som du säger; det finns så mkt som kan gå snett ändå, både under graviditet och infektioner etc. efteråt... Men ibland när man läser på om ex. GBS, så kommer nya orosmoln upp; dels från artiklar, dels från andras hemska erfarenheter.Man suger lättare åt sig av det som kan gå fel, än de historier där det gått bra...Jag tycker det är bra att det finns en tråd där man FÅR vara nojjig och orolig och ingen klandrar en för det - utan försöker stötta och ge råd istället!!
    Jo mitt inlägg var inte till för att klandra bara så ni vet. Och det är jättebra at du lärt dig leva med vetskapen om att du har GBS.

    Nackdelen är ju att man läser om så mycket skit om det aktuella tillstånd man är i, jag gjorde iallafall det, man läser och tar åt sig av missfallshistorier innan v 12 och inbillar sig en massa, man läser om missed abortion som inte uttäckts innan ULet och inbillar sig en massa och man läser om att någons barn dött av GBS och inbillar sig mycket onödigt. Jag tror att det bästa är att inte läsa olika tråkigheter då du själv är i den perioden det kan hända, men att läsa fakta och statistik är bara nyttigt då inser man att det oftast faktiskt går bra och man slipper oroa sig i onödan.

    Om man tänker på hur många som har GBS och hur ovanligt det är att något gårt snaett så är det egentligen inget att oroa sig över. Risken är väldigt liten att något ska hända.
  • Ansso

    Här är en till som har konstaterad GBS , fick veta det i v.6 , är nu gravid i v. 23
     
    Har haft en period av tidiga sammandragningar i v. 18, men de gick över med MKT vila , o då menar jag mkt, va sängliggande i en vecka. Dessa sammandragningar va orsakade av GBS:en ..
    Jag va också som ngn skrev sketa orolig i början, men har nu mer eller mindre accepterat att sådant är läget & det är bara att hålla tummarna att förlossningen går bra, trots allt mest riskabelt då , att bebbe får det menar jag ..

    En sak jag inte kan förstå är att till mig sades det att man inte gör plnaerade kejsarsnitt pga GBS, men det är ju just under förlossningsförloppet som det är som mest kritiskt att smittan överförs till bebbis ..
    Men man gör minsann plnaerade kejsasnitt pga herpes & oro bland annt .. I vilken kategori sätts GBS då undrar & tänker jag då .. det minst riskabla för bebben måste ju ändå vara kejsarsnitt ...

    Nu kommer ju jag iofs få antibiotika dropp så fort förlossningen startar men det ger ju inga garantier ..

  • Marlene B
    iroma skrev 2008-01-22 08:34:12 följande:
    Svar på #437Bra inlägg!!!!Har bestämt att jag ska lyssna på läkaren för hon är ju trots allt specialist inom detta område och borde veta bäst.Däremot skall jag kräva att få antibiotika vid förlossning så jag kan känna mig lugn.
    Bra

    Full av förhoppning:

    Jag förstår verkligen om du är orolig då du haft 5 missfall bakom dig men det är ändå synd att du inte fått all info av din BM, det är lätt att få upp tråkiga berättelser om man googlar utan att veta vad man ska googla efter.

    Lycka till med era graviditeter och snälla sluta oroa er, allt går bra
  • Skruttis1979

    Ja, läsa på fakta är ju det bästa... och strunta i allas berättelser (om det inte är solskensberättelser vill säga)...

    Har man fakta, kan man kräva mer av läkare och bm därefter.

  • Full av förhoppning
    CloudBerry skrev 2008-01-22 08:41:29 följande:
    BraFull av förhoppning:Jag förstår verkligen om du är orolig då du haft 5 missfall bakom dig men det är ändå synd att du inte fått all info av din BM, det är lätt att få upp tråkiga berättelser om man googlar utan att veta vad man ska googla efter.Lycka till med era graviditeter och snälla sluta oroa er, allt går bra
    Precis det är så jag känner.
    Man känner att barnmorskan inte är så påläst och det gör ju en lite nojjig och så börjar man googla själv och söka och då hittar man tyvärr mest sorgsna historier.

    Därför startade jag denna tråden och efterlyser solskenshistorier i massor för att lugna oss hispiga
    Och i och med denna tråden och att jag är så öppen med det, så har många i min vänkrets berättat att de också hade GBS och det har gått bra för dem, så då växer hoppet och oron minskar

    Men som sagt så minskar oron nu när kotten rör på sig så det känns Häftigt!!!
  • madame rouge

    Jag tycker att denna tråd är till fantastiskt stor hjälp för mig den stillar ofta min oro samt att det är skönt att veta att man inte är ensam.Och ja jag tror att min oro ibland är lite överdriven men samtidigt så känner jag att fakta gör mig lugn och jag tror att det kan vara bra att man har lite koll på vad som är mina rättigheter att kräva inför ex. förlossningen.
    Ha enbra dag tjejer.

  • iroma
    Svar på #445
    Ja det är alltid bra att vara påläst och den här tråden har hjälpt mig med argument då jag ska ta upp det med min BM.
  • Full av förhoppning
    madame rouge skrev 2008-01-22 09:31:31 följande:
    Jag tycker att denna tråd är till fantastiskt stor hjälp för mig den stillar ofta min oro samt att det är skönt att veta att man inte är ensam.Och ja jag tror att min oro ibland är lite överdriven men samtidigt så känner jag att fakta gör mig lugn och jag tror att det kan vara bra att man har lite koll på vad som är mina rättigheter att kräva inför ex. förlossningen.Ha enbra dag tjejer.
    iroma skrev 2008-01-22 10:55:48 följande:
    Svar på #445Ja det är alltid bra att vara påläst och den här tråden har hjälpt mig med argument då jag ska ta upp det med min BM.
    SÅ glad jag bli tjejer att den kunnat hjälpa någon. Den är absolut inte till för att skrämma upp någon, men eftersom det verkar som att så många barnmorskor och läkare inte är pålästa eller de är så olika pålästa så är det bra att ha lite kött på benen (så att säga) när man kommer dit så de inte bara kan dribbla bort en och avfärda med att det brukar alltid gå bra. Min barmorska sade ju till och med rakt ut att "det är INGA farliga bakterier" och när jag frågade om de KUNDE ha skadat min bebis hittills så sade hon "NEJ absolut inte, du behöver inte oroa dig" hmmmm.

    Hit med fler solskenshistorier tack
  • Brusan

    Jag har oxå GBS. Fick veta det innan jag blev gravid, pga UVI-symptom. Men urinodling visade inget, däremot gjorde vaginalodlingen det. Har varit orolig sedan dess. Är nu gravid i v 29. Har återkommande UVI-symptom, men har hittills bara haft GBS i urinen (alltså UVI) en gång under graviditeten. Nu vill bm inte odla en enda gång till säger hon, stickan ska räcka. Men jag har känningar av UVI samt mkt sd. "Myglade" nyligen till mig en odling på VC. Men inga bakterier... Var på spec. mvc igår av annan anledning, och läkaren där var av annan åsikt. Sa att man bör få odlas! Skrev ut dubbelrecept på Kåvepenin, utan att odla innan! Så vad ska man tro? En säger en sak, en annan något annat, inom samma sjukhus. Detta var en överläkare om verkade mkt kompetent. Hon sa att bm och andra läkare säger att det inte är farligt för att lugna. Men hon sa att man ska ta symptomen på allvar.

    Vet ej om jag ska ta Kåvepenin.... jag hade ju ej bakterier i urinen. Men hon menade på att sd kan minska med Kåvepenin. Och att bakterier kan vara svåra att odla i gravidas urin. Hon ville heller inte undersöka livmoderhalsen innan jag behandlats, för att minska risken att bakterierna vandrar uppåt. Jag som blivit undersökt 3 gånger redan av andra läkare.....

    Här får dock alla som haft GBS en gång under graviditeten dropp vid förlossningen.

Svar på tråden Vi med GBS (grupp B streptokocker) Stöttetråd under graviditeten