Ge mig EN bra anledning till varför barn ska gå i skolan!

betty skrev 2008-02-12 12:45:43 följande:

Vad bra att du har bra erfarenheter av skolan . Mina första skolår var helveteska, så jag låter väl min uppfattning spela in väldigt mycket. Men det är klart att det finns skolor som är bra också! Och jag kommer definitivt kolla upp alternativen med olika skolor också när tiden väl kommer för mitt barn att börja skolan . Vad jag inte vill är att de ska gå igenom det jag gick igenom, att sitta och konstant känna sig underlägsen sina "kamrater", bli socialt isolerad, må dåligt och tappa självförtroendet. Inte säkert att det kommer hända men jag vill verkligen inte riskera det.

En liten fråga, vad kan du om läs- och skrivutveckling? Vet du vad man måste kunna innan man kan börja läsa och vet du hur du ska göra om din metod inte fungerar?

Jag blev hemskolad i nagra manader pga sjukdom, men da var det en riktig lârare som kom hem till oss iofs.

jag lag langt fôre de andra vid slutet av terminen.

Finns nog bade positivt och negativt med metoden.

Ja en liten bra anledning, förutom att inte alla skolor är skitdåliga så är det ju att barnen får kompisar och lär sig att umgås i grupp, vilket kan vara bra att lära sig innan man börjar på ett jobb i framtiden....

Jag det är säkert jätteroligt att vara med sin mamma hela dagarna när man är i skolåldern. Det finns så mycket bra med vår skola så det går inte att beskriva, bra lärare, små klasser, självständighet, klasskompisar m.m.

OBS! Svarar på TS, har inte läst tråden.
Jag har läst rätt mycket om hemskolning och har kompisar som hemskolades delar av grundskolan pga utlandsvistelse på ställen där det inte fanns skola på vare sig svenska eller engelska. Tror alltså att jag vet en del i alla fall. Dessutom är jag lärare och har därför koll på läroplan, kursplaner och pedagogiska utbildningar.

Jag är inte helt emot hemskolning förutsatt att barnet har möjlighet till social kontakt med jämnåriga, om inte varje dag, så i alla fall nästan (och då räknar jag inte eventuella syskon). MEN jag tror att det är svårare att lyckas än många inser. Framför allt kanske när det gäller de allra första skolåren. När ett barn ska lära sig läsa och förstå de första grunderna i matematik är lärarens pedagogiska utbildning viktigare än någonsin. Ett tydligt exempel på det är väl att läskunnigheten bland 10-åringar har blvit sämre sedan man införde en ny lärarutbildning där blivande lärare i de första årskurserna inte behövde ha svenska och läsinlärning som inriktning. Många barn lär sig på egen hand att skriva bokstäver och stava sig igenom enkla ord, men det är inte att vara läskunnig. De har egentligen inte "knäckt läskoden".

Själv är jag språklärare, men utbildad för de högre årskurserna, när eleverna redan förutsätts kunna läsa. Hemma har jag en bokstavsintresserad femåring. Vi jobbar med små böcker där hon lär sig skriva bokstäver och ord. Jag tror absolut att hon kommer att ha nytta av det när hon börjar skolan (förskoleklass) om 1,5 år. Däremot skulle jag inte ta risken att själv ta på mig hela hennes läsundervisning.

I och för sig tror jag inte att man ska underskatta pedagogiska kunskaper när man undervisar äldre barn heller. Det finns de som verkar födda till lärare, men de är inte så många. På skolan där jag jobbar har vi ibland haft outbildade vikarier. Handlar det om några dagar eller en vecka är det ingen fara. Då kan vikarien följa en plan som den ordinarie läraren lagt upp. Gäller det däremot flera månader eller en hel termin kan den som inte vet hur man undervisar till och med göra mer skada än nytta. Jag har sett elever som inte bara kommit efter, utan som till och med lärt sig fel och varit tvungna att börja om från början.

Att man använder läromedel och följer en kursplan är ingen garanti för att det blir rätt. Särskilt inte så som de svenska kursplanerna är upplagda. Där står nästan inget om vad man ska lära ut eller vilka områden som ska täckas. I vissa länder anger kursplanen till och med vilka skönlitterära verk som ska läsas ett visst läsår. I den svenska står ungefär att eleverna ska få bekanta sig med några betydande författarskap och läsa texter av olika typ. Stort utrymme för tolkning alltså. Inte har vi nationella prov i särskilt många ämnen heller. De ger annars en vägledning om vilka färdigheter eleven bör besitta och på vilken nivå. Tyvärr handlar proven bara just om färdigheter, inte alls om kunskaper. Inte heller visar de hur bra eleven är på att själv söka upp kunskap - eller hur bra han borde vara på det.

I länder där hemskolning är vanligt finns det säkert kursplaner som fungerar som ett bra stöd. Dessutom kan man ha kontakt med andra som hemskolar och utbyta tankar och erfarenheter. Förmodligen finns det också prov i de flesta ämnen som kan användas för att se att barnet får tillräckliga kunskaper/färdigheter. Om föräldern dessutom är beredd att verkligen sätta sig in i pedagogiken tror jag att hemskolning kan funka bra under de premisserna (och om det finns tillgång till jämnåriga). Så som det ser ut i Sverige skulle jag nog inte rekommendera någon att prova utan mycket goda skäl.

Einstein skrev 2008-02-12 12:53:02 följande:

Jag tror på att lära ut språk fonetiskt till en början, lära barnen alla ljud som finns i det fonetiska alfabetet (fler än bara i svenska eller engelska språket alltså) och symbolerna. Därefter kan man specifiera hur dessa ljud används i respektive språk. Jag tror att det ger en bättre förståelse, samt en extrem fördel när det gäller att lära sig andra språk! Sen tycker jag inte alls om metoden som tyvärr används i skolorna här (vet inte hur det är i Sverige), de lär sig att läsa genom att känna igen ord, inte genom att veta hur bokstäverna uttalas separat! HEEEEELT fel. Jag har gjort läxor med min systerdotter och hon rent ut sagt gissar orden, hon läser inte. Hon läser jätteofta fel på ord som har ett par bokstäver gemensamt, för det är så de lär sig i skolan. De lär sig inte att läsa hela ordet, och jag är jättemycket emot den metoden!! Jag tycker heller inte om hur de lär ut matematik i skolorna, men den delen skulle min man ta med barnen för han är jätteduktig och extremt pedagogisk när det kommer till matematik.

Jag har inte ännu detaljerna till hur jag ska börja, men vare sig jag hemskolar eller inte jag så kommer jag börja tidigare än skolålder med att lägga grunderna för språkutveckling på det sättet. Jag kommer låta mina barn lyssna på inte bara ljuden i svenska och engelska, utan massor av andra ljud (det finns på band att köpa). Jag tycker det är trist att begränsa ljuden så att man inte kan höra eller uttala andra ljud från andra språk!

en sak:

För att under ordnade former träffa andra människor och få höra hur andra tänker och resonerar. Vilket lägger grunden för social samvaro=

samhällslivet och arbetslivet!

Ämneskunskaper behöver man nödvändigtvis inte få i skolan, det är hur man använder de som är det viktiga.

Manchester:
Tack för ditt långa och insiktsfulla inlägg! Jag håller absolut med och förväntar mig inte på något sätt att det ska vara enkelt att vara hemskolningslärare! Jag vet att det krävs 100% engagemang för att lyckas, och känner jag att jag inte har det när tiden kommer så kommer jag inte att välja hemskolning.

Problemet med den svenska läroplanen, och det är samma här, som inte har ett specifikt sätt, är ju att skolorna har precis lika mycket frihet att lära eller inte lära barnen! Min 7åriga systerdotter har precis bytt skola och ligger nu ca ett halvår, om inte mer, efter sina kamrater. I sin förra skola var hon bäst i klassen och hade ALLT rätt, alltid! De hade helt enkelt tolkat kursplanen annorlunda, hon lärde sig inte det hon borde ha lärt sig (och så enkelt som det var för henne borde hon ha lärt sig mer) och nu ligger hon alltså jättemycket efter sina jämngamla kamrater. Hade hon blivit hemskolad av sin mamma (som gärna ville hemskola men fick inte för sin man) hade hon inte legat så mycket efter, eftersom hennes mamma insåg att hon inte var tillräckligt stimulerad i skolan (därav skolbytet). Hemskolar man så har man ju fördelen att man kan gå precis så snabbt eller långsamt som barnet behöver!

Jag tror absolut att det finns bra skolor, och ser det fortfarande som alternativ. Jag kommer göra det som känns rätt för mitt barn. Uttrycker mitt barn att han/hon vill gå i skola så får h'n det! Men jag skulle även tycka det var otroligt roligt och stimulerande för mig själv att hemskola!