Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Isa 1 skrev 2008-02-12 14:18:05 följande:

Kan vara så att vissa vill se sig själva och andra familjedrag hos sina barn! MEN att man adopterar utsluter inte att barnet liknar sina päron

Jag är helt övertygad att jag kan få hur många biologiska barn som helst med maken MEN ingen av dom kommer att vara så lik mig som min urtjusiga dotter är

Bättre ensam än i dåligt sällskap

Svart tulpan: Ang medias bild/statistik så är det viktigt att tänka på att de adopterade barnen finns redan och har en bakgrund och att det man som mor kan påverka vid adoption är att göra resten av uppväxten så bra som möjligt för barnet. Jag föredrar barnperspektiv framför föräldraperspektivet alltså.

Jola, håller med angående IVF karusellen som jag också hävdar är svår att stoppa för en del. Det som är hemskt är att läsa om deras fixering och hur förstörda en del är psykiskt och fysiskt. Om man är kvar i den med öppna ögon är det väl OK, men de som saknar perspektiv/stöd till alternativ och som i efterhand kommer att ångra att de var kvar där så länge, dem önskar jag ett annat öde.

Fortsätter på TS lista under:
Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.
Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.
Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".
De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.
De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.
De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.
Det är viktigare för dem att vara gravid/ha samma näsa/föda, etc än att leva med ett barn.
De har inte omgivningens stöd.
De tycker inte om att resa/är flygrädda.
Att de är rädd för rasism.

Jag tycker argumentet att det kostar mycket att adoptera är konstigt.
Jag kan förstå att man väljer att göra sina gratisförsök, helt klart men det är ju verkligen ett lotteri att göra det privat. Ja, adoption kostar men då får man ju barn (det finns undantag men de är faktiskt få), det är inget man vet att man får för de 100 000 man lägger ner på IVF. Återigen (aom jag skrev i förra tråden), jag tycker inte det är fel att göra det men för mig låter det märklilgt att man tycker att adoption är dyrt om man gör IVF privat. Risken är ju att man gör ett antal IVF och sedan inte har råd att adoptera.

Jag har förstått genom diskussioner bland bekanta och bekantas bekanta att många tror att man älskar ett biologiskt barn mer. Eller snarare DE tror att DE inte skulle kunna älska ett adopterat barn som ett biologiskt. En tjej jag pratade med sa att hon inte tvivlade på att jag älskade min son lika mycket som om jag hade fått ett biologiskt barn men hon och hennes man tvivlade/var rädda att de inte skulle göra det.

Jag har också uppfattat det som att män i allamänhet tar längre tid på sig för att bli redo för adoption. Och kanske är det då fler män som inte vill adotpera? Ingen aning men jag har mött rätt många som sagt att deras man behövde fundera lite innan de kunde gå vidare till adoption.
Jag visste direkt efter att jag inte blev gravid efter ett år att jag ville adoptera. Min man kände ingen adopterad vuxen och han behövde lite betänktid och mer info. Idag är vi båda glada att det inte blev biobarn för då hade vi inte fått vår son. inser ju att vi hade tänkt det omvända om vi hade fått ett biologiskt barn men vi har båda svårt att tro att vi fått ett så vackert barn om det varit vårt biologiska, hahaha.

Tota - vi bor i södra afrika, och lever i en väldigt internationell miljö. Vad som oroade mannen var just om vi om några år skulle återvända till europa tex sverige och hur omgivning och barnet skulle reagera då. Jag anser att vi i Göteborg(som är vår sverige bas) har ett hyfsat blandat och internationellt samhälle och ser inget problem med ett svart barn som växer upp här men som sagt vi har alla rätt att ha olika åsikter. Vi har fortfarande inte 'avskrivit' adoptionsfrågan.

Hehe, Vietnammamma, man ska vara ärlig!

Jag vill tillägga att alla har vi olika tålamod men många säger att adoption tar så lång tid. Och att de därför väljer IVF.Det stämmer ju inte heller alla gånger, inte ens nu med dagens köer, adoptioner kan fortfarande gå på mindre än ett år..
Dessutom är det i många kommuner lååång väntetid för gratis IVF-försök, vi fick barn genom adoption innan vi kommit fram i kön så för oss var det inte bara säkrare utan även snabbare. Min poäng är att man kan ju inte VETA att IVF är snabbare. Det kan vara det men om det inte blir något har man ju förlorat tid på det också. Om man nu inte varit förutseende och ställt sig som sökandemedlem i någon organisation samtidigt som man påbörjade IVF.

De som tycker att det kostar mycket att adoptera är kanske inte just de människor som betalar för privata IVF. Många väntar i landstingskön för de har inte råd till annat. Känner inte till någon som gjort privata IVF som tycker att det är dyrt att adoptera!

Om man inte har en ekonomi som tillåter både adoption och IVF så måste man redan i början välja bort det andra sättet att få barn på. Och då borde adoptionen för de flesta komma ifråga då det hittills har ansetts som att då blir det säkert barn.
Men ligger man på gränsen ekonomiskt så kanske man ligger på gränsen vad gäller adoptionen och ländernas krav.
Adoptionen går att spara ihop till men sen tror folk kanske att man måste ha en bättre ekonomi än vad som egentligen krävs.

Sen kanske folk säger att adoptera kostar mycket pengar för att de vet att de inte skulle bli godkända pga anledningar de vill hålla för sig själva.