• rallarrosen

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Jag tror inte att det är så många som "fastnar" i IVF-karusellen, och inte heller så många som gör jättejättemånga IVF-försök. Det låter på många här som om det är så. De flesta gör några få försök. En del lyckas tack och lov. Men de som inte lyckas, som bara provat. Och de som väljer bort både IVF och adoption men säger sig ha stark barnlängtan?
    Att så många av dessa inte väljer att adoptera har jag svårt att förstå, har inga såna runtom mig och har inte hört deras skäl. Jag är nyfiken på hur de tänker det tänker jag inte hymla om.

    Jag kan tänka mig;

    Att de inte känner nån adopterad/adopterare och därför känns det främmande.

    Att de inte tror sig klara en utredning. De tror man ska vara helt perfekt för att adoptera.

    Att de inte vill sticka ut, de vill "vara som alla andra".

    De tror på massmedias dåliga bild av hur det går för adopterade.

    De tror att det kostar mer än vad det gör/ eller de har inte råd.

    De tror inte på internationell adoption som sådan. Typ - man ska inte ta barn från deras ursprungskultur.

  • Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?
  • emcjoh

    OT jag vet men kan inte låtabli att skriva detta, för när jag läste detta kom tårarna och jag önskar alla adoptivbarn ngt liknande.


    Thalis skrev 2008-02-12 20:28:43 följande:
    Vi vet praktiskt taget allt man vill veta om sitt barn! Hennes bakgrund,bioföräldrarnas namn,bakgrund och även hälsotillstånd. Vi har brev från biomamman och självklart vår dotters hälsorapport och annat(som vaccinationskort,bilder hon gjort mm )
    Vi har haft en massa tur som även har bilder på henne från dag ett fram tills vi hämtade hem henne.
    Så hur mycket information man får om sitt barn beror på olika faktorer och varierar också från land till land.
  • Cerdrica
    emcjoh skrev 2008-02-12 20:50:58 följande:
    OT jag vet men kan inte låtabli att skriva detta, för när jag läste detta kom tårarna och jag önskar alla adoptivbarn ngt liknande.
    Ja, det hade varit underbart men är ju bara möjligt i de länder där det är tillåtet enligt lag att lämna bort sina barn. Det är det inte i Kina till exempel.
    Den som lever får se
  • HjärtePrinsen Filip06
    Hej
    jag är adopterad och har då inte mått dåligt direkt över det, Jag kom som 1½åing till Sverige våren 1983 från Indien
    jag tror inte att de på att man måste känna sig
     "tacksam för att man fick komma hit"
    ja känner då ingen tacksamhetskuld till min mamma som är ensamtående med två adopterade barn dvs mig o lillasyster på som kom hit som en 9 månaders baby 1985. mamma hade fått massor av bilder på både mig o lillasyter innan vi väl kom till sverige hon visade stolt upp för arbetskompisar (lärare) coh så klart för släkt och hennes vänner. hon fick vänta på mig i 3år innan ja kom till Sverige och syster fick vi vänta i 1½år.

    jag tror att många inlägg som TS började denna tråden med stämmer till en viss del o en viss del ej.

    jag leder en adoptionsgrupp med vuxna adopterade från hela 3 stads området, den har ja hållt i sen 1997 och tror ingen där häller känner tacksamhet, för att kommit till Sverige,

    AC Adoptioncentrums förening. deras nyckel ord är
     "Barn som behöver en förälder!"

    Alltså inte förälder som behöver barn, som vissa tror. Jag har själv varit aktiv i AC i många år..

    Har med åkt tillbaks till Indien på en återresa med adopterade detta var 2000..

    Nu när man har Biologiska barn själv så tänker man väl mycket på HUR ser hans biologiska mormor ut moster o morbror ut efter som jag hade två syskon kvar i Indien, de är rätt häftigt, jag var väldigt sjuk innan jag kom till sverige så det va väl tur att nån "ville ha just mig"  jag skulle inte ha klarat mig i Indien om ja vart kvar, de har konstaterads efter ja kom hit.
    samma gäller tyvärr min lillasyter.
    som föddes med hepatit C, men som faktiskt är borta helt nu efter 21år..
    som tur är..
    de som ja vet om min biologiska fam är ung mamma o 3 barn tätt och att pappa dog innan ja kom till barnhemmet, jag bodde på barnhemmet i ½år innan de blev nån adoption för mig.

    Min son har ärft en del saker som min Svenska Skaraborgs man
    har tyvärr negativt sätt då! kromosom avilkesen catch22+ hjärtfel i hans pappas släkt
    Men inte från mig, mer en likheten av mig som liten
    så de är ingen garanti för att man är adopterade att inte saker märks..

    de va allt..

    Det är en stor lycka att ha dig, Filip!!!
  • Angla
    Vietnammamma skrev 2008-02-12 15:08:53 följande:
    Fast det är ju mindre chans att det verkligen blir barn för dessa 100 000 kr än om man lägger 100 000 kr på en adoption. När man betalat in så stor summa pengar till organisationen har man fått sitt medgivande och chansen att man verkligen får barn är ju betydligt större när man betalar in denna avg för adoption.
    Nä mindre chans kan man ju inte säga att det är rakt av. Det beror ju på hur det enskilda fallet ser ut. Dels vad paret har för fel som gör det svårt att bli gravid. Någon med akrosomdefekter eller TPO-antikroppar har det ju mycket svårare vid IVF än vad ett bar utan kända fel har. Par utan kända fel har ju faktiskt högre chans att lyckas vid ett IVF än vad ett "vanligt" par har vid ÄL. En andra aspekt att väga in är ju alla de faktorer som spelar in vid en adoption och allt som kan hända längs med vägen.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-12 15:58:23 följande:
    Jag tycker argumentet att det kostar mycket att adoptera är konstigt. Jag kan förstå att man väljer att göra sina gratisförsök, helt klart men det är ju verkligen ett lotteri att göra det privat. Ja, adoption kostar men då får man ju barn (det finns undantag men de är faktiskt få), det är inget man vet att man får för de 100 000 man lägger ner på IVF. Återigen (aom jag skrev i förra tråden), jag tycker inte det är fel att göra det men för mig låter det märklilgt att man tycker att adoption är dyrt om man gör IVF privat. Risken är ju att man gör ett antal IVF och sedan inte har råd att adoptera.Jag har förstått genom diskussioner bland bekanta och bekantas bekanta att många tror att man älskar ett biologiskt barn mer. Eller snarare DE tror att DE inte skulle kunna älska ett adopterat barn som ett biologiskt. En tjej jag pratade med sa att hon inte tvivlade på att jag älskade min son lika mycket som om jag hade fått ett biologiskt barn men hon och hennes man tvivlade/var rädda att de inte skulle göra det..
    Jag tror ytterst få som gör IVF planerar att göra många försök ifrån början. Därför så ser man det som ett billigare alternativ i inledningsskedet.
    Ang att kunna förmå sig till att älska så är det ju många som aldrig kan föreställa sig att de ens skulle kunna älska barn nr 2 lika mycket som barn nr 1 vid biobarn.
  • Cerdrica
    Angla skrev 2008-02-12 21:25:53 följande:
    Jag tror ytterst få som gör IVF planerar att göra många försök ifrån början. Därför så ser man det som ett billigare alternativ i inledningsskedet.Ang att kunna förmå sig till att älska så är det ju många som aldrig kan föreställa sig att de ens skulle kunna älska barn nr 2 lika mycket som barn nr 1 vid biobarn.
    Ja, så kan jag tänka nu! Fast jag vet ju att det går, jag älskar ju tex mina bröder (med stor åldersskillnad) lika mycket.
    Jag tror dock det är fler som avstår från att adoptera av den orsaken än det är folk som avstår att skaffa barn nr 2 pga detta men det är ju bara en gissning.
    Den som lever får se
  • inoka

    Cedrica: jag är fullt medveten om att biologiska barn kan få sjukdomar som inte är ärftliga. Jag har en son som är handikappad men speciellt ögonfelet jag ärvt går i släkten på min mors sida och framför allt till flickor har det framkommit. Därför är jag glad över att ha fått reda på information jag kanske inte fått om jag inte funnit min biologiska mamma.

  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-12 22:00:49 följande:
    Ja, så kan jag tänka nu! Fast jag vet ju att det går, jag älskar ju tex mina bröder (med stor åldersskillnad) lika mycket. Jag tror dock det är fler som avstår från att adoptera av den orsaken än det är folk som avstår att skaffa barn nr 2 pga detta men det är ju bara en gissning.
    Jo visst lär det vara så att få struntar i barn nr 2 pga rädsla för att inte kunna älska. Jag menade mer att rädsla för att inte kunna älska är inte konstigt att man har ibland. Men det beror ju sen på vad man gör av rädslan.
    Ang IVF och dyrt så lyckas de flesta på 2-3 försök och då får de flesta två gratis försök och har ma ndå enbart betalt för ett försök själv så handlar det ju inte om mycket pengar. De som gör många försök gör ofta 4-5 och inte ens där tycker jag det handlar om mycket pengar. Att man gör fler försök än så tror jag kan bero på envishet eller också att man inte har något annat alternativ. Men man kan få fler försök gratis än det som är sagt från början.
  • bebbe made in italy

    Jag undrar ju bara om ni som adopterat först prövat att få biologiska barn? För om ni hade fått det kanske ni inte hade adopterat. Har har läst att någon här i tråden både har biologiska och adoptivbarn så frågan gäller då inte dig. Men om man nu tycker detta med att folk vill ha"en mini kopia av sig själv" och ifrågasätter om  graviditeten äe aå viktig så förstår jag inte varför ens första hands val inte var adoption, det låter lite dubbelt i mina öron. Folk kämpar med att bli gravida och som sista utväg är det adoption som gäller, vad säger det då? jo att man hellre hade fått en minikopia av sig själv om man hade fått välja. ja inte vet jag men det är ju så budskapet blir....


    Med vild bebis i magen
  • MammaHella
    Svar på #79
    bebbe made in italy skrev 2008-02-12 22:08:32 följande:
    Jag undrar ju bara om ni som adopterat först prövat att få biologiska barn? För om ni hade fått det kanske ni inte hade adopterat. Har har läst att någon här i tråden både har biologiska och adoptivbarn så frågan gäller då inte dig. Men om man nu tycker detta med att folk vill ha"en mini kopia av sig själv" och ifrågasätter om  graviditeten äe aå viktig så förstår jag inte varför ens första hands val inte var adoption, det låter lite dubbelt i mina öron. Folk kämpar med att bli gravida och som sista utväg är det adoption som gäller, vad säger det då? jo att man hellre hade fått en minikopia av sig själv om man hade fått välja. ja inte vet jag men det är ju så budskapet blir....
    Jag tror de flesta par som så småningom väljer adoption har provat att få biologiska barn.Jag och min make har gått igenom två olika graviditeter som var och en slutade med att barnet dog av olika anledningar.Efter att ha förlorat det andra barnet såg vi en liten tidningsnotis där det stod Intresserad av adoption? Studiecirkel om adoption kommer att börja v.3 .Där började vi, fulla av sorg,genom förde cirkeln men lät tankarna sjunka in och vi funderade verkligen om vi var lämpliga som adoptanter.Till slut tog vi mod till oss och ansökte om medgivande och på den vägen är det,nu väntar vi på att få skicka handlingar för ett femte barn

    Om inte livet lett oss in på denna väg,det vill säja om våra två barn överlevt förlossningen, hade jag inte varit mamma till de barn jag har idag! Idag kan erfarenheterna smärta någon enstaka gång,men barnen har burit mej och min make över alla mörka broar och idag är vi en harmonisk och lycklig familj som älskar livet!
Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?