Gallstensoperation!

jag tog hand om min lilla dotter efter operationen kunde ju inte gora sa mkt bara och man far ju inte lyfta pa tva veckor sa de va valdigt jobbigt ... men sen e hon faktiskt valdigt lugn som tur e !!

Hemma sen en och en halv vecka, opererades förra tisdagen, blev titthålsoperation! Har 4 hål på magen, det gjorde inte särskilt ont efteråt, jämför man med gallstens-anfallen så var ontet efter operationen en piss i havet ungefär!

I sjukskrivningspappren står att jag inte får lyfta tungt eller utför tungt kroppsarbete så du kan nog ta hand om din dotter, tänk bara på hur du lyfter så du använder magmusklerna så lite som möjligt!

Nu börjar livet igen!!!!!!

HJÄLP!!!! Jag har fått tid för operation den 14 maj....LIVRÄDD!!!!!

Hej på er! Har inte läst allt här, men kan berätta min historia.

Jag opererades för gallsten för snart 5 år sen. Det var en titthålsoperation. Efter operationen när jag vaknade,kommer jag ihåg att jag hade väldigt ont, var tveksam till om det verkligen "bara" hade blivit en titthålsoperation, för de sa ju att det kunde ju bli så att de skulle bli tvungna att göra en vanligt operation. Men de försäkrade att det bara var en titthålsoperation och jag fick värkmedicin som tog bort den värsta smärtan.

Första veckan hade jag lite ont i magen, när jag t.ex. skulle komma upp från liggande. Så min man fick ta hand om barnen.

Kan säga att det verkligen var skönt att bli opererad för den smärtan jag hade INNAN operation, var helt olidlig, fick till slut efter många om o men bli akut opererad.

Tycker inte någon behöver vara rädd för denna operation, detta var min första operation o visst var det lite otäck att bli sövd, men det var absolut värt det! Önskar dig lycka till o det kommer att gå bra! Försök tänk på all den smärta du kommer att slippa sen!

Jag är mest rädd för att jag kommer att ha sån ångest, både före och efter operation, lider av panikångest.....Det är den känslan jag är mest rädd för.

Jag opererades i v.22 med öppen bukoperation.

I måndags, (060123), så skulle jag jobba kväll + sovande natt. Vi har haft lite personalproblem på jobbet så jag och min brukare diskuterade vad struligt det blir med mycket sjukskrivningar.
Klockan 17.30 så satt vi och åt. Helt plötsligt så frågade hon mig om jag verkligen mådde så bra.
- Ja, sa jag, det är nog bara livmodern som trycker på tarmarna eller något, det känns lite konstigt.

Klockan 19.00 befann jag mig på Uddevalla akuten med ekg påkopplad och sköterskan satte in droppkanylen! Aldrig att jag kännt en sådan smärta! Jag hade svårt att andas och minns hela den natten väldigt suddigt men jag vet inte om det var av smärtan eller allt morfin som de körde i mig. I vilket fall som helst så visste vi att detta inte hade med graviditeten att göra vilket var väldigt lugnande.
Någon gång på natten så konstaterade läkarna att det var ett akut gallstensanfall, men eftersom jag var gravid i 22:a veckan så skickades jag till NÄL och blev inlagd på Antenatal i.a.f.

Hela natten gick i skov, jag hade ont, fick en spruta, slumrade till, vaknade, spydde, hade ont fick en spruta, slumrade, vaknade, spydde o.s.v. Jag vet att de skickade mig i ambulans och att jag hela tiden fick upprepa samma saker för olika människor. Personnummer? När började det? Var gör det ont?
R. var vid min sida hela tiden fram till det att jag skickades till NÄL.

På tisdagen så skulle läkarna bestämma vad man skulle göra. De var inte så sugna på att operera eftersom jag var gravid. Graviditeten uteslöt även en titthålsoperation eftersom livmodern låg i vägen.
Alternativet var att försöka vänta ut anfallet och hoppas på att det inte skulle återkomma. Men då fanns ju risken att de skulle bli tvugna att operera ännu senare in i graviditeten, då livmodern låg helt för gallblåsan.

Undertiden de funderade så låg jag i min säng på 36:an och flöt runt i ett ganska behagligt litet morfinrus. Jag ringde i vilket fall runt till anhöriga, vänner och jobb och förklarade situationen. R. och Milla kom på dagen och stannade hos mig tills sent.

Strax efter lunch fick läkarna tillbaka blodprven från morgonen och de visade att mina vita blodkroppar hade ökat från det att jag kom in kvällen innan. En infektion var angående vill säga. Så hastigt och lustigt beslutades det att det skulle bli en operation på onsdagsmorgonen, gravid eller ej.
Inga problem tänkte jag. Har ju blivit snittad förr va, kan ju det där! Ingen fara! Jag är hemma igen på fredag morgon.

Onsagsmorgonen förbereddes jag för operation. Klockan 8.05 var jag på förberedelserummet och ytterligare 10 minuter senare sov jag tungt.

Jag vaknade klockan 12.00 på uppvak. Har svaga minnen av att jag pratat i sömnen innan dess men jag är inte säker. Jag frågar om någon har kollat bebisen, och får veta att en bm har lyssnat på hjärtat ca en timme tidigare och det lät bra.
Jag somnade om.
Vaknade och behövde kräkas men kunde inte vända mig. Sköterskorna hjälper mig på sidan och jag får en påse till munnen. Klockan är nu 13.00.
Så här ska det inte vara! Jag mår ju skit!

Vad jag inte tagit med i beräkningen var att jag aldrig varit så djupt sövd. Enda gångerna jag blivit sövd tidigare har varit när jag skrapats efter mina mf, men då sover man i ca. 20 minuter.
Vad jag heller inte tagit med i beräkning var skilnaden mellan en vanlig operation och ett kejsarsnitt.
För att citera läkaren som jag påpekade skillnaden för på torsdag så;
"Vid ett kejsarsnitt så öpnar man mer eller mindre bara livmodern och trycker ut det som ska ut och sen syr man igen igen. Gallblåsan å andra sidan är inte konstruerad för att vara urtagbar utan man är tvungen att karva på ganska många ställen för att få ut det lilla fanskapet." (slut citat)
Den förklaringen förklarade också det annars ofattbara fenomenet att man skar ett 10 cm snitt för att få ut en bebis på över 4 kg medan man snittade ca 20 cm för att ta ut en 5 cm stor gallblåsa!

Klockan 14.30 var jag i varje fall tillbaka på rummet. Jag ringde till mina nära och kära och sa att allt gått bra och sen sov jag en stund till.

16.00 kom R. och Milla. Jag vaknade och mådde toppen!
Upp och gick på dass. Visst stränade det i såret men någon direkt smärta kände jag inte. Precis som med k-snittet. Jag fick fortfarande inte äta något men jag fick börja dricka, så jag och R satte oss i dagrummet och fikade. Jag drack bara vatten visserligen men det var jätte gott bara det.
Kirurgen kom upp på eftermidagen och blev häpen över att se mig uppe. Jag sa att jag kanske ville åka hem redan nästa dag (torsdag) men han tyckte att jag skulle vänta åtminstonne till fredagen.
Jag la mig klockan 21 den dagen. Jag var jätte trött.

Klockan 05.30 släppte blockaden... den fungerar ungefär som en lokalbedövning... catogan är guds gåva till mänskligheten...

Hela torsdagen var olidlig. Man prövade olika typer av smärtlindring men inget hjälpte till fullo. De riktiga dunderkurerna kunde de ju inte ge på grund av graviditeten. Jag fick börja äta igen, vilket medförde att jag mådde illa. Det sista jag ätit och fått behålla var lunchen på måndagen.
Fredagen var bättre men ändå hemsk. Jag började misströsta. Jag skulle aldrig få tillbaka rörligheten, jag skulle bli liggande på detta jävla sjukhus i all evighet!
Kirurgen kom upp igen och sa att jag kunde få åka hem om jag ville... men det var helt ok om jag låg kvar också...

På lördag vaknade jag efter att ha sovit nästan hela natten igenom och mådde väldigt mycket bättre! Jag åkte hem.

Idag , söndag, är jag tillbaka där jag var precis efter operationen. Det stramar och är obehagligt men jag känner ingen direkt smärta, om jag inte gör något dumt vill säga.

Igentligen är det ju helt otroligt vad snabbt kroppen återhämtar sig!

Usch, det lät ju jätteläskigt.....PANIK!!!!!!

jag lider ocksa av panikangest .... och ja hade jatte mkt innan operationen men de har faktiskt gatt bort de mesta efter att ja haft opertionen .... kan fa de ibland men ja raknar med att ja kommer leva med de har resten av mitt liv maste bara lara mig att hantera dem !!!
de kommer att ga bra ska du se !!!

Hoppas det....

Hallå...ingen mer som kan berätta? Håller på att dö här känns det som. Nu är det bara 1 vecka kvar och operationen blir i Katrineholm......läskigt!!!!