BF December-08

dallas: Nu har jag läst lite i din blogg och jag är ledsen om jag drar ner tråden. Läste om ditt missfall i vecka 13, det måste ha varit hemskt... kände du dig mindre gravid då än nu? Fick du veta i vilken vecka fostrena dött?

Blir så orolig...

Dallas kul att införskaffa lite nya bh:ar!! Jag tycker inte mina boobs ser ett dugg större ut men har ändå fått gå upp en kup-storlek Nu är det inte så långt till ul och då får du beundra er bebis hur länge som helst

Fru Stjärnfall man måste ju få fråga jobbiga saker också i tråden. Jag går också och oroar mig och undrar hur man vet att allt är ok

Här är en till som oroar sig för att det inte står rätt till.

Trodde att jag skulle känna mig mindre orolig efter vecka 12, men är nu i vecka 16 coh är fortfarande orolig.

Jag skulle vilja se det lilla knytet varje dag, sprattlandes i magen.

Jag tyckte att jag kände lite fladder i magen för en vecka sedan, men har inte kännt något sedan dess. Blir orolig för det.

Rutin UL är 7/7 och då kommer jag vara i vecka 20. Känns som en hel evighet till dess.

Förlåt om jag drog ner stämningen. I övrigt mår jag faktiskt bra och hoppas att ni andra också gör det.

Kram kram

Väntan; tror de flesta av oss känner samma oro och vi kommer nog inte ens bli lugna när vi känner våra småttingar kicka dagligen. När man kämpat så länge och har både det ena och det andra med sig i bagaget så är det inte så lätt att bara vara positiv hela tiden. När jag blir som mest nojjig försöker jag påminna mig själv att de flesta graviditeter faktiskt slutar bra

Ja det hade vi. Det var skönt att se att det faktiskt gick. Jag har aldrig varit gravid tidigare så det är klart man börjar fundera när det har gått över ett år....

Väntan 77: Jag undrar också om bebisen finns där. Ska på UL 4/7 vilket börjar närma sig, som tur är. Det är lite jobbigt att inte veta om allt är bra med bebisen. Jag försöker ha en positiv inställning, men det är klart man är orolig speciellt om man är en kontrollmänniska som jag.

Bebislängtan vad härligt Det verkar vara väldigt vanligt att man får försöka upp till 18 mån innan det händer något. Har flera vänner som just efter den magiska gränsen plussat av någon anledning.

Tillbaka från KUB. Fick se en liten individ som sprattlade på för fullt. Den hade två ben, två armar, fem fingrar, urinblåsa maggsäck och ett hjärta som slog. Risken för Downs va 1/669 så vi känner oss jätte lungna med det. Nu skall jag bara njuuuta och försöka hålla mig från att oroa mig i 5 veckor tills det är däx för stora UL

Kaka: Så skönt med bra kubresultat. Visst var det härligt att se den lille krabaten så länge!

Håller med er andra om oron. Jag gör mitt bästa för att undvika information och trådar på fl om saker som kan gå snett för annars kommer jag bara att leta efter tecken på sånt. När jag hamnar i de där tankarna så försöker jag disciplinera mig till att tänka positivt. Men det är inte alltid lätt.

Gjorde ett extra UL idag när jag gick in i vecka 15 eftersom jag känt mig orolig för att den lilla inte ska leva, efter druvbörd som hänt tidigare osv.

Men allt såg bra ut, den rörde på armar och ben, sög på tummen och snurrade runt som bara den

Fick också svar på varför jag än så länge är så liten om magen; kan bero på att moderkakan var placerad på ett speciellt sätt. Kommer inte ihåg vad det heter nu, men skulle vara ofarligt iaf. Så det var också skönt att höra

Det stora rutin-UL:et har jag inte fått tid att göra förräns i vecka 19.

Gör förövrigt alla här KUB/Nupp?

Jag och min sambo bestämde oss för att inte göra det eftersom risken var så liten enligt BM när jag är 26 och vi ville undvika att slippa oroa oss OM något skulle se konstigt ut eftersom vi i slutändan inte skulle vilja göra fostervattensprov pga MF-risken.