VIHPS VII

Caribe: En stor stor kram och jag känner så oerhört mycket med dig/er! Som lök på laxen eller grädde på moset eller någon-annan-konstig-liknelse så hände detta med jobbet...! JUST NU?! Jag är övertygad om att du tar rätt beslut, vilket du än tar. Du är klok och har fast förankring även när det blåser som hårdast. Även om du tänker att du för några år sedan glatt hade tagit pengarna och letat upp ett nytt jobb och kanske "grämer" dig lite att du väljer annorlunda idag så är det ju just idag du ska välja. Och just idag är detta kanske det bästa alternativet eftersom du känner så som du gör. Man kan inte se tillbaka och tro att man är exakt samma - även om vi tycker att vi står och stampar så har det skett radikala förändringar i hur man ser på saker och ting, vad man inte längre tar för givet. Trist? Ja, kanske på ett sätt men kanske inte på andra. Stor stor kram igen!

Kramar till er övriga också såklart! Här har det varit och är fortfarande tufft, tufft, tufft. Det blev liksom en dubbelsmäll av det hela till slut. Försöket nu slogs mentalt ihop med försöket som gick åt helvete pga tekniska orsaker. Jag har väl inte riktigt tagit till mej hur jag egentligen kännt. Nu när det gick som det gick med det sista och sommaruppehållet kommer och jag inte längre behöver vara på tårna och ladda ladda ladda orka orka orka så pös jag ihop i en hög. Reser mig igen, men det får ta den tid det tar.

Infan Kram till dig också!

Lilja:

Caribe:  blir så lessen för din skull. Ja, jag har många gånger också undrat varför vi ska tillhöra den där lilla procenten som kämpar o kämpar för o lyckas o åker på smäll efter smäll. Det känns så vansinnigt orättvist ibland Men man lever på hoppet att man någon gång ändå ska få "betalt" för allt kämpande. Man får aldrig sluta hoppas vännen.
Skönt att du ändå kommit till ett beslut angående jobbet. Det var en faslig massa förmåner ni har så jag förstår dig, kan ju vara skönt att inte ha allt för avancerade uppgifter också när man har så mycket annat o tänka på. Rätt vad det är kanske det dyker upp andra möjligheter också. Bamsekram till dig vännen

Infan: stor varm kram till dig också  Det är väl tyvärr så att man biter ihop o så rätt vad det är så kommer alla känslorna på en o samma gång, som Gessle sjunger. Hoppas ni får chansen att ha det lugnt o skönt i sommar o ta hand om varandra.

Kramar till alla andra också.

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict

Förresten så skulle jag hälsa från Fruppan också!

Hon är inte kvar på fl, men läser då o då o tänker på oss alla.

Hon skickar en extra hälsning med lycka till på fredag åt Malu. Hon o lille Jesper mår bra, fast han har varit lite förkyld nu i värmen.

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict

Massor med kramar till Caribe!!!!!! Hur kan livet vara så orättvist????

Maskros Ser att du fångat en bankman!!! Hoppas det är mannen med stort M, det är du värd!!!!

Tänker på er alla andra med!!!!

Sitter här och läser med en stor svidande klump i halsen och ögon som svämmar över Det smärtar mig så oerhört, Caribe! Varför kunde det inte få vara er tur nu heller? Jag kan riktigt känna hur trött du är ända långt in i själen... Det här livet är banne mig inte rättvist på en endaste en liten fläck.

Ändå vill jag itne tro att det tvunget ska till ÄD eller adoption för er. Visst är det "klokt" om ni nu går föräldrautbildningen så snart som möjligt med tanke på tiden som går, men jag vill tro - och TROR verklgien benhårt - på att det är fullt möjligt att allt en vacker dag bara klickar när guldägget och supersimmaren möts alldeles mirakulöst hemma i sängen (eller matbordet, badkaret, trädgården eller var ni nu håller till )! Det är min fasta övertygelse nu när du fått både struman och antikropparna utredda och åtgärdade att det bara är en fråga om tid...

All styrka till dig idag!!!

Stora varma styrkekramar också till infan som också kämpar och kämpar och kämpar som den segaste bergsget

Maskros: hälsa och tacka söta Fruppan för hälsningarna! Har tänkt på henne och lillkillen och udnrat hur det är med dem när hon itne syns till. Gott att höra att allt är bra!

Caribe och infan, kan inte annat än bara ge er stora kramar för det finns ändå inga ord...

Har nu haft samtal med vår fantstiska läkare och fått rådet äggdonation. För oss är detta en gigantisk fråga. Känns som om alla släpper hoppet om oss när det gäller att fortsätta och det känns så jävla ensamt och tungt. Jag bara gråter och gråter och gråter. Till råda på eländet så slutar läkaren, vårt ankare i hela processen. Vi har fått kallelse till nybesök inför landstingsfinansierat ivf. Känns helskumt att bege sig till ett annat ställe. Dessutom riskerar vi faktiskt (enl läkare) att få besked även från dem att de inte tycker det är någon idé att försöka med ivf. Vi har ju testat allt man kan testa inom den svängen. Jag är helt förtvivlad.