VIHPS VII

Käraste lilla infan... Det känns så futtigt och dumt att ens försöka skriva något för att trösta och peppa. Läs inte om du inte orkar!

Så oerhört tungt och jag förstår att du gråter för det gjorde jag också och då fick jag bara veta att mitt FSH var förhöjt och att våra odds var sämre än andras. Vi har någon gång tidigare pratat om detta med ÄD och jag har förstått att det känns oerhört svårt för dig, vilket är en känsla som jag respekterar högt och kan förstå efter allt ni gått redan igenom. Men om, jag säger OM, detta är er väg till ett barn så hoppas jag att ödet och livet ska hjälpa dig att förlika dig med tanken!

Jag förstår att det dessutom känns tufft att er bästa doktor slutar coh att ni dessutom ska iväg till HS Allt på en gång! Vi fick dock ett väldigt bra bemötande på vårt nybesök där (trots att vi sedan hamnade mitt i deras stä'ngning och sökte privat) och fick träffa en läkare som var mycket mer positiv till vår sits än de privatläkare vi haft kontakt med. Hon var oerhört konstruktiv i sin bedömning av oss och våra chanser.

KRAAAAAAAAAAAM!!!!

Malu Just nu kan jag varken ta ställning till det ena eller det andra, inte ens tänka kontruktivt. Gråter och skakar och är ett emotionellt vrak. Det är ju inget nytt, det som däremot är nytt är att det lilla lilla hoppet krympt till en svag liten prick. Tänker så mycket på de vackra embryona vi fått tillbaka (ser dem framför mig!), de tre graviditeterna som inte fick fortsätta och det känns så djupt djupt orättvist att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Just för att vi har uppnått tre graviditeter så är det inte heller säkert att vi accepteras för ÄD...
Det enda jag ser när jag blickar framåt är mej och sambon, ensamma.
Försöker förtvivlat tänka att det kan bli en bra sommar men kan just nu inte se förbi alla släktingar som kommer att passera som ett lämmeltåg och där alla har ett, två eller tre barn.
Nä, just nu är det nattsvart.

Infan: vilket chockbesked, lider med dig, kan inte tänka mig hur det känns och jag vet inte heller hur turerna är vid ÄD så jag vet inte ens vad du har att ta ställning till. Förstår att det blir en jobbig sommar. Skickar över en Kram och Du vet att vi finns här och tänker på dig och hoppas för dig!

infan: du ska inte vara rädd för att inte bli accepterad för ÄD! En tjej som gick adoptionskursen med oss hade gjort ÄD just pga att hon fick mf "hela tiden" (de hade alltså inga problem med att bli gravida men det blev alltid mf i vecka 6-7). En tjej från FSH-sammanhangen som också varit gravid flera gånger men fått mf ska göra ÄD (eller ahr gjort? Hon op myom mellan resorna...) Så era mf tillsammans med era ivf-journaler som visar på väldigt få ägg osv ska definitivt berättiga er till ÄD! Det är jag säker på! *smack, där dödade jag en oro*

Är det alltså så att du också ätit Folacin (receptbelagd extrastark folsyra) de senaste försöken? För har du itne det så har ni inte prövat "allt". Jag har tjatat om detta också tidigare för jag har läst om flera som haft svårt att bli gravida och fått flera mf men sen fått barn med Folacin i kroppen.

Ge inte upp! *hissar och hivar och halar upp infan ur helveteshålet*

(Caribe har försvunnit men tar henne på släp upp ur hålet också )

Tittar in här oxå och önskar dig varmt lycka till imorgon Malu, tårarna kom när du skrev så fint... oj vad jag längtar att få höra hur det gått och få höra om ditt underverk

Själv plågas jag av alla helvetets demoner såsom man bara kan göra när man är 41 år och man i princip inte har några optioner kvar... för gamla för adoption isåfall blir det ett äldre barn, det är inte min dröm.. göra ÄD är inte min dröm men det skulle jag gärna göra men det är jag oxå för gammal för enligt Sverige.... man borde kanske resignera och slänga sig på den sophögen som alla vill att man skall ligga på...

Kram till Infan!

kram kram tjejer

KRAMAR TILL ER underbara människor, fy fan att ni ska behöva stå ut med allt detta. Livet är inte rättvist. Öser på er en massa kramar, futtigt men kan ju inte göra mer. Jag tror lixom alla andra att ni en dag kommer att få era klimpar på ett eller annat sätt... HOPPET FINNS!!!

Blir så hemskt besviken när jag läser här idag!!!!!
Vad kan man säga i detta mörker????? Helt klart är iaf att livet inte är det minsta rättvist!

Caribe min vän!!!!! du vet vad jag känner idag tror jag... massor av styrkekramar!

Infan! Jag tror att HS inte kommer att dömma ut er! Se det som att de istället kanske får en "kick" av att få hjälpa just ER efter alla era misslykanden!!!!! D e håller ju på med en hel del forskning osv där oxå! Och de var supertrevliga där oxå!!!!

Kramar i massor till er alla!!!!!

Hej mina goa vänner.
Blir såå ledsen när jag läser vad som hänt er hittar inga ord. Men Infan å Caribe jag har starka armar å är envis till tusen.Jag tänker inte låta er ligga i helveteshålets slem. Nej denna tiden på året är Sverige så vackert och jag hoppas att det kan hjälpa er att läka era sår i era hjärtan. Tillsammans står vi redo efter sommaren flera av oss å gör nya behandlingar. Finns för er
Hurra till Maskis som är nykär 
Lilja darling hur ser planerna ut med operation?? Fått ngt datum ännu?
Xena, hej...Nu är det alltså igång på riktigt med er adoption. Hoppas, hoppas att ni redan nästa sommar har er lilla tjej hemma hos er!

Käraste goaste vännerna.
Blir så lessen när jag läser om vad Caribe o Infan brottas med just nu. Även om jag lyckas hålla barntankarna på skapligt avstånd eftersom jag inte har något val alls nu, så finns de hela tiden där, o minnet av smärtan vid varje misslyckande dyker upp då och då.
Har inte diskuterat barn överhuvudtaget med nya kärleken o vet inte om jag vågar heller.
Vill inte riskera att förlora honom redan.

Skickar mina allra varmaste kramar till er båda o hjälper de andra o hiva upp er ur hålet.
Jag är den förste o skriva under på att livet inte är rättvist.
Men jag måste tro att vi alla någon gång ska få vår belöning, o finna lyckan på ett eller annat sätt.

Kram till alla er andra också

I'm no drug-addict, I'm a hug-addict