dumpad

Är själv i samma sits. Vi har varit tillsammans i 11 år och gifta i 8. Har tre barn, hund, hus och ett företag tillsammans. Det är hårt och gör ont eftersom enligt mig så hade vi det bra. Fick en chock när jag kom på honom. Han hade gått 3 månader bakom min rygg. Men han säger att de aldrig har haft sex, där gick gränsen för honom säger han. För han älskar fortfarande mig. Jag fattar det inte. Han åker till henne och sover med henne. Drar in henne i mitt hus när jag var borta. Kan aldrig förlåta det. Det värsta är att jag älskar honom fortfarande, men tror inte att jag kan någonsin leva med honom igen. Så jag ska ta barnen och flytta. Kan inte stanna i vårt hus när han har haft henne där. Hatar allt just nu. Livet är skit. Och han går bara och säger hur förrvirrad han är och att han inte vet vem han vill ha. Han älskar oss båda. Skitsnack. Mig får han inte. Han får stå sitt kast med att ha förlorat sin familj. Jag hatar honom så för vad han har gjort mot mig och barnen.

Han hade skaffat sig ett radhus snabbt och i närheten. Inte så dyr hyra. Ska skrivas kontrakt på fredag. Då sa jag bara att jag tar det. Jag drar så får han bo kvar i allt och bli påmind av minnen. Hoppas han får känna på lite hur det känns. Hoppas att han ångrar sig och ser vad han har förlorat. Jag vill att han ska vara lika sårad som jag. När kan man sluta älska någon. Det gör så ont att fortfarande älska.

Och till dig TS ger jag alla styrkekramar jag bara kan.
Själv så gråter jag hela tiden. Kan varken äta eller sova. Har bara rasat i vikt. Vill bara försvinna, men kan inte pga av barnen som jag älskar över allt annat på denna jord.

Du kan alltid lämna ett mess på min sida. Kanske hjälpa och stötta varandra. En tanke bara.

Who knows: Är det inte jobbigt att se honom med någon annan?

Det är det värsta jag kan tänka mig att se dem tillsammans för då bryter jag ihop totalt. Klarar det inte. Hoppas han tar en funderare och inte väljer henne. Fast ibland hoppas jag att de flyttar ihop och att det bara håller ett halvår och så ångrar han sig. Då tar jag inte honom tillbaka. Så han får känna lite av vad jag känner. Jag hatar min älskling. Vart bär min framtid mig? Det känns som jag sitter i ett svart hål och jag har ingen aning när jag kommer ut och vad som väntar då. Just nu är jag helt knäckt. Det är både bra och dåligt att ha barn. Utan barnen vet jag inte vad jag hade gjort. Vill bara försvinna. De är det enda somm håller mig vid ytan. Kanske tur det. Tur, nej det känns inte som tur. Orkar inte tala med någon just nu. Skriva går bra. Jag hatar verkligen livet just nu. Hatar hatar. Vad ska jag ta mig till???????

Jag tackar så mycket för att detta ställe finns. Vet inte vad jag ska göra stundvis. Man kan ju inte bara gråta hela tiden eller?? Vill inte att barnen ska få se hur förkrossad deras mor är. Skit jobbigt rent ut sagt.

Jo det har jag, men har så svårt för att prata känslor. Är tyvärr en sådan person som håller allt inom mig. Kan lyssna på andra, men jag själv har svårt för att riktigt öppna mig. Lättare att skriva än att prata.

Nu är jag i alla fall själv till minst i morgon kväll. Han tog barnen med till sin farfar. Men bara för att jag ska kunna jobba lite. Vi har ju tyvärr ett företag ihop och nu har jag så mycket jobb att jag drunknar. Måste gör en del. För jag vill inte ha skit på mig för att jag inte betalat räkningar mm. Måste rädda mitt skin också. suck livet är hårt ibland, men hårdast just nu. Har har turen i livet att aldrig tidigare fått känna så här. Kommer aldrig kunna älska igen. Vill inte för det gör för ont. Vilket skitliv. Hatar det hatar hatar. Måste leva för barnen. Måste måste vill att de ska ha det bra.

Idag sa han att han inte kan tänka sig ett liv utan mig. Men han gör ju inget för att bryta upp med den andra fortast möjligt. Och då vill jag inte ha honom. Hoppas han står där och ångrar sig djup över vad han har gjort. Hoppas bara jag har gjort rätt!!

men mitt hjärta vil ha honom

Har gjort något jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag är hemma själv och helt packad. Hur kan jag sjunka så lågt. Jag är ett svin och inte mig själv längre. Vem är jag? vart är jag? Hatar mig själv och allt.

Kramar till er alla.
Idag har han bestämt sig för att flytta. Han är inte redo att släppa den andra. Då brast det för mig och berättade att för våra barn som bara skrek och grät. Han kunde inte skriva på det nya kontraktet som ha skulle ha gjort. Vet inget om vad som kommer hända. Har en känsla att jag snart kommer stå här helt själv. vad ska jag göra då?? Hatar att vara själv. Vill inte ha någon annan än min man. Tänk om jag gör något dumt och tar hem nån ny bara för att få sällskap. Då är jag ju dum mot honom för jag älskar bara min man. Snälla få min älskade make att stanna hos mig. Jag förlåter allt. Bara han stannar.