dumpad

TS:
Jag har min bröllopsdag nu på tisdag. Hur hårt känns inte det. Vad ska jag göra då? Vad gjorde du?

Bor mitt i landet

Nätdejta? .. :)

Vilken sida är bra då?
Nej skämt å sido, det är inget jag är redo för.

Men för er går det nog bättre.

Det här med nya tapeter har jag också tänkt på. När han flyttar vill jag göra om huset så det blir som nytt eftersom det är en ny fas i livet. Hoppas bara att jag orkar genomföra det också.
Först måste jag köpa mig en ny säng. Inte så himlans skönt att ligga på golvet.

Nej inte igen. Men har inte fixat någon ny.

Det är aldrig kul att vara ensam. Man vill ju ha lite närhet mm. Själv vill jag egentligen inte ha någon annan än min man som kan inte kan leva med. Så för mig blir det att umgås och bry sig om barnen och deras aktiviter som börjar strax.

Mitt liv är som en berg och dalbana just nu. Ena stunden sitter jag bara och gråter så jag håller på och dör. Men nu ikväll så tar jag ju hand om de små och kan inte tillåta mig att gråta förrän de har lagt sig.
Min så kallade man trodde jag skulle döda honom igår kväll. Jag var så arg att jag inte visste vad jag skulle göra. Sa väldigt duma saker till honom att tex jag skulle göra lika dant tillbaka mm. Inte för att jag skule kunna det, men bara så han fick höra och tänka lite själv på hur det skulle kännas.
Just nu är det lugnt, men om en stund är jag säkert helt nere igen. Och jag som inte ens gillar att åka karuseller. :)

Nej har inte kommit dit än. Berättade förut när jag trodde han skule lämna mig och det blev panik.
Så nu tar vi det lite lugnt. Än så länge är han ju kvar i hemmet.
Vi har ju fortfarande ett företag ihop också, men där kommer vi båda fortfarande jobba kvar på. Så blir jobbarkompisar i alla fall. Om det nu är bra. Men jag kan ju välja mina tider själv och det passar så bra för barnens skull. Därför blir jag kvar.

Så prata kan vi alltid göra hemma utan att barnen behöver förstå mer än när vi berättar att han ska flytta.

När vi bestämde oss för att fortsätta, så blev allt kallt mellan oss så jag frågade. Han tyckte inte det kändes rätt när han tänker på henne.
Det fick mig att sparka bakut. Vill han inte ens försöka när han säger det då får det vara. Jag älskar honom, men kan han inte riktigt älska mig så som jag vill då får han gå.
Så nu har jag tagit av mig ringarna och väntar att han ska flytta. Men samtidigt känns det skönt att inte vara själv. Jag kan fortfarande smyga åt mig en kram då och då. Men så kommer allt över mig och jag nästan inte vet vad jag ska ta mig till. Han trodde jag skulle mörda honom igår. Så det är både skönt och svårt att ha honom här.

Bra stunder finns bara när barnen gör något roligt eller ler och skrattar åt mig. Då kan man inte annat än att vara glad.

Annars vet jag inget om bra stunder. Allt är så svart. Försöker hålla mig uppe. Mycket teater blir det. När man hämtar och lämnar barnen och folk frågar hur det är. Jo allt är bra säger man och ler. Inombords hållar man på att dör. Försöker hitta något att hålla i så man inte faller.

Who knows, jag har nära och kära som jag kan tala med. Samt fina vänner. Men alla har ju sitt och sina familjer så ibland känner man sig lite i vägen. Vill inte störa.
Just nu så har alla i min närhet det bra. Och det är jag glad för. Men lite jobbigt att se alla lyckliga människor när man inte mår bra själv.
Det känns konstigt att prata med andra. Det är ju alltid mig alla kommer till när de vill prata. Tycker inte om att det nu är tvärt om. Har så svårt att prata om mig själv, men jag gör det och måste det. För annars vet jag inte hur jag ska ta mig ur det svarta hålet och åter få se ljuset igen. Jobbigt bara att det är ett sådant stort hål så man inte vet när man kan få se ljuset igen. Hoppas någon gång så man inte fastnar.