Jag läste om de elvaåriga flickorna som kritiserade H&M för att deras skyltdockor hade samma midjemått som dem, trots att dockorna skulle föreställa vuxna.
Nu blir jag nyfiken på vad som räknas som "normalt" midjemått för en vuxen kvinna?
Kan tillägga att jag själv har c:a 77cm.
Maria 79 här är en till som haft det precis som du.
Det är inte kvinnligt att vara smal, du ser ut som ett anorexiafall är några av de taskiga kommentarerna som jag fått höra.
Något som jag alltid avskytt och fortfarande gör är kommentaren:
- Var det lönt att ta upp så lite på tallriken. Det ser ju ut som om du spillt.
Denna kommentar kommer oavsett hur mycket jag än lägger upp på tallriken.
Som det sagts i tidigare inlägg så verkar det helt okej att kläcka ur sig vilka kommentarer som helt till en smal person, men skulle någon göra likadant mot en kraftig person då anses man vara oförskämd och elak.
Många verkar inte förstå att det är precis lika jobbigt att vara för smal som det är att vara för tjock.
Tyvärr kan jag inte uppge mina mått för jag sitter på jobbet.
Vill å oss spinkisar här i tråden be TS om ursäkt för att det blev lite OT men jag hoppas att du förstår oss!
Mätte mig själv precis och jag är 84x67x94, 176 cm lång, väger 61 kg nu 6 månader efter graviditeten, innan var jag som sagt 63 cm i midjan och vägde 56 kg och åt allt som kom i min väg.
Måste ta och börja med sit-ups för alla byxor är nu för smala i midjan (degklupmen sitter kvar och det är där allt extra vikt sitter) eftersom jag alltid får sy om dem till att passa mig. Har knappast råd att köpa allt nytt.
Peztis: Det är helt ok, det är en intressant disskussion!
Jag har en släkting som alltid varit naturligt smal, och hon fick höra kommentarer om att hon såg sjuk ut och folk frågade vad det var för fel på henne osv. Tillslut funderade hon allvarligt på att svara"Ja, jag är så smal för att jag har cancer och ska snart dö!". Bara för att täppa till truten på folk.
Men det sa hon såklart inte....
Det jag har hört är i alla fall att en kvinna bör ha en midjemått på under 88 cm, annars finns risk för fetmarelaterade sjukdomar....inte så kul när man själv har 120.....men jag har aldrig hört talas om en undre gräns...
Usch tänk på Katarina av Medici (1519-1589). Hennes midjemått låg på 33 cm. Visserligen med korsett men ändå. Hur sjutton kunde hon andas??
Maria79---------- (+ alla andra)........Håller med skönt med lite medhåll och förståelse istället för enbart elaka kommentarer.
Annie----------------Vem är det..... 
..........och hennes mått 
WoW har hon "silikon" i både rumpa och tuttar 
Annie .........................Nu klickar det Årtal inte mått
Här är mina mått:
Midjemått: 78 cm (brukar ligga på ca: 74 cm).
Bystmått: 100 cm
Höftmått: 100 cm
För 10 år sedan vägde jag 60-61 kg och idag 76 kg (har fött 3 barn varav ett för 6 månader sedan). Min normala vikt är 65-69 kg. Ärligt talat så struntar jag i vad som är idealet. Bara det inte är riskabelt för hälsan. Det som oroar mig är de signaler som sänds ut till småtjejer och tonårstjejer. Hade själv ätstörningar som ung och tillät mig aldrig att väga med än 57 kg till mina 174. Hela min uppväxt har jag kämpat för att vara smal, men när jag slutade jobba som underklädsmodell och träna så har ju kroppen förändrats, men jag mår så mycket bättre idag:0)
Det är skrämmande med det ideal som är på modet idag. Jag har ingen i min bekantskapskrets som är mindre än stl: 38. Mina bästa väninnor har stl: 40/42 i snitt och 44/46 har en del också, utan att för den sakens skull vara feta.
Bara man äter vettigt och mår bra så spelar midjemåttet ingen roll. Jag önskar att t ex kläderna på MQ gjordes i lite större storlekar, för det är sällan deras stl 40 passar mig som har breda höfter men smala ben.
Nä, nu skall jag äta en " Sundborn After Dinner" från Hemglass. Den är vrålgod och lär öka mitt midjemått några centimeter *hi-hi*.
Modesty74-----Förstår dig..men samtidigt önskar jag att människor skulle ha lite mer förståelse för dem som har mindre än strl 36 ...34 och 32.
Att man har mindre storlek innebär inte att man har ätstörning, att man svälter sig själv eller att man på något sätt mår psykiskt eller fysiskt dåligt som en direkt följd av sin vikt. ALLA små kämpar inte på ett osunt sätt mot vikt. Vissa lever normalt och är ändå små. Dessa ifrågasätts ständigt från folk runt omkring......varför??
Som många redan påpekat det är skillnad mellan att vara lite mullig och ha sjuklig fetma detsamma gäller smala skillnad på att vara smal och befinns sig i sjukligt svält tillstånd.
Som smal reagerar jag givetvis på att det enligt normen är mer accepterat att man har övervikt än att man är smal. Varför så elak och fördomsfull mot smala???
Alla pratar om osunda ideal..vilka menar ni???
Jag upplever det som så att många anser att det osunt att vara mindre än en 36:a och storlek 32 = anorexia. Det tycks finns en allmän hets mot små som man uppmanar att öka i vikt....ju större desto bättre tycks budskapet vara.
Vilka signaler sänder detta till små tjejer?? Att de inte duger som de är och att de är sjuka etc.....tror ni inte att dess påverkas negativt av detta?
Jag tycker jag ser hyfsat normal ut iaf, hahah...Mina mått är som följer:
94, 73, 94...När jag varit smalast i vuxen ålder låg midjan på cirka 68...Som lite rundare tonåring tror jag det var kring 80. Är 1.64 och väger nu cirka 58 kg. Normal är ett halvtrist ord känns det som. Huvudsaken man mår bra och trivs hyfsat med sig själv 